Tre glada hundar har fått ordentlig träning idag igen! Det var träff med barnvagnsmaffian imorse, men Evelina var på förskolan så jag var där utan barnvagn. Thone skötte sig bra idag med, även om koncentrationen försvann iväg emellanåt. Flygande leksaker och andra hundar som får kampa är svårt att låta bli att titta på. Men, jag är ändå nöjd så länge hon bara tittar. Om jag flyttade på mig hängde hon med snabbt, och höll hon fokus en liten stund så fick hon massor med belöning.
Vi började med ett pass stadga idag med och sen blev det fotgående och apportering. Det är lite klurigt att få till den där startklassapporteringen. Idag blev det jätteslarviga gripanden där Thone antingen inte hann få med sig den eller sprang över den och greppade från fel håll. Jag ska prova och se om det går lättare om apportbocken ligger närmare henne, och sedan utöka avståndet mellan henne och apportbocken.
Sen behöver vi slipa en hel del på ingångarna med apportbocken, och där får jag nog ta hjälp av en tasstarget så hon får ett tydligare mål att sikta på. Det blev en del tugg idag när hon saktade av för att göra ingången, och det vill jag verkligen inte ha.
Thyra och Lhine fick köra igenom sina program igen, och det känns redan som att Lhine har bra koll på de nya övergångarna. Jag mumlade fel kommandon, men Lhine gjorde ändå rätt. Jag hade tänkt att jag skulle torrgått Lhines program, men det glömde jag bort helt och hållet. Det var med mig i tankarna när vi promenerade bort till planen vi skulle träna på… Aja, jag får ta det imorgon. Torrgå och fundera på var mina armar ska vara.
Vilket underbart väder vi har haft här idag! Plusgrader och strålande sol. Det blev en extra lång promenad imorse med Evelina och hundarna, och det blev faktiskt en glass i solen för oss tvåbenta. Vad jag hoppas att det här vädret fortsätter nu, men det kommer säkert snö senare i veckan…
Vid 17-tiden gick jag och hundarna ut och tränade, och att det fortfarande är ljust ute vid den tiden nu är ju också helt underbart! Fokuset låg på Thyra och Lhines träning, men Thone fick sig ett litet pass med stadga. Det är verkligen något vi måste träna på ordentligt, för hon har nog ingen aning om vad orden ”Stanna kvar!” egentligen betyder.
Jag retade henne med en leksak, och jösses vad många fel det blev! Dock så var jag rätt slarvig med att belöna henne i början, så när jag kom på att hon kanske borde få en godis när satt still så gick det bättre. Det ryckte i henne, men hon satt kvar!
Med Thyra och Lhine blev det att köra igenom deras program till musiken. Det gick bra, men ändringen i Thyras program funkade inte alls och i Lhines program tappade jag bort mig. Den där lilla biten i Thyras program får jag fundera vidare på och jag behöver nog torrgå en hel del till Lhines låt.
Jag hade ju tänkt att Thyra och Lhine skulle gå i pension när Lhine blivit stormästare, men vi får väl se hur det går med den saken. Båda två tycker det är jättekul nu när vi kan vara ute och träna ordentligt.
Thyra i mitten med sina döttrar Lhine snart 4 år och Lystra snart 7 månader.
Den 12:e mars 2011 såg det ut så här. Förutom att det var vår och strålande sol, så hade vi Thyras dotter Lystra på besök i 2 1/2 vecka medan hennes husse och matte var på semester i Thailand. Då hade jag ingen aning om att jag några år senare skulle ha en systerdotter till Lystra.
Det var faktiskt så att dagen innan och dagen efter bilden togs så var vi och försökte para Lhine med Tino, med hopp om att Rhiva skulle bli till. Någon parning blev det inte då, utan vi fick vänta ett halvår till nästa löp och då stämde lyckligtvis allt.
Jobb i måndags, skitväder i tisdags, jobb i onsdags och igår blev ju hela dagen felvriden på grund av Evelinas mage och besöket på akuten. Men, idag var Lenny ledig så idag skulle det bli träning! Jag startade dagen riktigt, riktigt långsamt, så vi gick inte ut förrän vid 11-tiden. Jag packade med lite träningsgrejer i en ryggsäck, och vi skulle ha två timmar på oss att gå promenad och träna innan jag ville se livestreamen från Crufts.
Det blev jättebra träning med alla tre! Både innehållet och känslan kändes toppen. Jag började med Thone och vi värmde upp med vändningar och stegförflyttningar i fria följet. Sedan blev det apportering med fokus på gripandet. Där har vi inte hittat någon wow-känsla än, men idag var Thone på hugget om vi säger så. Jag drog upp henne med en kampleksak och höll sedan i halsbandet medan jag kastade iväg apportbocken. Hon sprang ut och greppade apportbocken riktigt snabbt, och äntligen fick jag henne att släppa apportbocken när jag ropade ”Varsågod!”.
Förut har hon tagit med den hela vägen in och velat lämna av den i handen, och då försvinner ju mycket av tempot. Jag vill att det ska vara pang, pang, pang. Snabbt gripande, spotta ut apportbocken på signal och snabbt gå in i kamp med mig. Hon fick även sitta och vänta medan jag lade ut apportbocken mellan oss, och jag tycker nog att hon både greppade och höll apportbocken bättre. Dessutom tog hon ju i mer när hon sprang.
Lhine och jag jobbade långsamt igenom hennes program, och repeterade de nya bitarna och belönade upp dom. Det känns som att Lhine tycker det är jättekul med en blandning av sånt hon kan utantill och lite nya grejer. Ögonen lyste, svansen viftade och när jag gick iväg för att hämta mer godis så stod hon kvar mitt ute på gräsplanen. Hon hade ingen lust att gå i närheten av kopplet och riskera att bli uppbunden.
Thyra fick ett liknande pass som Lhine. Vi började med vårat luddiga parti, och nu har jag nog hittat en skaplig lösning. Det känns inte helt rätt, men förhoppningsvis ser det mer genomtänkt ut än vad det är. Vi körde även igenom partiet där jag plockat bort en rörelse som Thyra inte gillar. Jag har tydligt kunnat se att hon blivit obekväm, genom att hon hållit tillbaka sig själv lite grann, så nu ska den känslan bort!
Idag hann det inte göra någon skillnad på den rörelsen som varit precis innan den hon inte gillat, men det gjorde jättestor skillnad på nästa rörelse. Lyckan i hennes uttryck när vi helt enkelt hoppade över den och gick rakt vidare på nästa istället! Det kändes även som att resterande bitar av programmet blev bättre när vi slapp den lilla konflikten där i mitten, och när vi tränat klart blev Thyra helt skogstokig.
Det kändes himla bra när vi packade ihop våra grejer och gick hemåt igen!
Den där snön som kom i tisdags ville jag inte ha, men igår på morgonpromenaden med Evelina och hundarna så passade vi förstås på att njuta av den ändå. Det är ju väldigt härligt att se hundarna rusa genom snön! Men precis som jag misstänkte så försvann snön lika fort som den kom, så idag är det blött och blaskigt igen och golven jag dammsugade och moppade igår är inte så fina…
Inatt vaknade Evelina och var jätteledsen och kunde inte somna om. Ingenting var bra. Vid 3-tiden klädde jag på mig och gick upp med henne. Hon var jättetrött och höll på att somna när vi satt i soffan och tittade tv, men kom aldrig till ro. Jag misstänkte att kanske kunde vara magen igen och ringde och pratade med 1177. Den jag pratade med skulle ringa tillbaka efter en kvart, men det blev en lång kvart så både jag och Evelina lyckades somna en timme. Sen vaknade hon igen och var ledsen.
Jag väckte Lenny som fick försöka ta hand om Evelina medan jag ringde 1177 igen, och den jag pratade med då tyckte att vi skulle åka in till akuten för en bedömning. Det blev att packa en väska lite snabbt och under tiden fick hundarna gå ut och kissa. Vi åkte upp utan Lenny, då han jobbar kväll den här veckan.
Idag var vi nog ganska ensamma på barnakuten, för vi hann knappt sätta oss ner i väntrummet innan Evelina blev uppropad. Precis som jag misstänkt så var det problem med magen igen. Evelina fick klyx, och vi fick ett nytt schema med oss hem också. Den här gången fick vi också en hel del kostråd, och jag kom själv på att vi behöver prata mer med förskolan om Evelinas mage. Här hemma har hon fri tillgång till vatten, och nu när hon får movicol är det jätteviktigt att hon dricker ordentligt.
Här hemma har hon en vattenflaska som hon går och dricker ur när hon är törstig, och hon säger även till när vattnet är slut så att vi kan fylla på. Vi får köpa en till flaska som hon kan ha på förskolan och som personalen får erbjuda henne med jämna mellanrum.
När klyxet haft sin verkan somnade Evelina i min famn, något hon sällan gör. Vi var hemma igen 8.30, och jag hoppades att vi båda skulle kunna sova några timmar. Hundarna såg väldigt förvånade ut när jag bara hälsade lite kort på dom, lade ner Evelina i spjälsängen och sedan gick och lade mig. De hade nog tänkt sig frukost och promenad… Lenny väckte mig och Evelina straxt innan 13-tiden, så den här dagen har varit helt felvriden.
Det gick ändå att natta Evelina som vanligt nu under kvällen och hittills har hon sovit gott. Hoppas hon får sova hela natten nu, och inte vaknar förrän vid 7-tiden som hon brukar. Det vore ju skönt om vi kunde hamna på vår vanliga dygnsrytm igen.
Jag har självklart tänkt en massa på Rhiva idag. Min fina Rhiva. Men, jag har inte gråtit. Det känns faktiskt väldigt skönt att inte behövt göra det. Direkt när jag vaknade kom jag ihåg vad det var för dag, men Evelinas konstiga påhitt och härliga skratt fick mig att le istället. Det var även riktigt skönt att åka och jobba och få helt andra saker att tänka på.
Nu under kvällen när Thyra stod i köket och viftade på svansen i väntan på kvällsmaten så kom jag på vad det här skulle vara för dag. Att det skulle vara min och Thyras dag! Det är ju vårat deltagande på Crufts som jag ska minnas idag. En av de häftigaste dagarna i mitt liv!
Medan jag nattade Evelina tittade jag på filmen från Crufts och fylldes av glädje och stolthet. Trots att det finns på film så är det fortfarande lite svårt att förstå att vi verkligen har varit där! Att tävla på Crufts är stort!
Thone, RLD N RLD F Höstglädjens Gleam Of Golden Dream.
Ja, idag fyller lilla Thonelutten 20 månader! Bus, fotografering och lydnadsträning med barnvagnsmaffian här i Lambohov stod på schemat, men det blev inte mycket av något utav det. Det har varit svinkallt och blåsigt, och så har det snöat hela dagen. Usch! Träningen blev inställd, och att vara ute och ta kort gick knappt. Dels så var alla snöflingor ivägen, och det blev så kallt om fingrarna att jag knappt kunde trycka på avtryckaren.
Jag tänkte att jag skulle ta och nämna några ord om Thone, för det är nog ett tag sedan jag gjorde det. Hon är iallafall min lilla skugga, och just nu ligger hon under min stol – som vanligt. När Evelina vaknar så tassar hon tätt efter mig och lägger sig i sängen medan jag försöker få Evelina att somna om. Hon sover i fotändan på min sida av sängen varje natt, och är en riktig mattegris.
Hon är mycket hund, men samtidigt väldigt enkel. Det är jätteroligt att träna med henne och det ska bli intressant att se vad vi kommer hitta på framöver. Vi har inga direkta planer, utan har väl tänkt ta en sak i taget. Det vi tränar mest just nu är lydnaden, och målet jag har satt upp där är att vi ska ta LD Startklass (varför heter det inte bara LD S?) till att börja med. Jag satt faktiskt och tittade efter tävlingar igår, men nu när det blev vinter igen känns debuten lite längre bort. Vi har ingen brådska någonstans, så jag tänker inte tvinga ut mig själv för att träna och frysa sönder fingrarna.
Förutom att hon är en jättetrevlig hund på alla sätt, så tycker jag att hon är jätteläcker! Just nu är hon i full päls också… Hennes huvud tycker jag bara är så fint, och då är jag väldigt fixerad vid huvuden. Känslomässigt så är hon och nosar Thyra i hasorna. När jag är iväg med bara Thone så glömmer jag av mig ibland och tänker att det är Thyra jag har med mig. Det ni!
4-11 mars, det är dagar som jag borde se tillbaka på med glädje och stolthet. Det var den veckan, 2014, som jag och Thyra var på vårat största äventyr. Det var då vi var i England, och representerade Sverige i den internationella freestylefinalen på Crufts och kom på en 4:e plats med 26.43 poäng.
Thyra var den första hunden av icke vallhundsras som tävlade för Sverige, och är det fortfarande, och vi fick den högsta placeringen Sverige fått på flera år och vi har den än idag.
Men, istället börjar sorgen komma krypandes. Jag vill inte veta av den, men emellanåt får jag den där klumpen i halsen och det börjar bränna i ögonen. Jag trodde inte att jag skulle känna så här dom här dagarna, och i år ville jag att den 8:e mars blir en dag jag minns med glädje istället för sorg.
Jag har ju liksom inte fått minnas den 8:e mars med glädje än. Dagen då jag och Thyra tävlade på Crufts. Precis på dagen 1 år efter Crufts gick Rhiva bort, och förra året blev det en dag jag mindes med stor sorg. I år vill jag som sagt få minnas den dagen med glädje, även om det nog blir svårt. Ett år har 365 dagar, så jag förstår inte hur en av de bästa dagarna i mitt liv och den hittills värsta dagen i mitt liv kunde inträffa på samma datum…
Efter att jobbat 6 helger i rad så kändes det väldigt konstigt att vara ledig idag, men väldigt skönt också förstås. Jag, Evelina och hundarna har ganska fasta rutiner på morgnarna, men idag fick hundarna vänta lite på sin morgonpromenad. Jag tänkte att vi kunde gå ut allihopa tillsammans, och att Lenny och Evelina kunde roa sig på en av lekplatserna medan jag och hundarna tränade på gräsplanen intill.
Det blev inte riktigt som det var tänkt, för Evelina somnade i vagnen efter bara några minuter. Hundarna fick varsitt träningspass ändå. När jag tränade med Thyra bad jag Lenny om idéer vad vi skulle kunna göra på det stället där jag inte vet vad vi ska göra, men han tittade inte ens. Suck! Det vore enkelt att lägga in lite fotgående, men jag vet inte. Thyras fotgående är ju katastrofalt dåligt. Hon är sned och hon är lågt fram.
Däremot så kom jag på att vi skulle kunna göra om slutet lite, men jag och Thyra var inte alls överens om vad ordet ”Sitt!” betyder och inte heller vad handtecknet för samma kommando betyder. Thyra hon skulle bara backa, backa och backa. Det känns ju som att avslutet blir lite luddigt om jag inte får stopp på henne och får henne att sätta sig ner. Knashund!
Sen när vi skulle gå hem, då vaknade Evelina! Jag tyckte inte att hon skulle få missa sin lekstund på lekplatsen, så hon fick visa Lenny att hon har lärt sig att åka rutschkana och att hon tycker det är jättekul. Jag vet inte hur många gånger jag bar upp henne och Lenny fick ta emot henne, men hon fick inte nog och blev inte alls glad när det var dags att gå hem.
Imorgon är planen att jag och Thone ska åka till Hälla och träna apportering med mamma, Cattis och Thones kullsyskon Olga och Bingo. Men, vi får väl se vad vädret säger. Tydligen ska det bli snö, halv storm och svinkallt…
