Thone i ringen
Foto: Lisa Fracke.
Foto: Lisa Fracke.
Foto: Lisa Fracke.
Foto: Lisa Fracke.
Några steg vågade Evelina ta själv med Thone i utställningsringen igår, och det hann Lisa Fracke fånga på bild.
Mor och dotter, dagens vackraste hundar.
Idag har hela familjen varit på Goldenklubben Östergötlands årliga Goldendag, och vilken dag det blev. Soligt och fint väder, och resultaten kunde inte blivit bättre heller!
Jag och hundarna var där vid 9-tiden för att sätta upp tältet, anmäla Evelina till barn med hund och för att Nhora skulle få god tid på sig innan vi skulle in i utställningsringen. Vi gjorde hälsningsövningen som Susanne tipsade om på valpkursen, där Nhora på kommando fick ta en bit pannbiff ur handen på folk.
En timme senare kom Lenny och Evelina och gjorde oss sällskap, och Evelina var så taggad på att få springa i ringen med Thone! Hon har varit så duktig och tränat med Thone här hemma på tomten inför denna dag.
Nhora skötte sig fint inne i ringen, med tanke på vad hon är inne i för period. Vi fick till en riktigt bra ringträning! När domaren kände igenom henne så satte hon sig ner, men stod duktigt till när jag ställde upp henne igen. Vid rörelserna ville Nhora springa för fort, men då stoppade jag henne med att ta runt henne i en cirkel innan vi fortsatte framåt igen. När vi sprang fram och tillbaka så sprang hon riktigt fint.
Nhora fick HP och blev bästa tikvalp, och innan vi gick ut ur ringen så hälsade hon och domaren på varandra ordentligt. Nhora låg avslappnat på rygg och njöt av att bli kliad på magen. Som sagt, hon fick en väldigt trevlig och positiv stund i ringen.
Jag ställde Thone också, mest för skojs skull. Hon har fått både kropp och päls, även om pälsen på svansen är lite kort. Mamma klippte av den en bit när Thone hade valpar, för att hon inte skulle bli så kladdig av avslaget. Sen när Thone kom hem igen, så klippte jag ner den helt så att hon fick en labradorsvans. Inte vackert, men snyggare än att ha ett ”hål” i svansen.
Här hemma har jag försökt ringträna med Thone, men då har hon bara tänkt ”Jobb! Jobb! Jobb!” och slängt bak huvudet för att titta på mig. Men så fort vi kom in i ringen idag så sprang hon avslappnat och fint i löst koppel. Jag behövde liksom bara följa med. Dagens domare vill ha bra rörelser, så vi fick springa många varv. Thone sprang hem vinsten och blev bästa tik.
Innan finalerna var det då dags för barn med hund, och Evelina blev jätteblyg. Det tog tvärstopp. Jag frågade om jag skulle följa med henne runt i ringen, men det ville hon inte. Jag fick inte säga något, och ingen fick titta. Domaren frågade om Evelina vågade hålla henne i handen, och det gick bra, så tillsammans sprang de med Thone i ringen.
Jag stod hos Evelina när hon skulle ställa upp Thone, och då var hon lite ledsen för att det inte hade blivit rätt. Men när domaren kom med rosett och priser så sken hon upp och blev jätteglad. Det var Evelina och en till med i barn med hund, och båda vann förstås. När utställningen var slut så ville hon in och springa med Thone i ringen, och då gick det lika bra som hemma på tomten. Thone följde med runt i ringen i löst koppel, och sen ställde Evelina upp henne fritt. Jättefint!
Innan utställningen var slut så var det ju dags för finaler. Nhora som varit i buren en stund var lite väl sprallig så det var inte lätt att få till några rörelser, men jag tog tid på mig för att försöka samla ihop henne. Det blev Nhora som vann och blev BEST IN SHOW-VALP!
Även Thone skulle in i finalen, och hon fortsatte att springa fint och sprang hem BEST IN SHOW!
Mor och dotter BEST IN SHOW, så himla roligt!
Nhora
”Väldigt vackert huvud. Mörk vacker blick. Bra noslängd.
Mycket välkroppad för åldern. Bra underlinje. Bra pigmenterad.
Vackra starka tassar.Väl ansatt och buren svans. Lovande pälskvalitet.
Bra färg. Något blyg för dagen men med träning kommer det bli toppen.
Mycket lovande. Välpresenterad.”
Thone
”4 år. Feminin tik. Välformade mörka ögon. Bra käkar. Korrekt bett.
Stark hals med god längd. Starka parallella ben. Välknutna tassar. Bra
underlinje. Stark handlov. Bra storlek. Bra päls och pigment. En hund som
har en mycket tilltalande helhet. Lovande och mycket välvisad.
Ja, igår var det sista tillfället på valpkursen hos Specialhunden. Det känns lite tråkigt, för vi har ju fått göra så roliga saker! Igår fick vi prova hur man kan börja med specialsök. Vi skulle börja en halvtimme tidigare, eftersom att mycket av kurstiden förra veckan åskade bort, men det var bara jag och Nhora där vid 17.30 så vi fick drygt en halvtimme för oss själva med Susanne.
Jag berättade att Nhora förmodligen börjat komma in i en spökålder, och fick då tipset att både specialsök och spår är jättebra att träna under den tiden. Det bygger upp självförtroende och koncentration, och så blir hunden trött förstås. (Så idag har vi provat att spåra).
Efter att jag fått välja ett ämne, vilket blev röd kong, så fick jag sniffa på en tesil med en liten bit röd kong i. Sedan presenterade jag den för Nhora som tänkte ”Shit, den där måste vara farlig eftersom du luktar så försiktigt på den!”. Susanne höll med om att hon var lite spökig… Jag fick sniffa på tesilen igen, men lite mer nyfiken och inte så försiktigt och sedan presentera den för Nhora igen. Då blev hon nyfiken, och så fort hon började använda näsan så fick hon klick och godis.
Vi gjorde om det några gånger och sen fick hon pausa i bilen en liten stund. När jag tog ut henne igen gjorde vi om samma sak, både med röd kong och tesilar med störningar. Därefter fick Nhora ta en paus igen medan Susanne hängde upp tesilarna på ett staket. Ganska många steg framåt, men hon ville ändå att vi skulle få prova hur vi ska fortsätta sen om vi väljer att fortsätta träna specialsök.
Vid staketet fick Nhora lukta på tesilen med den röda kongen igen, och sedan gick jag bort till staketet och sniffade vid tesilarna som hängde där. Sedan fick jag släppa fram Nhora mot staketet, och stå passiv i väntan på att Nhora skulle börja använda näsan istället för att ha kontakt med mig… Sen gällde det att vara beredd med klicker och godis när hon började nosa på staketet, och klicka när hon nosade på rätt tesil. Vi väntade sedan för att se om hon skulle fortsätta nosa, men på marken fanns det pinnar och grejer att tugga på.
Vi bröt och tog en liten paus, innan vi gjorde om samma sak igen. Jag fick till två klick på rätt tesil, och sen skulle det ätas pinnar igen. Som sagt, vi skyndade framåt lite och ska träna på det här inomhus först. De andra två kursdeltagarna hade kommit nu, så Nhora fick hoppa in i bilen medan de andra två valparna fick göra de två första övningarna.
Sen var det Nhoras tur igen, och den här gången fick jag prova att lägga tesilen på marken för Susanne trodde inte att hon skulle bita på dom. Det gjorde hon inte heller. Så när jag presenterat en tesil i taget så fick jag lägga ut allihopa på marken, presentera röd kong, sniffa på tesilarna på marken och sedan släppa fram Nhora. Det funkade riktigt bra, och jag kunde klicka flera gånger och droppa ner godisar istället för att ge dom med handen.
Det var riktigt kul, så vi får nog skaffa oss en röd kong och ett par tesilar.
Vi fick göra systeminkallningar också, och Nhora var lite spökig på första skicket. Men det släppte hon snabbt, och sprang till figuranterna själv om jag inte hann få tag i hennes halsband när hon fått belöning hos mig. De andra två valparna fick sitt sista skick till mig, och medan jag belönade så gick resten och gruppen och gömde sig. Så gjorde vi inte med Nhora, för Susanne tyckte att Nhora hade stenkoll när hon vände från figuranterna. Nästan för bra koll.
Innan vi åkte hem så fick jag tips på några andra övningar som är bra att göra att göra när hundarna är i spökåldern, och instruktioner om hur jag skulle lägga spår. Så idag när jag kom hem från jobbet vid 19.30 hämtade jag en burk med godis och gick ut och trampade upp ett spår. Först en liten ruta med godis, och sen en godis i varje steg.
Nhora hade förstås ingen aning om vad vi skulle göra, så när vi gick fram till spåret så satte hon sig typ mitt i godisrutan. Jag stod bara passiv, och snart kände hon ju doften av godiset. När hon började ta sig ut i spåret så gick jag bredvid och petade i marken för att hålla henne kvar i spåret. ”Jaha, menar du ligg?”. Stilen i dagens spår… Nhora ålade sig fram.
Aja, nosen fick jobba och hon nosade hela vägen fram till målet där en massa godisbitar väntade. När hon ätit upp dom så kom en leksak flygande också, som vi kampade med och en stolt Nhora fick bära den när vi sprang in igen. Imorgon, då ska vi spåra igen. Vi gör förmodligen tusen fel, men huvudsaken är att Nhora får spåra.
En härlig spontan kommentar från Evelina imorse när vi var ute på promenad med Thone, och jag får nog hålla med henne. Vi har haft en skön och bra dag, även om jag hade önskat att få sova lite längre idag när vi varken skulle till jobb eller förskola. Vid 7-tiden var det tydligen dags att gå upp tyckte Evelina.
Efter frukosten tog vi en promenad med Lhine och Nhora, och Evelina fick cykla på sin nya cykel. Jag hittade en fin begagnad 16″ på Blocket i fredags, så den fick Evelina köpa för sina födelsedagspengar. Hon skrek av lycka när hon såg att jag kom gåendes från parkeringen med en riktig cykel. Vi var och köpte stödhjul i lördags och satte dom en bit upp från marken, men hon lutade åt ena hållet hela tiden och ville inte att vi skulle räta upp cykeln åt henne så nu sitter dom längst ner.
När Lhine och Nhora fått sin promenad så tog vi en långpromenad med Thone. Vädret var helt underbart! Sol, men inte varmt. Jag tror och hoppas att sommarvärmen åskade bort i söndags, för det åskade rejält då. Hundarna var trötta och nöjda efter sina promenader och låg utspridda på golvet medan jag och Evelina satt och pysslade och ritade vid köksbordet.
Vi lagade mat som var klar lagom till att Lenny kom hem från jobbet, och när vi ätit så åkte vi till i-HUSET och strosade runt i olika affärer en stund. När vi kom hem igen var det dags för Evelina att börja göra kväll, och jag gick ut på tomten och tränade med Thone och Nhora. Det är så roligt att kommit igång med träningen ordentligt nu när det inte är så äckligt varmt ute. De senaste två veckorna har vi gjort nånting i princip varje dag.
Med Nhora tränar jag lite allt möjligt, både apporteringsövningar och delar av lydnadsmoment. Idag blev det ingångar till sidan, snabba lägganden, nos mot näsa och så fick hon provsmaka på träapporten och göra ingångar med den. Jag tror hon har börjat komma in i en spökålder och koncentrationen räcker inte så långt, men vi kör några få repetitioner och med små pauser emellan.
Thone och jag har lagt tävlingslydnaden på hyllan, eftersom att hon blir så gasad av det, men idag kom jag på att vi kanske skulle försöka satsa mot mästarklass i rallylydnaden. Efter kvällens träningspass undrar jag varför vi väntat så länge med det. Vi provade att göra konskick, snurrar inåt, bakombyten, vändningar där vi båda svängde åt samma håll och Thone hängde liksom med på allt.
Nu var vi visserligen hemma på tomten, utan störningar som andra konor och skylthållare, men jag blev ändå överraskad över hur smidigt det gick. Snurrarna inåt behöver jag klura på, hur jag ska göra för att det ska bli rätt varje gång, för idag blev det lite smått kaos på högersidan emellanåt. Men, nu känner jag att vi har ett mål framför oss och det behöver ju jag ha för att inte bara gå och smådutta i träningen.
Just det, lite apporteringsträning blev det på Thones promenad också. Två dummies fick följa med i Evelinas cykelkorg. Vi fokuserade på jaktfoten, gick och ställde ut den ena, gick sedan och ställde ut den andra och sen skickade jag ut henne att hämta den första. När hon kommit in med den så gick vi ut och ställde tillbaka den, vände oss om och så fick hon hämta den andra. Fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Så ja, det blev en underbar dag med trötta och nöjda hundar och en glad och trött Evelina.
En bild på Thone från förra veckan.
Igår kväll var jag och Evelina och spanade in ett ställe där hundarna kanske skulle kunna få bada. Vi lyckades hitta dit och lyckades hitta en plats att ställa bilen på. Evelina blev badsugen, så där det var som en strand fick hon plaska i kanten en stund.
Lenny hade erbjudit sig att följa med och träna apportering idag, så när jag, Thone och Lhine varit och lämnat Evelina på förskolan så åkte vi bort till sjön med hopp om att det skulle vara folktomt. Vi tog med Nhora först, och det var inte en kotte där. Hon har inte badat förut, förutom i Evelinas lilla pool på tomten, så jag släppte henne lös så att hon fick spana in vattnet en stund innan Lenny skulle få kasta markeringar åt henne.
Vid den första markeringen tog det stopp när vattnet kom upp till Nhoras mage. Jag tog av mig om fötterna och började gå ut i vattnet, och då hängde Nhora med. Det var långgrunt, så hon kunde skutta ut och hämta dummien. Jag sprang upp på land, och Nhora hängde med hela vägen upp. Hon fick två markeringar till, långt ut, och jag måste få säga att den lilla biten som hon fick simma så simmade hon riktigt bra för att vara första gångerna.
Jag stod en bra bit upp från vattnet, och hon var duktig och kom hela vägen upp till mig med dummiesarna.
Sen var det Thones tur, och jösses. Hon höll på att explodera. Vi behöver nog åka till vatten med jämna mellanrum och göra ingenting. För henne betyder vatten apportering, och hon skakade av förväntan. Att hämta i dummiesarna var inga problem, men hon skulle behöva lugna ner sig ett par hundra kilo…
Hon fick ett ”Hopp och lek!” när hon fått hämta sina markeringar, och hon tittade på mig som om jag vore dum i huvudet. Jag gav henne ett frikommando igen och gick bort mot Lenny. Thone skuttade ner till vattenkanten och ställde sig där med glatt viftande svans och förväntansfull blick. ”Kasta då!”.
Thone fick stanna kvar vid vattnet med Lenny medan jag gick och hämtade Lhine. Jag tänkte att det kunde vara nyttigt för Thone att hon och jag stod vid sidan och tittade på medan Lhine fick bada. Det var lite orättvist i början och det kom ett pip, men jag stod och droppade godis till Thone och efter en stund så släppte hon vattnet och vi stod och var passiva tillsammans.
Nu under kvällen var det dags för det tredje tillfället på valpkursen. Den här gången fick Evelina följa med igen, och mamma kom för att vara barnvakt. Lhine och Thone fick också följa med, och vi åkte i god tid. Hundarna skulle få sin kvällsmat när vi kom fram, och Evelina skulle få träna med Thone. Det blev dock inte riktigt som det var tänkt.
När vi stannade vid Eneby Centrum för att köpa fika så hörde jag att det åskade, och när vi kom ut från Ica så hade åskan snabbt kommit närmare. Usch, jag är väldigt åskrädd. På den lilla biten vi hade kvar att köra så blev vädret bara sämre och sämre. Regn och blixtar. Vi parkerade och satt sen kvar i bilen. Mullret kändes i bilen, och det blixtrade ordentligt.
När Susanne kom så bestämde vi att vi skulle sitta kvar i bilarna en stund och se om vädret blev bättre. Efter en halvtimme lugnade det ner sig och vi kunde köra igång. Idag fick vi göra systeminkallningar, precis som när man tränar sök. Man gick som på en stig, med en figurant på varje sida som man skickade hundarna till. När hunden sprang ut till figuranten så rörde man sig framåt, och när hunden ätit upp sin belöning så blev figuranten passiv och då kallade man in.
En jätterolig övning, och efter typ två skick så behövde jag knappt kalla in Nhora. Hon tog sin belöning och började vända själv. När alla hundar gjort sina skick så skulle vi gjort om det en gång till, men det började mullra igen och efter bara några sekunder brakade det till rejält så vi fick avsluta för idag. Vi hann inte ens bort till bilarna innan det började spöregna också. Det blev att packa ihop snabbt!
Evelina blev ledsen och besviken, för hon hade velat leka mer med mormor och så hann vi ju inte fika. Det fick bli en liten fika när vi kom hem istället.
För ett tag sedan vann Lhine en tävling hos Animail, där priset var ett års förbrukning av Dogman Harmony! Jag hade redan funderat på att ta över Lhine från Priima till ett smalare foder, för hon började liksom bli lite småtjock, så förutom att vi blev väldigt glada över vinsten så kom den även väldigt lägligt!
Lhine är inne på sin andra säck av Dogman Harmony, och nu har jag fått höja hennes portioner lite grann. Gissa om hon är glad över det? Det säger inte bara slafs, slafs och så är maten slut, utan nu tar det lite längre tid för henne att inhalera maten.
I tisdags kom jag äntligen ihåg att hämta ut en kartong Capri Sun Multivitamin, som vi har fått provsmaka i samarbete med Smartson. Evelina blev jätteglad när hon hittade kartongen i kylskåpet, och vi blev inte besvikna på smaken. Det var riktigt gott!
Nhora i full fart med truten.
Idag åkte vi till skogen vid brukshundklubben igen, och så fick Nhora och Thone hämta fåglarna ett par gånger. Vi körde med samma vilt som igår, för de var fortfarande fräscha och fina. När jag och Nhora tränat färdigt med anden och jag skulle gå ut med truten så var det lite svårt för henne att sitta kvar, så då fick hon följa med ut i koppel och lägga ut den på linjetag. Jag insåg efteråt att linjerna förmodligen var alldeles för långa, men det gick bra ändå.
Till Thone gjorde jag det ganska svårt. Jag lade ut fåglarna på ett sök. Thone fick titta på när jag snirklade omkring, och jag gömde fåglarna ordentligt så att hon skulle få använda näsan. Det var väldigt mycket spring i benen, och nosen var nog inte påkopplad i början. Jag hade is i magen, även när Thone var utom synhåll, och lät henne få jobba på och när hon väl sänkte tempot och kopplade på nosen så kom båda fåglarna in snabbt. Thone blev trött och flåsig, så sen avslutade vi med några roliga linjetag.
Nu under kvällen var det dags för det andra tillfället på valpkursen hos SpecialHunden. Temat idag var ”Lek- och belöningsutveckling/Social motivation” och det blev mest teori, men det var väldigt intressant och gav en del tankar och frågor. Vi fick träna två korta, men intensiva pass idag. Vid det första passet så gav vi hundens godisbelöning till Susanne, och sen skulle vi ta några bitar, backa ett par steg och sedan stå passiva och vänta på att hunden tog kontakt. Då skulle vi ge en signal som betyder träning, ta in hunden i handen, snurra bakåt på stället, ta in hunden i fotposition, ta några steg framåt och belöna.
Det var mycket att hålla reda på, och Nhora skötte sig bättre än mig. Vi tränar med maten ibland, så Susanne och godisburken var inte så intressant. Hon hade koll på mig, och jag hann knappt med att göra det jag skulle. Nhora var liksom i min hand direkt.
Vid det andra passet fick vi leka med hundarna, och vi skulle låta hundarna vara starka och vinna leksaken, som var kopplad, och sedan springa ett ärevarv tillsammans. Susanne tyckte att jag och Nhora lekte bra tillsammans, men att det såg för prydligt ut. Hon ville ha lite mer jävlar anamma hos Nhora, så vi satte leksaken i en flirtpole och så fick hon bli retad med den. Det blev skillnad direkt, och det blev en annan kamp i Nhora.
Hon tog i och drog bakåt, och jag kunde låtsas vara svagare än henne och hon fick dra iväg med mig och sedan vinna leksaken. Det blev ett lite småsvettigt pass för mig. ”Låt henne ta leksaken! Spring! Börja kampa! Följ med! Håll emot! Följ med! Dra upp henne mot höften! Släpp! Montera loss leksaken!”.
Dagens övningar kommer vi fortsätta med här hemma, och leksakerna kommer få koppel. Att man springer ärevarv tillsammans med leksaken i koppel gör att hunden lär sig att ta bättre grepp direkt och så får man in tempoökning. Det är liksom inte slut när hunden tagit leksaken. Den kan inte ställa sig och tugga, ruska på leksaken, gå iväg och lägga sig med den och det är bara att fiska in hunden och leksaken.
Nhora.
Jag vill starta på jaktprov med Thone och jag vill starta på jaktprov med Nhora i framtiden, och för att kunna göra det behöver man ju träna apportering och apportering behöver man träna i skogen. Men, jag är typ rädd för skogen eller nåt. Dels finns det otäcka djur, som vildsvin och ormar, och tänk om det skulle dyka upp ett djur som hundarna drar iväg efter. Vad som helst kan ju hända.
Det lustiga är att jag inte alls känner mig obekväm i skogen när jag har träningssällskap, men det kanske är för att då väsnas man lite mer och man är två som har koll från olika håll. Man pratar om upplägg, man är fler som klampar omkring och skrämmer iväg de djur som finns i närheten.
Hur som helst, igår plockade jag fram en and och en trut ur frysen för jag tyckte det var dags för Nhora att få smaka på vilt igen. Senast hon gjorde det var liksom i slutet av maj. Självklart skulle Thone få göra det också. Hon har ju i princip inte fått göra någonting sedan vi tog LPI i maj. Vi har haft en riktigt lat sommar, men nu börjar träningssuget komma tillbaka!
Medan Evelina var på förskolan tog jag med alla hundarna och åkte bort till brukshundklubben, för att låta Thone och Nhora få smaka på vilt i skogen och sedan kanske träna något på gräsplanerna också. Jag tog ut Nhora först, som fick sitt livs första skogspromenad. Vi gick längs den stig som låg närmast mot brukshundklubben, och så gjorde vi två stopp.
Först ett där hon fick prova anden och sedan ett där hon fick prova truten. Hon var superduktig! Fast att hon inte är så duktig på att sitta kvar, så gjorde hon det medan jag gick ut med fåglarna. När jag skickade iväg henne så sprang hon ut och letade rätt på dom, plockade upp dom direkt och kom raka vägen tillbaka till mig. Stolt och glad! Det var liksom inga konstigheter alls. Det kändes hur bra som helst!
Thone och den huvudlösa anden.
Sedan var det Thones tur, och vi gick samma sväng men stannade till på två andra platser. Det skulle bli intressant att se hur Thone skulle göra, som haft ett långt uppehåll sedan förra året när jag började vänja henne vid vilt. Precis som Nhora så fick hon lukta på dom först innan jag lade ut dom. Det var väl inga större konstigheter, förutom att greppen emellanåt inte var dom bästa. Men, jag tror att Thone har lite för mycket lydnadstänk. Att hon ska greppa snabbt. Hon tar sig liksom inte tiden att plocka upp vilten ordentligt.
Men, är vi duktiga nu och fortsätter med apporteringen, vilket jag vill, och tränar med vilt emellanåt så tror jag att det kommer bättre grepp med tiden. Thone behöver nog bara komma på hur hon ska bära dom. Hon såg ju för rolig ut idag när hon fick tag i en vinge på truten och försökte ta sig fram med den dinglandes framför sig.
När Thone fått hämta anden och truten några gånger så gick vi tillbaka till bilen och så fick Lhine komma ut och ta en promenad. Vi tog andra stigar, och hamnade verkligen mitt i skogen. När jag tog upp mobilen för att kolla var vi var någonstans, så var vi inte alls där jag trodde. Det fick bli att vända och gå tillbaka samma väg som vi kom, för annars vet jag inte hur lång tid det hade tagit att komma tillbaka till bilen igen.
Någon mer träning blev det inte för Thone och Nhora, båda två såg rätt trötta ut när jag och Lhine kom tillbaka från våran promenad. Jag kände mig dessutom väldigt nöjd med vår lilla apporteringsträning, så vi åkte hemåt.
Fåglarna ligger fortfarande framme, och imorgon åker vi till skogen igen!
Nhora.
Nhora.
Thone.
Thone.