Både jag och Thyra, och Evelina, sov gott inatt. Jag blev dock lite lätt illamående imorse, för Evelina var helkass i magen och det rann ut vätska genom Thyras plåster. Evelina skulle Lenny få ta hand om idag, men jag visste inte riktigt hur jag skulle göra med Thyra eftersom att jag skulle jobba heldag.
Jag ringde till Valla under morgonpromenaden med Evelina, Lhine och Thone, och fick rådet att köpa ett nytt plåster och sedan ta bort det gamla för att se hur det såg ut under. Om det inte såg bra ut skulle jag höra av mig igen och få komma in så en veterinär kunde titta på det. Jag kollade med jobbet om det var okej att Thyra låg nere på kontoret idag, och det gick bra. Apoteket i stan öppnade redan 08.00, så jag skulle hinna köpa ett nytt plåster före jobbet och skulle vi behöva åka till Valla så kunde jag ta den tiden av min lunchrast.
När vi kom igen såg jag att plåstret hade börjat lossa lite, så jag tittade in i glipan och det såg fint ut! Thyra fick följa med till jobbet ändå, så att jag kunde titta till henne emellanåt. Dessutom skulle hon nog ta det lugnare där än hemma.
Det märktes redan när vi gick till bilen att Thyra började bli sig själv igen, för hon ville trava på i sin vanliga takt. Dessutom tänkte hon hoppa in i bilen när jag öppnade bagageluckan, men jag var snabb och hann stoppa henne. Hon tänkte även springa i trapporna på jobbet, och tyckte nog att det kändes lite fånigt att bli buren. Det är tur att hon bara väger 23 kilo, så att hon inte behöver slita och dra i operationssåret mer än nödvändigt.
Nu är Thyra lika pigg som vanligt, och röjer allt i sin väg med tratten. Hon har kommit igång med både kisseriet och bajseriet, och när det var dags för kvällsmat stod hon och steppade på sin plats som hon alltid brukar göra.
Imorgon är det dags att ta bort plåstret, och det ska bli skönt att slippa gå och undra hur det ser ut där under.
8 september, 2017 | 1 kommentar »
En väldigt trött och ostadig Thyra.
Inatt blev det inte mycket sömn… Evelina vaknade vid 22-tiden och var helt hysteriskt ledsen och det gick liksom inte att bryta. Ingenting var bra, och sen när hon väl lugnat sig hade hon ingen lust att somna om. Jag tror att hon var vaken i typ 4 timmar… När hon äntligen somnat om så sov jag jättedåligt, med oro inför Thyras operation.
För att Thyra inte skulle stressa upp sig före operationen så skulle jag få vara med när hon fick lugnande, och för att inte behöva sitta och vänta så länge behövde vi inte vara på Valla förrän 08.15. Thyra hade full koll på att något obehagligt var på gång, för när vi skulle gå till bilen gick hon och släpade bakom mig. Likadant när vi blev uppropade i väntrummet.
Heléne som skulle operera Thyra berättade att blodprovet som togs sist hade sett jättebra ut, och sedan lyssnade hon igenom Thyra och sa att allt lät lugnt och fint. Jag förklarade att så länge jag är med eller hon är på en trygg plats så är hon lugn, men att hon inte gillar att vara på en okänd plats utan mig.
Det blev bestämt att jag skulle bli uppringd när Thyra var färdigopererad och då skulle jag komma så snart som möjligt. Beroende på hur snabbt Thyra skulle kvickna till så skulle jag antingen få sitta med henne en stund eller så skulle hon få åka hem direkt.
När Thyra fått sin lugnande spruta kände jag hur det började bränna i ögonen. Det var nog en blandning av trötthet och oro. Det kändes inget roligt alls att jag snart skulle få åka hem utan Thyra. När det var dags för henne att gå iväg till operationen kom det en liten tår. Thyra hade inga planer på att lämna mig, så trots att hon fick hjälp upp på benen så rörde hon inte en fena. Hon fick bli ivägburen istället, lilla gumman.
Klockan hade hunnit passera 09.00 när jag åkte hem, och innanför dörren möttes jag av en pigg och glad Evelina. Det kändes skönt att få krama om och pussa på henne. Hon hade vaknat ganska nyligen och Lenny låg kvar i sängen, så jag och Evelina åt frukost och sedan gick vi ut på promenad med Lhine och Thone.
För att fördriva tiden gick vi upp till motionsspåret för att gå runt kohagen och titta på korna. Evelina fick hoppa ur vagnen och hittade en massa spännande saker att undersöka så vi tog oss inte fort framåt. 10.55 ringde det från Valla, och det var så skönt att höra en glad röst i andra änden. Operationen hade gått bra, Thyra var ganska lullig fortfarande och det var lagom om jag kom om en timme.
Jag hade nästan lust att springa hem och skynda iväg, men jag visste att vi skulle hinna gå den promenaden som vi hade tänkt. Evelina började bli trött i benen också och ville få sätta sig i vagnen igen så det var ingen brådska.
När jag var tillbaka på Valla kändes det som att jag fick vänta i en evighet på min tur i kön, trots att det bara var en person före mig… Efter att jag hade betalat hann jag dock knappt sätta mig ner i väntrummet innan jag fick gå in på ett rum, och strax därefter kom Björn in med Thyra. Hon var lite svårstyrd och skulle gå till väntrummet, men när Björn lyckades styra henne rätt och hon fick syn på mig så blev hon helt hysteriskt glad och dök ner i mitt knä.
Han berättade att operationen hade gått bra, och att knölen trots allt bara var en fettknöl! Han hade varit med när den togs bort och kollat igenom den, och inte hittat något annat än fettceller. Fy fan så skönt! Huden hade blivit lite uttöjd, så det hade även varit lättare att sy ihop operationssåret än vad de hade räknat med.
Nu blir det ett par dagars vila, där Thyra bara får gå ut för att rastas. Hon har ett plåster över operationssåret som ska tas bort på lördag, och så ska hon äta smärtstillande i en vecka. Det blöder lite grann, men det kunde det göra, så jag ska försöka att ha is i magen. På lördag morgon får jag ju se hur det ser ut där under plåstret.
Thyra har faktiskt varit förvånansvärt lugn sedan vi kom hem. Jag trodde att det skulle vara en del gnissel och gnäll, men det gjorde nog skillnad att hon inte hann bli uppstressad före och efter operationen. Hon har ätit och druckit, så förutom att hon är trött och vinglig verkar hon må väldigt bra. Hoppas det fortsätter så nu!
7 september, 2017 | 1 kommentar »
Fina Lilo med sitt första rallylydnads-cert.
Malin och Lhinedottern Lilo, RLD N RLD F RLD A RLD M Höstglädjens Read Between The Lines har inte tävlat rallylydnad på länge, men igår var dom och tävlade igen efter ett uppehåll på ett år. Det gick väldigt bra, och med fina 97 poäng fick de sitt första cert i mästarklass!
Ett jättestort grattis! Kul att ni är igång och tävlar igen.
4 september, 2017 | Inga kommentarer »
Idag har jag, Lenny, Evelina och Thone varit på Goldendagen, som Goldenklubben Östergötland årligen arrangerar här i Linköping. Det skulle vara flera olika prova-på-aktiviteter och drive-in utställning, och eftersom att det var så nära och vi inte hade något annat planerat så tänkte jag att det kunde vara roligt att åka dit.
Igår fick Thone ett bad, och det skulle bli intressant att se hur hon skulle se ut efter badet. Jag har ju klippt en hel del på henne efter Goldenspecialen… Det såg faktiskt bättre ut än jag trodde, och på halsen var det inget som jag kände att jag behövde snygga till. Tassarna däremot, dom såg inte så vackra ut så dom fick jag putsa på imorse.
Thone tyckte som vanligt att det var jättekul att få åka iväg, så när vi var framme tog vi en fika först och Thone fick en stund på sig att coola ner innan jag gick och anmälde henne till utställningen. Inne i ringen skötte hon sig fint, fick HP och var därmed välkommen att tävla om bästa tik lite senare.
Jag hade inga förväntningar resultatmässigt idag, utan tänkte bara ta det som en trevlig och mysig dag. Tyvärr så var det ju tvunget att börja regna, men då åkte Lenny hem och hämtade utställningstältet medan jag, Evelina och Thone lekte i lekparken som låg precis intill. Evelina var klädd för blött väder, så hon hade jätteroligt och var på gott humör hela dagen.
Dagens domare gillade rörelser, så i tävlan om bästa tik blev det att springa ett par varv medan domaren placerade en hund i taget. Thone sprang glatt varv efter varv, och det blev vi som fick ta emot den röda rosetten! Thone blev bästa tik, så himla roligt!
Efter valparnas BIS-final var det dags att gå in i ringen igen och tävla mot hanen, och domaren hade inte lätt att bestämma sig. Vi fick springa många varv, tillsammans fram och tillbaka och hon bytte plats på oss för att se om hundarnas rörelser ändrades beroende på om de sprang först eller sist. Till slut fick jag och Thone ta emot den röd/vita rosetten tack vare hennes rörelser, och Thone blev alltså BEST IN SHOW!
Vilken toppendag, trots det trista vädret. Det känns ju inte lite häftigt att Thone, tre veckor efter BIS-vinsten på Goldenspecialen, springer till sig en till BIS-vinst! Nu har hon två likadana fina BIS-rosetter.
”Superfeminin tik. Jättevackert huvud och underbar blick.
Korrekt bett. Stark nosrygg. Väldigt bra stomme och storlek.
Bra vinklar runt om. Korrekt pälskvalitet. Stark rygg. Bra kors.
Väl ansatt och buren svans. Mycket lovande.
En tik med mycket tilltalande helhet. Välpresenterad!”
3 september, 2017 | 3 kommentarer »
På varje morgonpromenad den här veckan har Evelina velat stanna och leka vid lekplatserna vi gått förbi eller gå in i skogen och leta kottar, men jag har fått svara att vi får göra det en annan dag när mamma och pappa är lediga. Efter att Evelina ätit frukost idag så gjorde jag ordning lite matsäck och så gick vi allihopa bort till en lekpark där hon fick röja loss medan hundarna duktigt låg uppbundna vid en bänk.
När vi kom hem igen var det dags för Evelina att sova en liten stund, och vi var tydligen väldigt trötta för vi vaknade inte förrän fyra timmar senare… Jag brukar få lite panik av att somna mitt på dagen, men eftersom att Evelina fått vara ute och leka och hundarna fått en rejäl promenad så kändes det helt okej idag. Egentligen skulle hon bara sovit en timme och sedan skulle vi åkt ner till stan och köpt lite höstkläder till henne, men det får vi ta en annan dag.
Åka rutschkana är en favorit!
2 september, 2017 | 1 kommentar »
Mums! Vad kan det vara för något gott inuti?
För ett litet tag sedan vann vi en tävling på PrimaDogs instagramkonto, och igår eftermiddag var vi och hämtade ut priset. Då det var tre vinnare, som dessutom vann ett pris till en vän man taggat, så trodde jag att man skulle få något litet och blev glatt överraskad när det visade sig vara en stor och tung låda!
Det var inte lite grejer i lådan heller, utan allt möjligt smått och gott!
– 1.5 kg Adult All Breeds Sensitive, lax och potatis.
– Provpåse Adult All Breeds, kyckling och potatis.
– Provpåse Adult All Breeds, lamm och potatis.
– Köttkorv 800 g, lamm och ris.
– Meaty treats, kyckling med tuggben.
– Meaty treats, lamm slice.
– Meaty treats, kyckling twist.
– Meaty treats, lammsticks.
– Training snacks, små bitar av lamm.
– 5-pack fylld tuggrulle med kyckling.
– 11-pack tuggpinne med kyckling.
1 september, 2017 | 1 kommentar »
Thyra med sitt fina plåster efter blodprovstagningen. Rosa med röda hjärtan.
Ledig dag, och klockan var ställd på att ringa 06.00. Bilen lämnades in på Rejmes igår kväll, så jag, Evelina och Thyra skulle få ta bussen till veterinären. Evelina hade sovit klart redan vid 4-tiden, så det blev en väldigt tidig morgon. Vi vaknade till spöregn, som jag hoppades skulle avta tills att vi skulle gå till bussen eller iallafall tills vi skulle gå den längre sträckan från bussen till veterinären.
Regnet höll i sig, och Thyra fick betala 25:- för att ligga på det blöta golvet… Bussresan gick bra och Evelina tyckte det var spännande och roligt. Straxt efter att vi gått av bussen så somnade hon i vagnen, och sov sig igenom hela veterinärbesöket.
Vi var framme en halvtimme före bokad tid, så jag hann ta en kopp chokladespresso och torka av Thyra. Det var Björn som skulle undersöka Thyra och hennes knöl på benet, så jag kände mig inte ett dugg nervös. Han och Heléne är favoriterna.
Thyra tyckte det var ganska trevligt att vara hos veterinären och tog det hela med ro. Björn klämde och kände på knölen och kunde inte säga direkt vad det var för något, men att Thyra inte verkade ett dugg bekymrad över den. Han rakade och tog ett litet stickprov, och tyvärr så var det ingen fettknöl utan en tumör.
Han gick rakt på sak och sa att om den skulle fortsätta växa så skulle Thyra till slut bli besvärad av tumören. Den sitter precis vid en led och huden kommer bli väldigt sträckt eftersom att det inte finns så mycket hud där. Han rekommenderade en operation, men förklarade att man kanske inte skulle kunna få bort allt. Det var inget jag behövde bestämma mig för på en gång, utan man skulle kunna avvakta och se om den fortsätter att växa eller om den vuxit färdigt.
Vid en operation skulle han lämnade över den till Heléne, och hon var på plats idag så han gick iväg för att höra om hon hade tid att komma och titta på Thyra. Medan han var iväg satt jag och funderade och kom snabbt fram till hur jag ville göra. Thyra blir ju inte yngre, och skulle tumören växa och skapa så stora besvär att Thyra måste tas bort på grund av den så skulle jag ju ångra ihjäl mig att vi inte provade att ta bort den.
När Björn kom tillbaka med Heléne och hon känt på tumören så sa jag att jag redan hade bestämt mig. Att jag inte ville avvakta och se om den skulle växa mer, för Thyra blir som sagt inte yngre. Björn gick iväg direkt och kollade upp ett datum så snart som möjligt, och under tiden fick Thyra lämna ett blodprov för att få lever- och njurvärden kollade. Vi behövde inte stanna kvar för att vänta på provsvaren, utan Björn skulle höra av sig om något såg konstigt ut.
Det hade slutat regna när vi kom ut, så istället för att gå bort mot bussen började vi gå hemåt istället. Det skulle väl ta ungefär en timme att gå, och förutom en sparad slant och extra motion så skulle nog Thyra bli väldigt glad över en långpromenad med bara sin matte och lillmatte. Vi hann dock bara komma ut från Vallaskogen innan himlen öppnade sig igen, och det höll i sig en bra stund. Även om jag hade paraply med mig så blev jag genomsur om fötterna, sådär så att jag struntade i paraplyet när regnet lättade. Det kändes ändå redan som att jag stått med fötterna i en sjö, och det var enklare att gå utan att hålla i ett paraply.
Än så länge har jag inte funderat så mycket över Thyras kommande operation. Det kommer väl sen när det börjar närma sig. Jag är ju medveten om att det alltid är en risk att söva en hund, men jag vill inte gå och oroa mig över det än. Thyra är pigg och frisk i övrigt, så förhoppningsvis kommer allt gå bra. Jag vill inte gå och vänta och se vad som händer med tumören, för dagen som den verkligen måste bort kanske det är för sent.
31 augusti, 2017 | 3 kommentarer »
Thyra, FDI FDII HTMI LPI LPII LPIII LPELIT SE FREECH FI LCH SE LCH Höstglädjens Golden Dream 13 år.
Imorgon ska Thyra till veterinären för att kolla upp en svullnad hon har på hasleden. Hon har en gammal skada där, som under flera år svullnat upp lite grann emellanåt. Det har knappt varit synligt och varit mjukt, men nu har det blivit som en stor knöl och den verkar inte vilja gå tillbaka.
För att se lite fräsch och fin ut inför veterinärbesöket så fick Thyra ett bad igår och fick sedan sova med en t-shirt på sig, och vad fin hon blev! Det var en helt annan hund under t-shirten imorse när jag tog av den. Thyras päls håller på och gör sig redo för fällning, så igår stod den åt alla håll och hon hade småsmå kockor i hela pälsen. Nu ligger den så slätt och fint över kroppen. Hennes framben måste jag dock torka av, för jag var osmart och gav hundarna bruna oxöron idag så Thyra ser blodig ut.
Nu ikväll fick Lenny följa med ut och hjälpa till att försöka ta en ståbild på Thyra, och det är faktiskt han som har ställt henne och jag som tagit bilden. Eller ja, Thyra har ingen aning om att hon är uppställd. Det går inte att ställa henne, utan henne får man lura, så Lenny fick stå och lattja med en frolicpåse för att hon skulle stå och tigga fint.
30 augusti, 2017 | Inga kommentarer »
Jag har sagt det förut, och säger det igen. Varför kan inte hundar sluta löpa vid en viss ålder? Att Thyra och Lhine löper nu är ju helt onödigt. Båda två är ju för gamla för att paras. Thyra är på sin 10:e löpdag idag, och redan igår började hon gå runt och gnissla och tjata om att gå ut. Ena gången släppte jag ut henne, ifall att hon var akut nödig, men hon skulle ju bara gå längs häcken och vädra i luften.
Idag började inte jag jobba förrän 12.00, och Evelina skulle vara på förskolan vid 11-tiden för att vara med och äta och sedan sova där. Därmed blev det lite annorlunda imorse, och vi väntade med morgonpromenaden och tog den i samband med att Evelina skulle lämnas på förskolan. Fel i morgonrutinen i kombination med att Thyra tydligen redan börjar gå in i höglöp skapade ett lite mindre kaos här hemma.
Det var ett himla tjat och gnissel från Thyra, och var jag i ett annat rum hörde jag hur hon började flörta med Thone. På promenaden åkte öronen upp jättehögt när hon såg en annan hund, och så lite gnissel på det också. Hon som aldrig annars bryr sig om varken människor eller hundar när vi är ute och går…
Thyra har till och med skällt idag, och sett ut som ett fån när jag höjt fingret och blängt på henne för att tala om att så gör man inte. Inte nog med det, hon har även ylat idag. För första gången i sitt liv. Lite häftigt att höra, men samtidigt sorgligt. Jag hoppas att hormonerna har lugnat ner sig till imorgon, att dom liksom hade sin topp idag, för det känns som att hon har varit lite mer sig själv nu under kvällen.
29 augusti, 2017 | Inga kommentarer »
Råkade, tyvärr, se en tråd i en Facebookgrupp där någon undrade varför det bara avlas på vita golden nu för tiden. Det första som dök upp i mitt huvud var att det är nog inte många som har det som avelsmål, för färgen är väl det minst viktiga hos en golden?
Sen började jag läsa svaren i tråden, och jösses. Ljusa goldens är inga riktiga goldens. Det heter ju golden retriever och inte white retriever. Alla ljusa golden är överviktiga. De ljusa är utställningsavlade. De ljusa är tjocka och pluffsiga… Ja, vad ska man säga? Jag tror och hoppas att det inte låter riktigt likadant i goldenvärlden.
Det känns ju dock lite tråkigt att det fortfarande finns dom som verkar tro att allt sitter i färgen på pälsen, och att det bara finns två olika typer. Om vikt, storlek och arbetsvilja satt i färgen, då måste det blivit något väldigt fel på mina tjejer. Thyra och Thone är mindre, smidigare och har mycket större arbetsvilja än Lhine…
På tal om Lhine. Jag vet inte om jag har nämnt det i bloggen förut, men när Lhine tog sitt HTM-championat så var det en som nästan blev irriterad när jag inte kunde ”erkänna” att Lhine var en jaktgolden. Hon gav Lhine en massa fina komplimanger, och bland annat att hon var jättefin jaktgolden. Jag svarade då att hon inte var en jaktgolden, utan en vanlig golden retriever.
Men nej, hon kunde minsann se att det var en jaktgolden på färgen, pälsen och glädjen inne på tävlingsplanen. Jag fick börja förklara att hon haft valpar ganska nyligen och det var därför hon såg ut som hon gjorde i pälsen, att hon hade CK på utställning och att hennes pappa var utställningschampion…
Som sagt, det sitter inte i färgen.
28 augusti, 2017 | 1 kommentar »
