SSRK Mjölby
Igår var jag och Nhora på SSRK:s utställning i Mjölby, där Nhora ställdes för sista gången i valpklass. Vi var på plats i god tid, och när vi klev in i ridhuset så kom jag på att hon aldrig varit i ett ridhus förut. Hon kunde inte brytt sig mindre om det, utan undrade mest vad vi skulle hitta på för något skoj.
Vi passade på att ringträna inne i ringen en stund innan bedömningen började, och sedan blev det en stunds väntan innan det var vår tur. Nhora skulle in som hund nummer 18, och när vi fick hem nummerlappen så trodde jag först att något blivit fel, men det var hela 22 valpar anmälda!
Det var många fina valpar i valpklass I och valpklass II hanar, men det delades inte ut många HP:n!
Jag har ringtränat en stund med Nhora varje dag den senaste tiden, för att försöka komma på hur jag ska få henne att röra sig lite lugnt och avslappnat. Jag hade väl även hoppats att hon själv skulle komma på att springandet i en cirkel inte leder till någon belöning och därmed sänka sin förväntan, men icke.
Vid rörelserna igår så var det lite fladdrigt, även om hon inte hade lika bråttom som hon haft tidigare, men hon skötte sig kanon när domaren kände igenom henne! Det var en manlig domare som tog ordentligt i hundarna, det såg nästan lite brutalt ut ibland, och Nhora bara stod där som ingenting. Det var våran vinst, och viktigare än resultatet, efter att hon varit så spökig.
Det blev en 3:e placering för Nhora. Tyvärr inget HP den här gången, men det hade jag på känn eftersom att det bara hade delats ut 1 eller 2 i de tre tidigare valpklasserna. Nhora fick en fin kritik, och domaren var snäll och kallade hennes rörelser för ungdomliga. Jag själv hade nog kallat dom för slarviga. Ha, ha!
”Feminin tik av mycket god typ. Bra proportioner. Tilltalande huvud.
Bra resning och rygglinje. Högt buren svans. Välkroppad. Bra ben och tassar.
Korrekt päls. Mycket ungdomliga rörelser.”
Fredagskul!
Thone, hunden som lärt mig att det är roligt att träna fotgående.
Idag på eftermiddagen gick hela familjen bort till en lekplats där det ligger en gräsplätt precis intill. Evelina skulle få leka och Thone och Nhora skulle få träna en stund. På vägen dit mötte vi en jobbarkompis och hennes son. De undrade om de fick hänga på, och det var klart att dom fick. Evelina är ju väldigt blyg av sig, men efter en stund så kom hon och jobbarkompisens son igång och lekte tillsammans. När vi var på väg hem igen så sa Evelina att hon ville leka med honom igen någon dag.
Thone fick ett rallylydnadspass, och vi slipade på några olika moment. Vi har faktiskt anmält oss till en tävling till, och till dess vill jag att vissa moment ska kännas lite säkrare. Exempelvis som Helt om från varandra, där Thone inte alltid är med till 100% och även gör en onödigt stor snurr som kostar några poäng.
Idag var hon väldigt i gasen, och supertaggad på konskick och tjuvade lite här och där. Det spelade inte så stor roll vad jag sa, det mesta betydde ”Konan!”. Jag använder en hel del handtecken, och för att Thone skulle få tänka till lite så tränade vi på sidbyten framför och bakom utan handtecken. Inte för att jag tycker det är fel att använda handtecken, utan just för att få Thone att lyssna bättre.
Nhora fick två korta lydnadspass, och skötte sig jättefint med all störning som de två små bjöd på. Det blev lite fotgående, apportering och fjärr. Den där apporteringen kommer jag behöva fundera på, för hon gör ett rejält omtag och lägger in apportbocken jättelångt bak i munnen… Hon vill gärna paketera och bära saker med hela munnen, så jag kanske helt enkelt måste lära henne hur apportbocken ska tas och hållas. Kanske ett bra inomhusprojekt i vinter, när det typ är mörkt dygnet runt och fingrarna fryser ihjäl utomhus.
Kameran fick följa med också, och Lenny tog ett gäng bilder medan jag tränade med Thone och Nhora. Förutom att det alltid är kul att få hundarna fångade på bild under träning, så var det väldigt roligt att få se hur Nhora ser ut i fotgåendet! Det ser ut att kunna bli riktigt fint!
Här snarkas det gott
Evelina sover, Lhine sover, Thone sover och Nhora ligger och snarkar högljutt.
Igår undrade Lenny om jag ville ha hjälp med någon apporteringsträning idag, vilket jag såklart ville, så efter att jag och hundarna varit och lämnat Evelina på förskolan så åkte vi till skogen och tränade en stund. Vi började med Nhora, som fick sitta och titta på när Lenny lade ut ett sök. Det blev inte alls som jag hade tänkt, men det är ju bara bra.
Nhora var jätteduktig, och hämtade in tre dummiesar helt själv. När jag skickade ut henne tredje gången så fick Lenny följa med ut och vandra omkring som lite draghjälp. Åtta dummies låg i söket, och hon fick hämta in fem stycken. Det kanske var lite mycket, men hon gjorde det väldigt bra!
Lenny fick kasta två markeringar åt henne också, och det var inte heller några konstigheter.
Medan jag gick och bytte hund så lade Lenny ut ett sök till Thone. Hur det skulle gå att träna med henne idag visste jag inte, men jag räknade med att det kanske inte skulle gå alls. Hon är väldigt skendräktig, men när jag tog ut henne ur bilen så verkade hon ha glömt bort det helt. Hon fick rusa av sig en stund innan jag tog in henne till sidan, och så tränade vi jaktfot fram till söket.
Thone var kanonduktig, och dummiesarna kom in snabbt! När det bara fanns två kvar där ute så funderade jag på om det skulle räcka, men kände ändå att hon behöver få det lite svårt så jag skickade henne igen. Nu fick hon leta en bra stund, men hon låg i och hittade den sjunde också.
Det fick bli två markeringar till Thone också. En som hon bara kunde höra och en som hamnade bakom Lennys linje. Han var beredd på att springa ifall Thone knallade, men hon satt jättestadigt. Jag och Lenny ropade högt till varandra, och Thone satt och väntade på rätt ord. Hon var verkligen kanonduktig idag. På vägen tillbaka till bilen så tränade vi jaktfot igen, och hade Lenny en liten bit framför oss som störning. Thone gick avslappnat och lugnt och höll sin position.
När jag hämtat Evelina på förskolan och vi ätit mat här hemma så gick vi ut för att plocka löv, och Thone fick hänga med ut. Evelina tycker att de röda löven är så fina, och jag fick en idé om att ha löv och en ljusslinga i en glasburk. När vi fyllt en liten påse med löv så gick vi in och sorterade ut de finaste, som Evelina sedan fick lägga i glasburken. Den står nu och lyser fint i hennes fönster.
Vi har haft ett väldigt kallt och blött höstväder här den senaste tiden, men idag var det ganska fint väder. Det regnade inte iallafall, så när Evelinas lövlampa var klar så tog vi med oss hundarna och gick ut och lekte i två lekparker. Det kändes som att det var bäst att passa på att njuta av att det inte regnade, och vi gick inte hem igen förrän det var dags för Evelina att äta kvällsmat.
Den där Vittra
Förra helgen, den 12:e oktober, så ställdes Thyradottern Vittra, LPI RLD N RLD A RLD M TJH(RDH) SE RALLYCH Höstglädjens Quick-Witted på Mitt-Nordenutställningen i Sundsvall. Vittra vann veteranklassen med CK, blev BIR-veteran och 4:e bästa tik! I BIS-finalen för veteranerna så slutade Vittra sedan som BIS-4 veteranklass! Wow!
”Super condition for her age. Lovely head. Nice soft eyes.
Lovely neck and topline. Excellent agulation in front and rear.
Great bone. Lovely feet. Moves very well.
Stort, stort grattis Sara och Vittra!
Nhora 8 månader
Tiden bara rusar förbi, och idag fyller lilla Nhora 8 månader! Eller lilla och lilla, hon är inte så liten längre. Iallafall inte i mina ögon, det beror väl lite på vad man jämför med. Men höjdmässigt är hon väl ungefär som Thone. Hon är inte så liten i huvudet heller, så det är dags för mig att börja växla upp i träningen och tänka både större och längre.
Vi har t.ex länge tränat på fotpositionen med ingångar, ingångar, ingångar, vändningar på stället och stegförflyttningar åt höger med hjälp av en fryst godishand. Sedan har jag försökt banta ner intresset för min hand, och även provat lite fooddrive. Det var inte särskilt svårt att få henne att förstå skillnaden på när handen är utanför hennes huvud och när den är ovanför hennes nos.
Länge tränade vi liksom på stället, utan att röra oss framåt, förutom med fooddrive. I förra veckan provade jag att låta henne göra ingångar framifrån och sedan ta några få steg framåt och hon hängde på direkt i fin position. Emellanåt försökte hon slicka och gnaga på min hand, men efter att jag varit snabb och belönat ett par gånger innan hon började gå på min hand så förstod hon att handen inte gav något.
Även om hon fortfarande är en valp, så börjar det liksom bli hund av henne. Det känns som att det är dags för mig att fundera på vad vi vill göra i vår och under nästa år, och börja träna mot de målen.
Svensk rallylydnadschampion!
Thone, nybliven svensk rallylydnadschampion!
Idag är det två veckor sedan jag och Thone gjorde vår debut i mästarklass i rallylydnad, och igår var det dags att åka och tävla igen. Dubbla starter på Forserums BK. Mästarklass skulle inte ha sin banvandring förrän 13.30, men jag, Thone och Nhora åkte hemifrån redan vid 10-tiden för att vara på plats i god tid. Jag och Thone hade startnummer 3, så jag ville hinna plugga in den första banan ordentligt och träna med Thone så att hon inte skulle vara för het.
Den första banan kändes lite trång, och eventuellt skulle en nybörjare som jag kunna gå fel. Åttans frestelse, hopphinder, åttans frestelse, vändning, åttans frestelse, hopp, åttans frestelse. Redan från startskylten gick jag med kortare steg, för att längre fram i banan skulle det kunna bli trassligt om jag gick med vanlig steglängd. Thone gick jättefint genom hela banan. Det kändes nästan som på träning! Den som inte betedde sig som på träning, det var jag. Lite stel, lite nervös.
Det kändes jättebra när vi klev av banan! Vi hade gått rätt, och inte gjort några tydliga fel!
När Thone fått veta att hon var bäst i världen så ställde vi oss och kikade på den andra banan en stund. Vi skulle ju starta som nummer tre på den också, så nu när vi var klara på den första banan hade jag god tid på mig att plugga in nästa. Det såg ut som en luftig bana med gott om plats mellan skyltarna.
I väntan på nästa banvandring hann Nhora få komma ut en stund. Hon fick vara med nere på planen en stund och även i klubbstugan. Hon är fortfarande lite spökig, men det har blivit så mycket bättre. I klubbstugan var hon framme och nosade på en tjej, och jag gav henne en näve godis att ge till Nhora. Nhora åt upp godisbitarna och gick sedan ifrån henne, men sen var hon framme hos henne igen. Till slut var hon uppe i hennes knä och gosade.
När det kom fler och satte sig intill så var Nhora och hälsade på dom också, hon var till och med uppe i knäet på en husse. Det känns så skönt att spökåldern har börjat gå över. Jag har aldrig märkt av spökåldern så här tydligt hos någon av de andra hundarna, så det här har varit nytt för mig och i början var jag ledsen och undrade vad jag hade gjort för fel. Men som sagt, nu håller det på att gå över.
Nästa bana då, den var lerig och halkig. En rolig bana med många olika skyltar. Läggande under gång, sättande under gång. Sättande med vändning på stället, sättande med vändning och ett steg, sättande med lämnande och ett steg. Lite klurigt, men eftersom det var gott om plats mellan skyltarna så skulle man hinna slänga ett öga på nästa skylt.
Lagom till att jag och Thone skulle in på banan så började det spöregna. Första delen av banan blev till geggamoja, och i det skulle hundarna lägga sig. Till och med Thone tyckte att det var lite väl geggigt. Hon lade sig direkt, men det blev liksom inget pang i backen. Banan flöt på bra och vips var vi framme vid åttans frestelse som låg sist i banan. När vi gått igenom den blev jag osäker på vilken sida av målskylten vi skulle gå på, men hann tänka att skylten ska vara på höger sida.
Vi klev av banan genomblöta och kalla, men det gjorde ingenting för det kändes som att det hade gått riktigt bra!
Sen var det dags för den otroligt långa väntan på prisutdelningen. Hur hade det gått egentligen?
På den första banan fick vi 96 poäng och vårat andra cert!
Ett poängs avdrag vid den tredje frestelsen, och jag tror att det kan ha varit för att det blev en liten krock när Thone trängde. Sedan tre poängs avdrag vid vändningen från varandra, förmodligen för att Thone gör en onödigt stor snurr och kommer för långt ifrån mig.
På den andra banan vann vi klassen med 100 poäng, fick vårat tredje cert och svenskt rallylydnadschampionat!
Ladda ner FirstVet idag!
Det här inlägget innehåller annonslänkar från FirstVet.
Ladda ner FirstVet och registrera ditt djur idag så har du snabb tillgång till veterinär när du behöver det, direkt i din mobil, surfplatta eller dator. Besöket sker via videosamtal och veterinären ställer diagnosen eller hjälper till med lämplig behandling.
FirstVet är gratis att ladda ner, och det första videosamtalet är alltid gratis för alla djur som har försäkring! FirstVet samarbetar med alla försäkringsbolag och flera av dom erbjuder sina kunder ett obegränsat antal av kostnadsfria videosamtal. Mer om det går att läsa inne på FirstVet.
Klicka här för att ladda ner FirstVet nu!
– Veterinär via videosamtal.
– Gratis för alla med djurförsäkring.
– Råd, behandling eller lokal remiss.
– Öppen alla dagar 07-24.
Hello Pumpkin!
Hundarna har förstås fått varsitt Halloween-diadem, som Evelina omsorgsfullt valt ut. Ett med pumpor till Lhine och ett med spöken, döskallar och spindlar till Thone. Nhora, hon fick ett med djävulshorn!
Här är det Halloween
Evelina är bara 4 år, och vi har aldrig pyntat eller uppmärksammat Halloween på något sätt, men ändå så har hon pratat om Halloween i nästan ett år! I förra veckan var vi och köpte lite Halloween-grejer, eller kanske rättare sagt ganska mycket, och i lördags började vi pynta. Spindelnät, spindlar, skelett, kattskelett, fladdermusskellet, blodiga händer m.m. Av ett gammalt underlakan gjorde vi läskiga gardiner. Jag hällde fejkblod i händerna och drog sedan mina händer på lakanet, och jag själv tycker att det blev riktigt bra!
Det mesta är i vardagsrummet, men det fick även bli lite spindelnät på uteplatsen på framsidan. Vi har även roat oss med att klippa ut en massa fladdermöss av svart papper. De flyger upp bakom soffan och tv:n i vardagsrummet, och Evelina fick några på sitt fönster. Där ville hon även ha blodiga händer. Jag tror den lilla damen är väldigt nöjd med allt läskigt pynt, och nu får det se ut så här tills Halloween är över.
-
BESÖKARE
Idag:
Totalt:
