Thyra och jag, och Evelina, har nog varit på vårat näst sista besök i Jönköping idag. Det var dags för Thyras andra strålbehandling, och i nästa vecka får hon sin tredje och sista strålbehandling. Efter det så är det som det är…
I förra veckan mådde jag rätt dåligt, och hade en sån där ledsen klump i halsen i flera dagar. Tumören svullnade upp, precis som Nanna sa att den skulle kunna göra efter strålningen, men jag hann förstås tänka det värsta innan svullnaden gick ner igen.
Under helgen har tumören känts svampig och inte alls sådär spänd som den varit den senaste tiden. Det var även Nannas kommentar idag när hon kom och tittade till Thyra när hon höll på och vaknade efter strålningen. Jag har inte den där klumpen i halsen längre, men vågar ändå inte ha för positiva tankar. Tumören blev svampig ett tag av de två första tabletterna hon fick, men sedan blev den större och de intravenösa injektionerna hade ingen effekt alls. Att den har krympt ihop lite grann nu ger ju lite hopp, och den här veckan ska jag försöka att inte få panik om den svullnar upp igen.
Thyra är fortfarande pigg och mår bra, och är ute på tomten så fort dörren står öppen. Hon går bara in frivilligt när hon är törstig eller det är dags för mat. Det spelar ingen roll hur varmt det är, får hon vara ute så är hon ute.
14 maj, 2018 | Inga kommentarer »
Thone, LD STARTKLASS RLD N RLD F RLD A Höstglädjens Gleam Of Golden Dream.
Idag var det äntligen dags för mig och Thone att tävla rallylydnad igen! Efter tävlingen i Motala, där vi debuterade i avancerad klass och fick två kvalificerande resultat, så var vi inte anmälda till någon mer tävling eftersom att jag inte visste om vi var redo för avancerad klass eller inte. Jag hade velat tävla den här helgen, men behövdes på jobbet. Precis när anmälan till dagens tävling gått ut blev schemat ändrat igen, och jag hade en sån himla tur att vi fick efteranmäla!
Dubbla starter var det idag, och vi behövde få till ett kvalificerande resultat till för att få titeln RLD A. Vid 8.30 imorse var vi framme i ett soligt Flen. Inte ett moln på himlen. Tack och lov skulle det finnas skugga vid sidan om planen ett tag iallafall.
Idag skulle jag inte behöva komma ihåg två banor på en gång, så när jag anmält oss så valde jag att inte ens titta på ritningen över den banan som vi skulle göra vår andra start på. Ritningen över den första banan, den kunde jag knappt tyda. Inte ens när jag stod bredvid planen förstod jag hur det var tänkt att vi skulle gå. Under banvandringen kände jag att det är väldigt mycket som jag inte har koll på…
Det var riktigt varmt idag, och nere på tävlingsplanen var det som en bastu, så jag värmde inte upp Thone något särskilt inför vår starter. På den första banan gick man in med hunden på höger sida, och den började med spiral höger, sedan två åttor och därefter enkel slalom. Det var konor överallt, och redan vid första skylten blev jag osäker på om vi gick åt rätt håll…
Banan flöt på fint för oss, och det var ingen tvekan vid hopphindret! Sidbytet helt från varandra strulade för många, förmodligen på grund av det varit mycket följsamhet under banan. Thone fixade det galant. Banan var lite småklurig, för hamnade i den där gröten som var i början igen för att gå ytterligare en spiral, men när vi klivit av banan så kändes det som att vi lyckats gå rätt väg ändå!
Även på nästa bana gick man in med hunden på höger sida, och sedan var det högerhandling genom hela banan förutom mellan två skyltar. Även den banan var lite klurig, för det var en längre sträcka med långsamt tempo och så skulle man komma ihåg att gå i normalt tempo genom åttans frestelse, gå långsamt fram till hoppet och efter att man ökat tempot förbi hopphindret.
I åttans frestelse måste det varit något som luktade väldigt gott, för det var många hundar som hade svårt att motstå den goda doften. Man gick dessutom förbi ganska nära frestelsen flera gånger, vid dubbel slalom och två inkallningar. Thone började nog bli lite mosig i huvudet av värmen, för hennes fokus var inte riktigt som det brukar vara. Jag har inte lärt henne att sätta sig självmant på höger sida vid halter, utan hon ska vänta på kommando och nu behövdes det både ett extra kommando och handtecken. I övrigt kändes det ändå som att det hade gått bra när vi klev av banan. Thone lät sig inte luras av frestelsen…
Thone fick faktiskt lite kamplek som belöning idag. Det var hon värd idag i värmen. Hon fick dessutom behålla kampleksaken och rulla runt med den i gräset en stund vid vår plats, så hon kände sig nog väldigt nöjd efter dagens två rundor. Det gjorde jag också. Nöjd över vårat samspel och att Thone känns så himla enkel, både utanför och inne på banan.
Idag gick det inte att tjuvkika på några resultat, så vi fick vänta till prisutdelningen för att se hur det gått. På bana A, som vi startade på först, var det bara fem ekipage som fick kvalificerande resultat och vi var ett av dom! Därmed fick vi vårt tredje kvalificerande resultat och titeln RLD A. Trots att det kändes som att vi drog på oss några små fel fick vi hela 95 poäng, och kom på 2:a plats!
”Dagens hittills snyggaste backande. Snyggt långsamt tempo.
Samspelt ekipage. Fin position.”
På bana B, som vi alltså startade på först, fick vi 97 poäng! Ett avdrag för överdriven fysisk kontakt vid spiral vänster, och där låg Thone lite långt fram och trängde. Poängen räckte till ytterligare en 2:a placering!
”Lugnt och metodiskt. Snygg runda!”
Ja, nu är vi alltså klara med avancerad klass efter två tävlingar, fyra starter, fyra kvalificerande resultat med poängen 95, 97, 97, 99, en 3:e placering och tre 2:a placeringar. Nu är planen att lägga fokus på jakt- och lydnadsträning, men jag kommer nog snegla lite på vilka nya skyltar som dyker upp i mästarklass.
13 maj, 2018 | 1 kommentar »
Idag måste vi gratulera Thones fina pappa Trazzel, J LPI LPII Höstglädjens Hearts Burst Info Fire som haft en toppenhelg på SSRK:s utställning i Visby. Igår fick han Excellent och vann jaktklassen med CK, och blev dessutom placerad som 3:e bästa hane med reserv-cert! Dagen var inte slut där utan han skulle även in i jaktklassfinalen, där han blev BIS-2 jaktklass!
Det blev nästan en repris idag. Excellent och klassvinst med CK i jaktklass, men ingen placering i bästa hanhundsklass. Som jag förstod det på matte Cattis så hamnade han precis utanför placering. Även idag skulle han in i jaktklassfinalen, och blev BIS-2 jaktklass igen!
Så himla roligt! Grattis Cattis och Trazzel!
Idag är det förresten 3 år sedan jag och Thyra åkte ner till Oskarshamn och hämtade Trazzel vid färjan, och sedan bodde han hos oss i en vecka medan Thone och hennes syskon blev till.
6 maj, 2018 | 1 kommentar »
Idag har jag och Thyra varit i Jönköping igen. Tumören har tyvärr inte krympt ett dugg sedan sist, utan den fortsätter att växa. Nanna blev inte förvånad när hon träffade Thyra idag och såg hur tumören såg ut, utan hade redan planerat för att Thyra skulle få strålning idag för nu funkade den maskinen. Det var faktiskt vad jag hoppats på, för hittills har ju inte cellgifterna haft önskad effekt.
Thyra var som vanligt hur cool som helst, och lade sig och sov på golvet medan vi väntade på att en djursjukskötare skulle komma och ge henne en lugnande spruta. Thyra somnade ganska snabbt, och det kändes lite jobbigt att sitta där bredvid henne och liksom inte få något svar när jag klappade på henne. Efter en liten stund blev Thyra ivägkörd på en bår, och jag gick ut i väntrummet med ett tomt koppel i handen och tog en chokladkaffe.
De sorgliga blickarna jag fick av de som satt i väntrummet när de såg det tomma kopplet i min hand…
Det tog inte lång tid innan jag blev inropad igen, och då hade Thyra precis fått en uppvakningsspruta. Medan jag väntade på att hon skulle kvickna till så bokade Nanna in två tider till för strålning. Tre stycken ska göras med ungefär en veckas mellanrum.
Nu håller jag tummarna stenhårt för att tumören krymper ihop. Den måste det! Strålningen är liksom det sista som Nanna kan erbjuda, och fortsätter tumören att växa så kommer den att påverka Thyras rörelser.
Det finns dock en grej till som vi kan prova. På vägen hem fick jag nämligen ett meddelande på messenger, från en tjej som berättade att hon lyckats få sin hunds tumörer att krympa genom särskild kost. Jag skulle förstås vilja prova det, men så är det ju det där med pengar. Hundarnas foderförråd fylldes på i förra veckan, med mat som räcker i 9-10 veckor…
4 maj, 2018 | Inga kommentarer »
Kvällen den 22:a december var det ju något eller några som tyckte att det var helt okej att ta ett par bitar av kompostgallret som vi hägnat in tomten med, och även de vi hade utanför ytterdörren. Sedan dess har hundarna, och Evelina, fått nöja sig med att bara vara på baksidan. Det är väl inte så bara när man bor i hyreslägenhet, men både dom och vi har ju varit vana vid att röra oss på en mycket större yta.
Det har visserligen varit lite skönt att alla fyra har kunnat vara ute och varit inom synhåll när man grejat i köket, men nu kändes det ändå som att det var dags att ta tag i att hägna in hela tomten igen. I förra veckan fick vi några kompostgaller av en granne här i området och i måndags var jag och Evelina och köpte ett par metallstolpar som både var tjockare och längre än de vi hade förut.
Igår började jag och Lenny hägna in tomten igen, och stolparna sitter en bra bit ner i marken så nu är det nog inte så lätt att rycka upp dom. Jag köpte inte så många i måndags, ifall att vi inte skulle lyckas få ner dom i marken, men vi kommer köpa fler så småningom så att kompostgallrena får fler fästpunkter runt tomten. Idag fortsatte vi, och under eftermiddagen gjorde jag och Evelina klart allt.
Gissa om hundarna blev förvånade och glada när de upptäckte att hela tomten var öppen igen!
Det känns lite konstigt och läskigt när de försvinner runt ena hörnet, så vi får nog tigga till oss eller köpa några kompostgaller till så att vi ändå kan spärra av baksidan när vi själva inte är ute och likaså kvällstid. Då kommer i väl behöva klä in dom med någon vit plast också, så att hundarna inte bara brakar rakt igenom alltihopa.
2 maj, 2018 | Inga kommentarer »
När vi kom hem från akuten i fredags var Evelina på ganska gott humör, men när det var dags att sova så var hon hängig och ledsen. Efter en liten shot med saft och smärtstillande blev hon gladare, så hon hade nog ont stackaren. Det skar i hjärtat när jag tittade på henne. Hon var så svullen att hon inte kunde stänga igen läpparna, och hade både färskt och torkat blod runt munnen. Lilla gumman.
På lördagsmorgonen vaknade hon pigg och glad, helt inställd på att följa med mig och Thone på en liten road trip. Att äta frukost gick inget vidare, utan det kändes förstås konstigt i munnen när hon försökte ta en tugga av sin macka. Jag fick bryta den i pyttesmå bitar och visa hur hon skulle stoppa in dom vid kindtänderna istället.
För att stackaren inte skulle behöva vara hungrig fick vi svänga förbi en mataffär och köpa ett par klämmisar med fruktsmoothie. Evelina var på bra humör i bilen, vilket hon visserligen alltid är, och lät förväntansfull när jag sa att vi skulle plocka upp mormor och lilla Märta och sedan åka långt för att titta på en annan hund.
Både jag och mamma har länge haft koll på en hane och för ett tag sedan tog jag kontakt med ägaren för att få veta lite mer om honom. Det lät som att han skulle kunna passa väldigt bra till Thone, och i lördags åkte vi och träffade honom. En jättetrevlig och stabil hane! Lika fin i verkligheten som på bild också. Vi fick se honom hämta ett par apporter, och Thone fick hämta två stycken också.
Vi tog en fika innan vi åkte hemåt igen, och Evelina lyckades få i sig en isglass som jag delade åt henne i små bitar. När den var slut gick hon och hämtade en smoothie under sin vagn.
I söndags hade jag och min moster gemensamt födelsedagskalas här. Hon fyllde år i lördags och jag igår. Trots att det kom många människor på en gång så var det inte lång stund Evelina var blyg, för hon fick presenter hon också. Någon mat hade hon inte tid att äta, men hon fick i sig en rejäl frukost på morgonen och gjorde slut på sina smoothies medan jag och Lenny städade. Vi andra åt tills vi höll på att spricka, och jag hade som vanligt gjort alldeles för mycket fika.
Igår var det som sagt min födelsedag. Det blev en väldigt lugn och skön födelsedag. Lenny hade glömt bort vad det var för dag, men kom på det när jag gett hundarna frukost och sedan gick och lade mig igen, så efter en stund kom han och Evelina in med frukost och paket. Medan Lenny jobbade åkte jag och Evelina till Tornby och köpte pinnar/stolpar så att vi kan sätta upp kompostgaller runt hela tomten igen. Nu ska det bli svårare att stjäla… När vi kom hem lekte vi i sandlådan ute på gården en stund, tills det började regna.
Lenny köpte med sig kebabtallrik på vägen hem efter jobbet, så vi åt det framför en film och drack vinet jag fick av min moster i födelsedagspresent. Vid 21-tiden gick vi iväg för att titta på majbrasan och fyrverkerier, men det var inte mycket till brasa efter typ en vecka med regn och några fyrverkerier blev det nog inte heller. Vi gav upp och gick hem när det började spöregna, och var helt genomsura när vi klev innanför dörren.
Idag ser Evelina nästan helt normal ut i ansiktet igen. Svullnaden har lagt sig, hon kan stänga igen läpparna, äter som vanligt och det går bra att borsta tänderna. Imorgon ska jag ringa tandläkaren, för det behöver ju tas bilder för att se vad som hänt i munnen på henne och sen ska det anmälas till försäkringsbolaget.
1 maj, 2018 | Inga kommentarer »
Lenny ringde till jobbet idag och var halvt hysterisk. Han hade hört en duns i hallen och där låg Evelina och hade blod i hela ansiktet. Blodet forsade så han kunde inte se vad som hänt. Jag fick panik och sa att han inte skulle ringa till mig, utan att han skulle ringa ambulans.
När vi lagt på blev jag som paralyserad och visste inte vad jag skulle göra. Jag försökte ringa tillbaka ett par gånger, men det var förstås upptaget. Min butikschef som svarat, och hört att det var hysteriskt i telefonen, undrade vad som hänt. ”Jag vet inte. Evelina har ramlat och blöder en massa”.
Hon sa åt mig att åka, så plockade snabbt ihop mina saker och åkte. Jag visste inte var jag skulle åka, men började med att åka hemåt. Jag såg varken ambulans eller Lennys bil längs Lambohovsleden, men när jag skulle svänga in på våran parkering såg jag att Lennys bil var borta. Vårdcentralen eller akuten? Vad jag gör jag nu? Jag provade att ringa Lenny och som tur var svarade han, och jag frågade bara kort var de var någonstans och sen slängde jag på luren och vände.
Vi har inte långt till sjukhuset, men idag var det jättelångt. Hade jag andats några sekunder innan jag åkte så kunde jag ju åkt förbi akuten först. Jag önskade och hoppades att det inte var något allvarligt, och att det inte var tänderna. Det fanns gott om platser på den stora parkeringen, så jag ställde mig där och sprang sen bort till akuten. Där satt Lenny med en ledsen Evelina i knäet.
Jag tog upp Evelina i famnen och frågade vad som hänt. Hon hade ramlat med ansiktet rakt ner i golvet, och slagit i en tand. De hade inte kunnat se om tanden gått av eller tryckts in. Efter en stund när Evelina började bli sig själv igen så såg jag att hon hade världens glugg, och att hennes högra framtand tryckts upp. Det gick inte att hålla tillbaka tårarna. Hennes fina leende. Hennes fina tänder.
Jag hoppades förstås att de skulle säga att man kan göra något åt tanden, men visste ändå innerst inne att en mjölktand bara är en mjölktand. Evelina som är en blyg tjej skötte sig fint när vi fick träffa två olika läkare. Visa tänderna ville hon helst inte göra, men vi lyckades få henne att le en stund.
Hennes fina leende med alla fina tänder kommer vi få sakna, länge. Just nu känns det lite som en mardröm, och jag önskar att man kunde vrida tillbaka tiden lite. Gluggen är där, och det ser inte vackert ut. Vi kommer ju vänja oss med tiden, och förhoppningsvis kommer det se lite bättre ut när det slutar blöda och Evelina inte är lika svullen om läpparna och kinderna. En inslagen tand är ju inte hela världen, men just nu känns det väldigt ledsamt.
27 april, 2018 | 2 kommentarer »
Jag klipper mina hundar själv och även om dom inte alltid finklippta så försöker jag ändå se till så att dom ser fräscha ut. Ibland tar jag hjälp av mamma, eftersom att vi ser olika saker och är duktiga på olika saker. Mamma tycker till exempel att jag är väldigt duktig på att klippa öron… men Thones öron är det länge sen jag blev nöjd med. Trots att jag tunnat ur dom underifrån och klippt kanterna så har dom ändå sett jättestora och fluffiga ut.
Igår fick jag nog, och gick lös med saxen ordentligt! Jag ångrar nästan att jag inte tog ett kort på pälshögen som hamnade i soporna efteråt. Hur som helst, igår struntade jag i alla ”regler” tuggade igenom det valplika fluffet med saxen uppifrån. Det skulle bara bort. När jag kände mig klar kunde jag inte låta bli att fnissa lite åt Thone, som såg ut som att hon fått pottfrisyr.
Till och med Lenny såg att jag gjort något med Thones öron när han kom hem, så ni kan ju tänka er vilken skillnad det blev! Idag tycker jag att det ser riktigt bra ut faktiskt, så jag känner mig väldigt nöjd med att jag vågade prova att snagga ner hennes öron. Nu hoppas jag att fluffet inte kommer tillbaka, utan att det som växer ut är av annan kvalitet. Annars så vet jag ju nu hur hennes öron ska klippas.
26 april, 2018 | Inga kommentarer »
Fina Thyra med sitt härliga leende.
… grönska! I förra veckan när jag och Evelina var uppe i skogen vid motionsspåret så var allt fortfarande brunt och trist. Likadant har det sett ut på vår tomt. Men, vad fort det har börjat hända grejer nu och särskilt efter gårdagens regn! Nu börjar våren bli fin, och äntligen har det börjat blomma lite här och där.
Mysigt att få traska omkring lös i skogen.
24 april, 2018 | Inga kommentarer »
Samtidigt som jag och Thone var och tävlade rallylydnad i lördags så gjorde Katarina och Thyradottern Ezra, LPI LPII LPIII Höstglädjens Stjärnklar sin tredje start i nosework NW1. De fick full pott på samtliga moment och gjorde inga fel, och fick därmed sitt tredje diplom och uppflytt till NW2!
De kom dessutom på en 3:e plats totalt av 50 ekipage, och det var bara 9 stycken som lyckades få diplom.
Jättestort grattis!
23 april, 2018 | Inga kommentarer »
