En tumör

Thyra med sitt fina plåster efter blodprovstagningen. Rosa med röda hjärtan.

Ledig dag, och klockan var ställd på att ringa 06.00. Bilen lämnades in på Rejmes igår kväll, så jag, Evelina och Thyra skulle få ta bussen till veterinären. Evelina hade sovit klart redan vid 4-tiden, så det blev en väldigt tidig morgon. Vi vaknade till spöregn, som jag hoppades skulle avta tills att vi skulle gå till bussen eller iallafall tills vi skulle gå den längre sträckan från bussen till veterinären.

Regnet höll i sig, och Thyra fick betala 25:- för att ligga på det blöta golvet… Bussresan gick bra och Evelina tyckte det var spännande och roligt. Straxt efter att vi gått av bussen så somnade hon i vagnen, och sov sig igenom hela veterinärbesöket.

Vi var framme en halvtimme före bokad tid, så jag hann ta en kopp chokladespresso och torka av Thyra. Det var Björn som skulle undersöka Thyra och hennes knöl på benet, så jag kände mig inte ett dugg nervös. Han och Heléne är favoriterna.

Thyra tyckte det var ganska trevligt att vara hos veterinären och tog det hela med ro. Björn klämde och kände på knölen och kunde inte säga direkt vad det var för något, men att Thyra inte verkade ett dugg bekymrad över den. Han rakade och tog ett litet stickprov, och tyvärr så var det ingen fettknöl utan en tumör.

Han gick rakt på sak och sa att om den skulle fortsätta växa så skulle Thyra till slut bli besvärad av tumören. Den sitter precis vid en led och huden kommer bli väldigt sträckt eftersom att det inte finns så mycket hud där. Han rekommenderade en operation, men förklarade att man kanske inte skulle kunna få bort allt. Det var inget jag behövde bestämma mig för på en gång, utan man skulle kunna avvakta och se om den fortsätter att växa eller om den vuxit färdigt.

Vid en operation skulle han lämnade över den till Heléne, och hon var på plats idag så han gick iväg för att höra om hon hade tid att komma och titta på Thyra. Medan han var iväg satt jag och funderade och kom snabbt fram till hur jag ville göra. Thyra blir ju inte yngre, och skulle tumören växa och skapa så stora besvär att Thyra måste tas bort på grund av den så skulle jag ju ångra ihjäl mig att vi inte provade att ta bort den.

När Björn kom tillbaka med Heléne och hon känt på tumören så sa jag att jag redan hade bestämt mig. Att jag inte ville avvakta och se om den skulle växa mer, för Thyra blir som sagt inte yngre. Björn gick iväg direkt och kollade upp ett datum så snart som möjligt, och under tiden fick Thyra lämna ett blodprov för att få lever- och njurvärden kollade. Vi behövde inte stanna kvar för att vänta på provsvaren, utan Björn skulle höra av sig om något såg konstigt ut.

Det hade slutat regna när vi kom ut, så istället för att gå bort mot bussen började vi gå hemåt istället. Det skulle väl ta ungefär en timme att gå, och förutom en sparad slant och extra motion så skulle nog Thyra bli väldigt glad över en långpromenad med bara sin matte och lillmatte. Vi hann dock bara komma ut från Vallaskogen innan himlen öppnade sig igen, och det höll i sig en bra stund. Även om jag hade paraply med mig så blev jag genomsur om fötterna, sådär så att jag struntade i paraplyet när regnet lättade. Det kändes ändå redan som att jag stått med fötterna i en sjö, och det var enklare att gå utan att hålla i ett paraply.

Än så länge har jag inte funderat så mycket över Thyras kommande operation. Det kommer väl sen när det börjar närma sig. Jag är ju medveten om att det alltid är en risk att söva en hund, men jag vill inte gå och oroa mig över det än. Thyra är pigg och frisk i övrigt, så förhoppningsvis kommer allt gå bra. Jag vill inte gå och vänta och se vad som händer med tumören, för dagen som den verkligen måste bort kanske det är för sent.

31 augusti, 2017 | 3 kommentar »