Veterinärbesök med Thyra
När man varit duktig hos veterinären så förtjänar man sitt favorittuggben från Prima Dog.
För två veckor sedan tog jag tag i att ringa och boka in en tid åt Thyra på Valla djursjukhus. Dels så har hon fått två knölar, en på kinden och en högt upp på magen, och så blir hon skakig och nästan ramlar omkull ibland. Hon liksom biter ihop, skakar med huvudet och vinglar sedan till. Det är inget roligt alls när det händer, utan en sorglig påminnelse om att hon faktiskt är gammal. För ett tag sedan, när vi var ute på promenad, blev hon även stående med ena baktassen vikt under sig.
Idag var det iallafall dags, och det blev ett långt veterinärbesök. Helene som jag bett om att få undersökte Thyra noggrant, så i två timmar var vi där med ett liten paus på en halvtimme. För sin ålder var Thyra i fint skick, men det blev ingen OK-stämpel i rumpan. Knölarna var Helene inte bekymrad över, men jag skulle hålla koll på dom ändå. Den ena får det blir lite bitterspray på så att Thyra inte ligger och slickar på den som hon gör ibland.
Thyra fick visa sina rörelser i korridoren, och när vi gick långsamt tyckte Helene att Thyra var lite vinglig i bakdelen och att hon släpade lite med baktassarna. Hon drog och böjde i alla ben och tår, tryckte och klämde längs ryggen, och det visade sig att Thyra har lite ont i höfterna. Hon hittade även en liten svullnad vid hasleden, som förmodligen är resterna av en skada för ett par år sedan.
Att Thyra blir vinglig och nästan ramlar omkull ibland var egentligen inget konstigt. Det kan bli så när hundarna blir äldre, precis som på människor. Nervbanorna blir sämre och hänger inte med riktigt.
Jag berättade att vi tränar och tävlat mycket och att Thyra fortfarande kör på för fullt när vi tränar, och det tyckte Helene att vi skulle fortsätta med. Jag tog även upp att hon ganska nyligen fått börja gå i koppel eftersom att hon hör dåligt och att hon då inte rör sig på samma sätt som när hon fick vara lös och kunde trava på i sin takt, och undrade om det kanske vore bättre om Thyra fick gå i flexikoppel. Det tyckte hon inte var en dum idé, så det får vi ta och skaffa oss. Det får nog till och med bli sele och flexikoppel, eftersom att Thyra alltid går i slakt koppel.
För smärtan som Thyra visade i höfterna tyckte Helene att vi skulle prova en omgång med Canidryl, som jag sedan ska ge vid behov och om det behövs – varje dag. Jag frågade även om hon kunde rekommendera något kosttillskott, och Seraquin tyckte hon att vi skulle köpa med oss hem. Men innan vi åkte hem så passade vi på att ta ett blodprov också, för att kolla lever- och njurvärden. I väntan på provsvaren tog jag och Thyra en promenad uppe i Vallaskogen.
Provsvaren såg jättefina ut, och det kändes jätteskönt. Just det, Thyra fick ju väga sig idag och det är inte mycket hon väger. 22 kilo! Hon är väldigt slank och fin, men har nog tappat lite muskler också.
I bilen på vägen hem insåg jag att Thyra kanske har varit på sin sista tävling. Canidryl har väl säkert fyra veckors karenstid, och ett sånt långt uppehåll kommer Thyra kanske inte kunna ha. Det är ju egentligen en ganska oviktig grej, men att tävla är ju bland det roligaste hon vet. Men, men. Vi får se vad hon händer sen efter den första omgången med Canidryl.
Marianne o sheltiepojkarna:
