Dagar som borde vara fyllda av roliga minnen
4-11 mars, det är dagar som jag borde se tillbaka på med glädje och stolthet. Det var den veckan, 2014, som jag och Thyra var på vårat största äventyr. Det var då vi var i England, och representerade Sverige i den internationella freestylefinalen på Crufts och kom på en 4:e plats med 26.43 poäng.
Thyra var den första hunden av icke vallhundsras som tävlade för Sverige, och är det fortfarande, och vi fick den högsta placeringen Sverige fått på flera år och vi har den än idag.
Men, istället börjar sorgen komma krypandes. Jag vill inte veta av den, men emellanåt får jag den där klumpen i halsen och det börjar bränna i ögonen. Jag trodde inte att jag skulle känna så här dom här dagarna, och i år ville jag att den 8:e mars blir en dag jag minns med glädje istället för sorg.
Jag har ju liksom inte fått minnas den 8:e mars med glädje än. Dagen då jag och Thyra tävlade på Crufts. Precis på dagen 1 år efter Crufts gick Rhiva bort, och förra året blev det en dag jag mindes med stor sorg. I år vill jag som sagt få minnas den dagen med glädje, även om det nog blir svårt. Ett år har 365 dagar, så jag förstår inte hur en av de bästa dagarna i mitt liv och den hittills värsta dagen i mitt liv kunde inträffa på samma datum…
