Vilken natt, och dag
Ja, Evelina är fortfarande sjuk. Hon fick feber i tisdags kväll igen och i onsdags var den riktigt hög. Den här gången har hon en rejäl hosta också och snorar ordentligt. Igår blev det till slut ett blodprov, och allt såg bra ut. Det är bara att vänta ut att allt ska gå över och ge henne det hon behöver. Febernedsättande ner febern går upp så högt att hon inte vill äta och hostmedicin när hostan är envis.
Förstoppningen har det gått bra med, och det sista kom nog ut i måndags. Igår och idag har det varit tvärtom istället, så idag blev det ingen klyx men vi ska fortsätta med pulvret. Instruktionerna för hur mycket Evelina ska ha av det var ganska otydligt ändå, och igår glömde Lenny att ge henne det, så nu kör vi på en halv påse ett tag framöver och ser hur det går.
Iallafall, inatt har Evelina hostat rejält och även jag. Två gånger fick jag plocka upp henne för att hon skulle slippa ligga ner och hosta. Sedan blev det tredje natten mellan mig och Lenny. Vid 4-tiden tyckte hon att det var dags att gå upp(!). Det hade inte jag någon lust med, så hon fick lite saker att pyssla med i sängen. Hon ville vara nere på golvet och greja, och det var fullt tjo och tjim.
Jag var jättetrött och ville få slumra lite, så till slut fick hon låna min gamla mobil och ligga och titta på film. Korta stunder somnade jag till, och Evelina somnade hon också! Vid 8-tiden hade hon sovit klart, men då väckte jag Lenny så han fick gå upp med henne.
När jag var uppe på toaletten såg jag att solen sken, så planen blev att sova några timmar och sedan ta en promenad med Evelina och hundarna i det fina vädret. Evelina skulle förmodligen somna i vagnen, och då kunde jag stanna till och träna med hundarna. Det kändes som en bra plan! Men, jag hann knappt somna om innan mobilen surrade till. ”Hej Sandra! Hur ser din dag ut idag?”.
Jag ville sova, jag ville vara ute i solen, jag ville träna med hundarna, men jag hade inte fått den frågan om det inte var akut och jag hade ju inga förhinder. Så det blev att skutta (släpa mig) upp ur sängen, klä på mig och åka till jobbet. Det kändes lite snopet att behöva stressa iväg, men samtidigt så visste jag att jag blev den räddande ängeln och jag trivs ju väldigt bra på jobbet.
Med tanke på nattens sömnbrist kändes det som att det skulle bli en väldigt lång dag, men det dök upp saker att göra hela tiden så timmarna tickade på rätt bra. När jag kom hem fanns det lite energi kvar, så efter att jag umgåtts en stund med Evelina och nattat henne så fick hundarna ett varsitt träningspass ute i köket.
Nu däremot så är det dags att ta en dusch och sedan hoppa ner i sängen!
