Vi klarade oss inte…
Vi blev jättesena med matlagningen igår, så när jag började känna mig lite illamående trodde jag först att det berodde på att jag var alldeles för hungrig. Men sen blev jag alldeles kallsvettig och svimfärdig också… Jag vågade inte äta, men tog två små tuggor innan jag gick och lade mig istället. Det var inte många minuter jag hann ligga ner innan jag fick springa till toaletten…
Fy fan säger jag bara! Kvällen och natten var jättelång. Jag frös, jag svettades och var i något halvvaket tillstånd. Jag ville ta upp mobilen och skicka ett meddelande till Lenny att han skulle komma in med en fleecefilt, men jag orkade inte ens det.
När Lenny skulle komma och lägga sig så var det hans tur att bli dålig också. Han fick dock en lite mildare variant jämfört med mig, som fick hänga ut över sängkanten med huvudet ner i hinken säkert minst ett tjugotal gånger. Vid 2-tiden lugnade det ner sig och jag fick sova, men när Evelina vaknade vid 7-tiden hade jag så hemskt ont i hela kroppen. Det kändes som någon vridit ur min kropp som en disktrasa.
För att få vila lite till fick Evelina låna min mobil och så gick jag upp och hämtade några smörgåsrån åt henne. När hon sen började kasta mobilen i golvet gick jag och väckte Lenny och så flyttade vi in i vardagsrummet allihopa, där Evelina fick äta frukost och sedan röja runt med alla sina leksaker.
Evelina var jätteduktig och lät oss ligga som två zombies i soffan, och sen fick det bli så att hennes farmor och farfar kom och hämtade henne och så fick hon vara hos dom ett par timmar medan jag och Lenny försökte sova oss friskare. Det kändes jättejobbigt när dom hämtade henne, men idag hade inte vi kunnat vara några bra föräldrar.
Vid 15.30 kom Lennys pappa tillbaka med Evelina, och då hade hon somnat i bilen och även om hon sov på helt fel tid så fick hon fortsätta sova och vi passade på att sova lite till. Nu mår vi båda mycket bättre, och förhoppningsvis känns allt som vanligt imorgon igen.
