Med en åskrädd matte kan det bli väldigt orättvist
Stackars Lhine, hon fick träna lika länge som en köttbulle räckte idag medan Thyra fick 1 deciliter torrfoder och Thone 10(!) köttbullar. Jag har ju tyvärr både läst och hört att det ska bli åska här under midsommar, och under Thones träningspass kände jag att jag började bli stressad och få lite panik. Först fattade jag inte varför, men sen kom jag på att det nog var min åskrädsla.
Jag avslutade Thones pass, gick in och andades en stund och försökte sedan gå ut och träna med Lhine. Hon är en sån hund som känner av saker direkt, så vi lattjade en stund bara. Hon fick springa runt trädet som är stand-in för fiolen och sedan runda mig och jaga efter köttbullebitarna jag hade i handen. När dom var slut fick det räcka.
Vi gick in för en timme sen, och än har det inte kommit någon åska och varken mobilen, SMHI eller YR säger att det ska åska idag så jag känner mig lite fånig men kan ändå inte hjälpa det. Jag kommer ihåg när jag och Nathalie tränade för 3 år sen, och jag betedde mig jättelustigt under träningen. Då kom det åskmoln smygande och det var bara att lägga ner. Nathalie försökte försäkra mig om att åskmolnen skulle gå förbi långt bort, men jag packade ihop snabbt och åka hem.
Det var nog samma sommar som det började åska straxt innan jag skulle till veterinären med Thyra, och jag stod och grät över hur jag skulle ta mig till bilen. Till slut så sprang vi, för livet, och jag typ kastade in Thyra i framsätet samtidigt som jag hoppade in.
Jag har tyckt att det varit lite mysigt med åska förut, men nu måste dörrar och fönster vara stängda, alla kontakter vara utdragna och ligga en bra bit från vägguttaget och jag själv ligga gömd under täcket i soffan eller sängen. Detta på grund av att blixten slog ner hos mina föräldrar bara någon hundradels sekund innan jag skulle dra ut kontakten till deras dator. På en och samma gång blev rummet jätteljust av blixten, sedan kom knallen och därefter blev det kolsvart och knäpptyst.
Det var jag som vaknade först av åskan den natten, och väckte mamma, pappa och lillebror så att alla kunde hjälpas åt att dra ur de viktiga kontakterna, så det var ju full fart och jag hörde att mamma var på väg upp för trappan när jag skulle dra ur datorn. Men sen blev allt som sagt knäpptyst när blixten slog ner. En kort stund trodde nog både jag och mamma att jag var död, och den känslan sitter i. Det är inget roligt alls. Ser det ut som att det kan bli åska så vågar jag inte gå ut, och skulle det bli åska under promenad så vet jag inte vad jag skulle göra.
Elin:
