Två otroligt långa dagar
Hela dagen igår och halva dagen idag så har tiden verkligen sniglat sig fram, och under tiden kändes det som att jag aldrig skulle få bli frisk igen. Jag kände mig både som världens sämsta mamma och världens sämsta matte, och grät faktiskt en skvätt över det fast att jag liksom inte kunde göra något åt det hela förutom att vila.
Mitt i alltihopa kände jag mig även sämst som inte tränat mer med hundarna de dagarna jag varit frisk det här året och inte tagit tag i att hitta en ny låt till Lhine och gjort klart Thyras program. Jag fick nog faktiskt för mig att jag skulle var magsjuk resten av mitt liv och inte kunna gå utanför dörren igen. Dessutom blev jag rädd att jag skulle smitta Evelina, och hur skulle hon klara av att bli magsjuk?
Men så helt plötsligt idag så mådde jag bättre igen! Kroppen verkade ha blivit av med det den ville bli av med, så hundarna har fått klorna klippta, Thyra och Thone har fått träna lite grann ute på tomten och jag har tagit en dusch och känner mig nästan som en ny människa fast helt utan energi förstås. Äta vågar jag inte göra än, och är inte sugen på det heller, men jag tar en klunk nyponsoppa lite då och då för att kroppen ska få i sig något iallafall.
När jag är fit for fight igen, då blir det att pussla ihop bitarna i Thyras program och leta musik till Lhine. Vi behöver inte ha perfekta program, och jag ska även planera in en tävling så att vi har ett mål att träna mot.
