Duktig liten apportör
Här hemma fungerar apporteringen med Thone väldigt bra tycker jag, så idag packade jag ryggsäcken och så tog vi en promenad upp till motionsspåret för att träna apportering i terrängen där. Vi klev rakt ut i det höga gräset och ställde oss i riktning mot en stor gran och ett par stora stenar. För mina nervers skull fick Thone ha lina på sig, men den hade vi nog inte behövt. Det både gick och sprang förbi folk med och utan hund som hon noterade men inte visade något större intresse för.
Eftersom att Thone inte kan sitt-stanna-kvar än så struntade vi helt i lydnadsbiten, och jag höll henne i halsbandet när jag kastade dummien. Det var förstås full fart ut alla gånger och hon jobbade på bra själv. En gång blev det för svårt så att hon var på väg tillbaka till mig tom, så när hon vände ut igen gick jag fram lite för att hjälpa henne.
Hon hade bra tempo tillbaka, men det där med avlämningarna satt inte riktigt. Jag tror inte hon riktigt förstått hur den sista biten ska se ut. Hon kommer ju in hela vägen, men det blir mer att jag tar dummien från henne än att hon lämnar den i handen liksom. Vi får träna vidare på den biten, så att hon står still med nosen i min hand istället för att bara dutta till.
Thone fick hämta dummien ett par gånger till under vägen hem, och det var en väldigt nöjd valp jag hade med mig hem. Hon har inte gjort mycket väsen av sig resten av dagen, utan mest legat och vilat.
