Födelsedag


Rhiva, FDI FDII LPI RLD N Höstglädjens Call On Private Line 3 år och 2 månader. 1 månad innan hon gick bort.

Idag skulle Rhiva fyllt 4 år. Tänk att hon inte ens blev 4 år. Jag hade från början bara tänkt lägga in några bilder, men några blev jättemånga och nu vet jag inte vad jag ska skriva istället. Jag känner mig bara tom. Thyra står här bredvid och buffar på mig med en leksak, för hon känner att jag sitter här och är ledsen.

Jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på Rhiva, och det gör jag ofta, men nu är det ett tag sen jag inte kunde hålla tillbaka tårarna. Jag drömmer även om henne ganska ofta, senast igår. Drömmarna är i nutid, och hon lever i dom. I den senaste så ringde veterinären på här och hade Rhiva med sig. Rhiva hade börjat andas efter att jag, Lenny och mamma lämnat djursjukhuset. De hållt henne nersövd och sedan låtit henne återhämta sig långsamt.

En dröm med många glädjetårar, men det var bara en dröm. Rhiva var mycket hund och tog stor plats, och hon kommer alltid att vara saknad. Både jag och Lenny försäger oss ibland och kallar Thone för Rhiva. Lenny sa förresten en så himla fin sak om Rhiva efter utställningen förra helgen. Att Rhiva alltid vakar efter oss, och att det var hon som gjorde att Thone blev BIS-valp för att hon tyckte att jag skulle få uppleva den känslan en gång till.

Nu ska jag ta och plocka fram en fin ljuslykta och tända ett ljus att ställa bredvid Rhivas träurna på bokhyllan som står bakom mig.


Full fart genom snön, på det som kom att bli hennes sista röjiga promenad.

23 november, 2015 | 2 kommentar »

2 kommentarer till “Födelsedag”

  1. Angelica:

    Det är inte lätt att förlora en sådan ung hund med så mycket personlighet och potential, känns som att en bit av själen ryckts bort och det går inte få tillbaka den. Kan bara säga att det faktiskt blir lättare med tiden och framförallt när man skapar nya minnen. Idag har jag svårt att skilja på Izor och Fire när det kommer till vissa karaktärsdrag för när Fire kom verkligen brände han sig in i mitt liv, något jag är tacksam för idag. Man glömmer dem aldrig och vissa dagar minns man mer som födelsedagar men det blir lättare, jag lovar.

  2. Linda Modin:

    Härlig bild på en fartfylld hund. Förstår att saknaden är enorm. Det blir så ofattbart tomt utan dom där guldhundarna. Speciellt när dom liksom inte hunnit leva sitt liv ännu.

Skriv en kommentar

Warning: Undefined variable $user_ID in /customers/3/5/4/tomik.se/httpd.www/wp-content/themes/default/comments.php on line 72

Namn:

Mail:

Hemsida: