Vad är det för fel på folk?
Evelina låg och sov i våran säng och jag satt i soffan och knöt ett halsband när jag hörde att ytterdörren öppnades. Thyra började skälla och rusade ut i hallen, och Lhine och Thone hängde på förstås. Jag trodde det var Lenny som kom hem från jobbet, alldeles för tidigt. Fast det var något som inte stämde. Lhine började vråla som ett monster, och Lenny sa ingenting till hundar. Han varken hälsade på dom eller sa åt dom att vara tysta som han brukar.
Jag reste mig upp ur soffan, för att säga hej och fråga hur det var med honom. Eftersom att han kom hem så tidigt måste han blivit sjuk eller nåt. Tittar ut i hallen, och ser att dörren står öppen och ingen av hundarna är kvar i lägenheten! Panik! Vi bor på botten, har inget trapphus, gångbanan utanför delar sig åt två håll direkt och runt hörnet är det trafikerad gata!
”Nej! Vad gör ni?!?” ropar jag med panik i rösten, släpper det jag har i händerna och springer ut samtidigt som jag ropar på hundarna. Vad jag ropade kommer jag inte ihåg. Tack och lov så står Thone precis utanför och ser förvirrad ut, och precis när jag får syn på henne så kommer Thyra och Lhine springandes. Jag viftar in dom genom dörren, stänger och springer ut för att se om jag hinner se någon.
På andra sidan vägen springer en ungjävel, bakom en annan ungjävel på cykel och ropar åt en tredje ungjävel att springa. Eftersom att Evelina var kvar inne så var det inte mycket jag kunde göra, annars hade jag sprungit efter ungjävlarna trots att jag var barfota.
Vad fan är det för jävla fel på folk? Sen när går man och rycker upp andras dörrar? Och varför? Tänk om jag hade suttit och ammat Evelina, och inte rest mig upp ur soffan. Usch, jag vill inte ens tänka på vad som kunde ha hänt. Dörren brukar alltid vara låst, men idag glömde tydligen Lenny att låsa efter sig när han skulle åka och jobba. Från och med nu blir det att dubbelkolla så att det är låst när någon av oss går ut genom dörren.