Två veckor med Thone
Idag är det två veckor sen vi hämtade Thone, och jag kan helt ärligt säga att jag tycker om henne jättemycket! När vi hämtat hem henne så skrev jag att det förmodligen skulle ta tag för mig att förstå att hon var våran, men det tog inte många dagar innan hon kändes som en del av familjen.
Jag har inte nämnt det för någon tidigare, men ett tag var jag orolig över att jag egentligen inte skulle vilja ha någon valp och inte tycka om den. Det tog så himla hårt när Lhine gick tom och jag inte skulle få en lillasyster till Rhiva, och sen gick allt så fort när jag och mamma försökte göra nya parningsplaner. Lite senare samma dag så frågade vi Emma om mamma skulle kunna få låna Sasha och ta en valpkull på henne, och straxt efteråt fick jag ett mms med en bild på en bloddroppe!
Knappt två veckor senare hämtade jag Trazzel, som Rhiva skulle parats med, och nästa dag åkte vi till Katrineholm där både han och Sasha skulle ögonlysas. Efter ögonlysningen fick Trazzel och Sasha bekanta sig, och de fick till sin första parning av totalt tre. Med tanke på Rhivas bortgång och att Lhine gick tom så visste jag att Sasha antingen skulle gå tom eller få en kull med bara hanar, men hon blev dräktig och fick en kull med en hane och fyra tikar.
Som sagt, nu har Thone bott här i två veckor och allt går dessutom bättre än vad jag trodde. Framförallt så är jag väldigt glad över att hon ser mig som nummer ett, fast att jag inte kan umgås med henne riktigt så som jag hade velat. När jag ammar Evelina så ligger hon vid mina fötter om vi sitter i soffan, och ligger vi i sängen så ligger hon nedanför. Hon blaskar omkring i badrummet när jag duschar, och ligger under stolen när jag sitter vid datorn. Min lilla skugga.
Trots att hon bara är 10 veckor, idag, så har hon redan fått upp ett träningssug och vet direkt vad som är på gång när jag plockar fram godis och klicker. Hon lyssnar bra på sitt namn och söker stöd hos mig om det är något som skrämmer henne när vi är ute på tomten.
Igår när vi var i Hälla för att hämta hundmat så blev mamma imponerad över hur väl hon lyssnade till sitt namn och hur hon följde mig när hon var kvar i bilen och jag grejade utanför med barnvagnen. När hon lekte med två av sina systrar på tomten kunde jag kalla in henne, och när dom var i valphagen så tittade hon efter mig när jag gick för långt bort. Det kanske blir en liten mattegris av henne.
