Vecka 38
Igår var det tre veckor kvar till beräknat förlossningsdatum, och idag gick jag in i vecka 38! Nu börjar det verkligen närma sig, och det känns både spännande och läskigt på samma gång. Idag är det på dagen åtta månader sedan det lilla embryot sattes in i livmodern. En väldigt nervös dag, men eftersom att vi inte hört något från RMC sedan äggplockningen två dagar tidigare så betydde ju det att det förmodligen skulle bli en embryoåterföring.
Nu kommer jag inte ihåg hur många ägg som plockades eller hur många ägg som blev befruktade trots ICSI (mikroinjektion), men det var iallafall bara ett embryo som blev godkänt. Det innebar, att om vårat andra IVF-försök också skulle misslyckas så skulle vi behöva göra om proceduren med sprutor och grejer en gång till… Annars kan embryona frysas ner för att användas senare.
Innan återföringen gjordes ett ultraljud, för att se hur mina äggstockar mådde, och precis som läkaren misstänkt så fort hon såg hur svullen jag var över buken så var dom jättestora och fyllda med vätska. Lika stora som apelsiner. Både jag och Lenny trodde att det var kört, men läkaren tog ändå beslutet att en återföring skulle göras.
Därefter blev det en lång väntan innan ett graviditetstest skulle göras 19 dagar senare… Jag började dock tjuvtesta, utan att Lenny visste om det, en vecka innan utsatt datum. Jag kommer ihåg när jag satt där på toaletten, och såg ett tunt svagt streck. Trodde knappt det var sant. Två test om dagen gjorde jag, och dagen innan vår 5-årsdag åkte jag och köpte två ordentliga tester. Det första var jättetydligt, och nästa morgon tog jag ett nytt som Lenny fick i en presentpåse tillsammans med ett par strumpor med texten ”I love dad” på.
Någon enkel graviditet har det inte varit. Redan i vecka 8, en månad efter återföringen, trodde vi att det hade gått åt helvete. Två dagar tidigare hade jag genom en ultraljudsundersökning fått se ett litet tickande hjärta, men på kvällen två dagar senare fick jag en rejäl blödning. Usch, den natten var hemsk. Undersökningen nästa morgon visade dock att hjärtat fortfarande tickade på, men att det blivit en hinnsäcksavlossning. Jag fick blodstoppande tabletter och order om total vila. Samma sak hände igen, en vecka senare, men embryot var starkt och hängde sig kvar trots att risken att det skulle följa med blödningarna ut.
Efter äggplockningen var jag sjukskriven sju veckor p.g.a de svullna äggstockarna och blödningarna, och sedan jobbade jag drygt 1 1/2 månad innan jag blev sjukskriven igen p.g.a foglossningar och har alltså varit hemma sedan mitten av januari. Som sagt, ingen enkel graviditet, men nu har nedräkningen börjat och vi kan blir föräldrar vilken dag som helst! Lenny tycker väl att Pyret kan ta och komma ut nu, men själv så känner jag ingen brådska.
Nina:
Elin:
Cecilia:
