Tillökning i flocken
Som ni ser så handlar det inte om en till hund, utan Lenny och jag ska bli föräldrar! Jag är gravid i vecka 15, och det är en IVF-graviditet så det har varit en lång och nervös resa. Det var väl inte förrän under förra veckan som vi äntligen kände att vi kunde pusta ut lite grann, när vi varit på det första riktiga ultraljudet, och när en tredjedel av graviditeten passerade på nyårsdagen.
Det är som sagt en IVF-graviditet, och jag tänkte försöka berätta lite kort vad det betyder. Av någon anledning har inte jag blivit gravid den naturliga vägen så att säga, utan vi har fått söka hjälp hos RMC. Vi gjorde ett försök i maj som det tyvärr inte blev något av. Ett ägg blev befruktat av de 18 som plockades ut ur mig, så jag fick tillbaka ett embryo, men tyvärr så fäste det inte i livmodern.
I början av oktober påbörjades behandlingen som ledde till att jag nu är gravid. I ett par dagar tog jag en spruta i magen varje kväll, och efter ett par dagar skulle jag ta en till spruta. Några besök på RMC gjordes under tiden, för att se hur mina äggblåsor utvecklades. Den här gången gick det mycket lättare att ta sprutorna än i maj, men det var ändå väldigt skönt när jag äntligen fick ta den sista sprutan – ägglossningssprutan.
Äggplockningen var ingen rolig historia förra gången, men nu hade vi en annan läkare som vi tyckte mycket bättre om. Henne fick vi mycket mer information av hela tiden. Jag bad om att få så mycket lugnande och smärtstillande som möjligt, för det gjorde hemskt ont förra gången och så råkade jag se nålen som sticks in i äggstockarna för att suga ut blåsorna… Det gjorde inte saken bättre om man säger så.
Jag fick mycket bättre smärtlindring den här gången, även om det inte var behagligt. På grund av situationen rann tårarna, för man känner sig inte särskilt kvinnlig när man ligger där i gynekologstolen och allting är väldigt psykiskt påfrestande. Jag kommer inte ihåg exakt vad läkaren sa, eftersom att jag var lite groggy, men jag tror att det var så att mina äggstockar började fyllas med vätska direkt och att mängden vätska skulle vara avgörande för om hon skulle kunna sätta in ett embryo eller inte.
Vi fick åka hem lite senare samma dag, efter att vi haft ett samtal med en sköterska. Jag skulle såklart vila när jag kom hem, och försöka få i mig extra salt för att försöka bli av med lite vätska. Innan jag äntligen lyckades somna hade jag nog dödsångest en stund, för jag hade ont och funderade över om jag skulle orka med allt en gång till ifall det här försöket också blev misslyckat.
Två dagar senare hade vi inte hört något från RMC, vilket betydde goda nyheter och att det fanns minst ett embryo för återföring. Förra gången fick våra ”ingredienser” sköta sig själva i en odlingsskål, men eftersom att bara ett ägg blev befruktat då så fick det bli mikroinjektioner (ICSI) den här gången istället. Jag tror att det bara var 8 ägg som var mogna, varav hälften hade börjat växa och bara ett var bra. Det kändes lite tungt, men det var ju bara ett vi skulle ha ändå.
Redan när läkaren kom och hämtade oss i väntrummet såg hon att jag var väldigt svullen om magen, och hon blev lite bekymrad när hon såg hur mina äggstockar såg ut på ultraljudet. Dom var lika stora som apelsiner och fulla av vätska. Hon tog ändå beslutet att en återföring skulle göras, men först så sjukskrev hon mig ett par veckor. Det kändes väldigt skönt, att kunna få gå hemma och ta det lugnt ett tag. Embryoåterföringen gjordes en liten stund senare, och sedan var det bara att vänta… i hela 18 dagar innan vi skulle göra ett graviditetstest!
Jag kunde självklart inte hålla mig så länge, utan efter 12 dagar började jag tjuvtesta. Ett svagt streck syntes, eller var det inbillning? Enligt ett forum på internet så var det ett tydligt plus, men jag vågade inte hoppas. Jag fortsatte att tjuvtesta två dagar till innan jag till slut köpte två ordentliga tester. Det blev ett jättetydligt plus! Lenny hade ingen aning om mina fusktest, men dagen därpå fick han en jättefin present på vår 5-årsdag. I en presentpåse, under rött silkespapper låg graviditetstestet och ett par babystrumpor med texten ”I love dad”…
Allt detta skedde inom en månad, även om det kändes som en evighet. Jag blev sjukskriven från den 15 oktober när äggplockningen gjordes, och sedan ända fram till den 30 november. Först på grund av vätskan i äggstockarna, och sedan på grund av hinnsäcksavlossning. Det blev många turer till RMC, bara två dagar efter att vi fått se ett pyttelitet tickande hjärta så började jag blöda. Självklart sent en kväll, och det kändes som jag låg och grät hela natten innan jag kunde ringa RMC igen. Vi befarade det värsta, men på ultraljudet tickade fortfarande ett hjärta!
Jag fick blodstoppande tabletter utskrivna och blev beordrad att ligga till sängs och inte lyfta ett finger i princip. En vecka senare hände samma sak igen, men då drabbades jag inte av samma panik och kunde ta tabletterna direkt. Efter det har det varit lite lugnare, förutom att jag tror att jag känner av foglossningar redan. Det är inte bekräftat, men jag har fått tid både till sjukgymnast och läkare för att reda ut vad det är som gör ont. Jag gråter på jobbet av smärtan, och när jag kommer hem så tar jag mig knappt ur bilen…
Det är kanske inte så svårt att räkna ut att hundarna varken fått ordentligt med motion eller träning på ett bra tag. Dom har ändå funnit sig i situationen, och Rhiva som kan vara som en ångvält har varit väldigt försiktig och tagit det lugnt runt mig i sängen och soffan.
Som ni kanske förstår så är jag jätteglad över att jag och Thyra kunde delta på NM, och att jag kunde starta med både Thyra och Lhine på SM och i AFEC-finalerna. Det var verkligen inget jag tog för givet, utan jag har fått ta en dag i taget i princip. Att jag och Thyra dessutom vann Årets freestylehund… Man brukar ju säga att man inte kan få allt, eller att man får välja det ena eller det andra, men i år slog båda mina önskningar in!
”Jag tänkte försöka berätta lite kort…”. Något kort blogginlägg blev det ju inte, men nu har jag äntligen fått skriva av mig lite. Det har inte varit helt lätt att undanhålla allt…
Elin:
Elin G:
Lina å Torres:
Elin:
Johanna:
Hanna Bjälmen:
Lotta, Crespo o Räjza:
Jonna Smedberg:
kicki:
Adelia:
Lena Sundsrud:
Tina Hansson:
Gunilla:
Nina:
Annelie:
Sandra:
Gunela:
Sara:
Katarina Axelsson:
Virre & Milo:
Malin:
Sofia:
Sabine:
Carro-Mamma till sex döttrar:
Linda:
