Hås, flås, gnäll och skrik
Lhine har betett sig lite lustigare än vanligt den senaste tiden. Exempelvis har hon skrikit rakt ut av lycka när Lenny kommit hem från jobbet, hon har gått och gnisslat för sig själv, velat ligga i sängen, försökt skynda förbi porten efter promenader och igår var hon flåsig efter morgonpromenaden. Imorse när hundarna var ute på uteplatsen så såg jag en röd rumpa sticka upp ur ett hål vid staketet samtidigt som det flög jord åt alla håll, Lhine är alltså skendräktig.
Det blir ju spännande att se hur det kommer visa sig på lördag. Kan tänka mig att hon kommer vara extra högljudd, men i övrigt känner jag mig faktiskt inte särskilt orolig. Går det dåligt har jag ju en ursäkt iallafall… Nej, går det dåligt beror det inte alls på Lhine utan snarare på att jag glömmer att anpassa mig efter hennes eventuellt lite känsliga hormoner.
Jag tycker faktiskt det känns skönt att veta om att hon är skendräktig, istället för att jag ska stå där på lördag och inte förstå varför hon kanske inte är helt sig själv. Nu kan jag som sagt anpassa mig och ta hänsyn istället.
