Det är inte lätt att vara lugn när matte håller på att dö

Träffen med Eva idag på Dog & People var väldigt intressant, bjöd på många skratt och jag åkte därifrån med skrattkramp i kinderna. Allt som jag har tänkt före och efter tävling visade sig vara helt fel, och till slut när jag sa ”Då har jag tänkt såhär…” så började Eva skratta åt mig direkt. ”Det är bra tänkt, men det är helt fel!”.

Vi började iallafall med att jag fick berätta vad jag kände på tävling och vad som händer. Jag tycker ju att det är kul att tävla men blir såklart lite nervös, fast tycker ändå att jag har börjat kunna hantera det bättre. Till exempel så målar jag inte upp bilder av hur jag vill att det ska gå eller vad som kan bli fel, utan försöker ta det som det kommer så att säga.

Däremot får jag alltid ont i magen när jag börjar närma mig en tävlingsplats, och på VM satte det igång vid sista rödljuset innan vi skulle svänga in mot parkeringshuset. Sedan blir jag spänd i käkarna och kan bli skakig i händerna. Eva gick då tillbaka flera tusentalsår till grottmänniskornas tid och berättade om kroppens varningssignaler, som drar igång när en fara hotar.

Vad har det med tävlingar att göra då? Jo, massor. Det har ju inte bara med tävlingar att göra. Hur som helst så var det jätteintressant att få veta varför kroppen gör som den gör. För som sagt, jag tycker inte att jag är särskilt nervös, men min kropp talar om något helt annat.

När jag och Thyra satt och väntade på vår tur under VM så gick Johanna Allanach förbi och tyckte att jag skulle le. Våran landslagscoach, Renata Johansson, skrattade och förklarade att jag levde mig in i min roll, men Johanna sa att det såg ut som att jag trodde att jag skulle gå in i ringen och dö – och det är precis vad jag signalerar till Thyra.

Att Thyra blir uppstressad på tävling tyckte inte Eva var särskilt konstigt, och det tycker inte jag heller nu när jag vet varför hon blir det. Thyra är en väldigt signalkänslig hund, plus att jag är det viktigaste som finns i hennes liv, så det är klart att hon stressar upp sig när jag ger henne signaler som säger att jag håller på att dö.

Vi tittade även på filmerna från VM, och efter allt vi pratat om så kunde jag själv förstå den hängande svansen när vi gick in på planen, varför inte Thyra ville vända ryggen mot mig och så vidare. Det Thyra gör på planen gör hon för att hon vill och för att hon kan, och att hon stressar upp sig beror som sagt på varningssignalerna från min kropp och att jag har ett annat kroppsspråk och tonfall på tävling. Att hon sen började bli uppstressad redan från starten under finalen var för att det blev totalt överslag.

Dessutom har ju jag tänkt helt fel angående uppvärmning och belöning. Jag har ju försökt dämpa Thyra innan vi ska in på planen, eftersom att jag har tänkt att om hon redan är uppe i varv så kommer hon ju explodera innan vi är halvvägs genom programmet. När vi kommit av planen har hon fått lugna ner sig innan hon fått sin belöning, eftersom jag har trott att tanken på belöningen stressat upp henne.

Nu har jag säkert glömt en massa som vi pratade om, men saken är iallafall att problemet helt ligger hos mig och inte hos Thyra. Efter alla skrattattacker när jag berättat om hur jag tänkt så fick jag en massa råd om hur vi ska träna och vad vi ska göra på tävling. Jag ska inte längre försöka vara Thyras motpol, d.v.s vara den lugna när hon är galen, utan vara hennes medpol.

När Thyra börjar stressa upp sig och försöker få igång mig till lek så ska jag inte dämpa henne, utan bara vara normal. Lattja med henne, klappa om henne eller kanske plocka fram en leksak, eftersom att det är hennes sätt att försöka lätta upp stämningen när jag omedvetet blir nervös.

Vi har även en massa saker att träna på. Dels att jag ska agera likadant som under tävling på träning, använda samma tonfall, utmana mig själv och träna på platser som kan skapa nervositet o.s.v. Det kan även vara bra att träna med tävlingsoutfiten och sminket någon gång ibland. Jag ska helt enkelt göra gapet mellan träning och tävling lite mindre.

Jag har en hel del att jobba och tänka på, samtidigt som jag ska försöka att inte tänka så mycket…

14 augusti, 2014 | 6 kommentar »