En spännande helg framför oss!
I helgen är vi tio stycken Höstglädjare som ska gå en apporteringskurs som mamma har anordnat. När mamma höll på och grejade för att få till den här kursen så kändes det som att det låg så himla långt fram, men nu är det alltså dags. Jag ser verkligen fram emot helgen, och förutom själva kursen så ska det bli kul att träffa Sara med Thyradottern Vittra och Kicki med Lhinesonen Wilmer igen och Cattis med Lhinesonen Nemo som vi inte träffat sedan han flyttade.
Hur det kommer gå för mig och Rhiva har jag verkligen ingen aning om, och jag kommer nog vara lite nervös över att hon kommer tycka det hela är för lattjolajbans så att hon ballar ur. Fast jag tror ändå, och hoppas, att det istället kan finnas chans till glädjetårar. Hon är ju inte alls samma hund som för 1 år sedan, utan har ju mognat jättemycket och flera gånger visat att huvudet visst hänger med fast att det är full fart i benen.
Senast vi tränade apportering, vilket är så länge sedan att jag inte ens kommer ihåg när det var, så behandlades dummiesarna som leksaker. Fula upptag, slarviga grepp och ruskande på vägen in. Ibland är man ju lite trög, men i veckan kom mamma iallafall med det enkla och självklara tipset om att jag skulle träna som jag gjort med apportbocken. D.v.s med omvänt lockande.
Detta gick vi ut på uteplatsen och testade idag. Lätt som en plätt sa Rhiva, som greppade med fullt och fast grepp. Det var inget flams eller trams överhuvudtaget, så medan jag belönade så provade jag att slänga dummien bakom henne. Tempot blev lite överdrivet, och hon gjorde ett rävskutt och plockade upp dummien, men hon greppade den ordentligt och kom sedan och satte sig framför mig med den.
Tänk vad bra att vi gick valp- och fortsättningskurs hos Heléne Lindström och lärde oss grundövningar, och att mamma också gick den kursen så att hon kan påminna mig om vilka enkla små knep man kan plocka fram…
