En bil är mer än bara en bil
Den här veckan blev inte alls som jag hade tänkt. Hittills har det inte blivit ett enda träningspass med någon av hundarna… Kanske inte den bästa uppladdningen för Thyra inför Cruft’s, så det är ju tur att vi är framme i England redan på onsdag. Därmed kommer vi hinna med både träning och motion innan det är dags för lördagens tävling.
Min bil är den tråkiga och onödiga anledningen till att träningen uteblivit. I förra veckan var Lenny iväg med den för att se om det var värt att laga handbromsen, som han drog sönder i somras, inför besiktningen som var i tisdags. Han som tittade på bilen hittade en massa fel, dyra fel som inte skulle vara värda att laga.
När något dessutom gick sönder i lördags på vägen till Haninge så kände jag att det verkligen var dags att ta tag i att försöka hitta en ny bil. Redan dagen efter fick jag tips om en bilannons av min moster, som jag hade tänkt åka och titta på i måndags. Tyvärr så blev det inte så då någon annan trängde sig före och köpte bilen, så den eftermiddagen och kvällen var humöret i botten.
I tisdags var det dags för besiktning, och den gick ju inget vidare. Det var dock ganska skönt att vara förberedd på vilka fel besiktningsmannen skulle kunna hitta. Jag fick även veta vad som gick sönder i lördags, och höll på att börja skratta. Avgasröret hade gått av! Inte konstigt att det helt plötsligt blev ett väldigt oväsen om bilen…
Direkt efter besiktningen blev det att åka och titta på en annan bil, och den här säljaren skulle hålla på den åt mig, och den bilen fick följa med hem. En röd volvo V70, årsmodell -98. Jag kommer ihåg den häftiga känslan för 5 år sen, när jag åkte hem med min lilla gråa V40, och den känslan infann sig inte i tisdags. Istället kändes det lite jobbigt, och jag har fortfarande någon sorts antikänsla mot min nya bil.
Jag har nog lite separationsångest och saknar min gamla skruttiga V40. Bilen som jag svurit åt så många gånger och kallat för skithög, men som ändå alltid rullat framåt trots att den varit långt ifrån välskött. Jag vet att det låter jättefånigt, men den bilen var väldigt mycket jag på något vis och vi gjorde många spännande resor ihop.
Fast sen är ju jag sån som tycker att stora förändringar är lite jobbigt, och jag kommer säkert vänja mig med min nya bil så småningom. Den har lite småfel som jag stör mig på, men när de har blivit fixade så lär det nog kännas bättre. Annars får den hamna på Blocket…
