Lhines andjaktspremiär
Det är inte lätt att se något när man har en and vilt flaxandes i ansiktet.
Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, och igår bröt jag och Lhine mot en av mina principer. På grund av att en hund som är med på praktisk jag egentligen kan bete sig hur som helst, så tycker jag att det ska finnas pris på jaktprov innan det får jobbas på riktigt. På jaktprov finns det vissa krav hunden måste uppfylla för de olika prisvalörerna, och en hund som piper, skäller, inte kan gå lös och far omkring hej vilt får åka hem med en fin 0:a i sitt protokoll. Notera att detta är vad jag tycker, och vill ha på mina hundar.
Efter Lilla Retrievermästerskapet bestämde jag mig för att bryta min princip. Med tanke på hur Lhine jobbade då och hur mycket hon har mognat i apporteringsträningen den senaste tiden så tyckte jag helt enkelt att hon förtjänade att få vara med på andjakt redan den här hösten.
14.30 igår var det dags för samling, och vid 17-tiden var det hela klart. På två vatten blev resultatet omkring 40 änder. Av dom hämtade Lhine in 7-8 stycken.
Lhine skötte sig mycket bättre än vad jag hade föreställt mig, och under skotten satt hon lugnt vid min sida. Hade henne kopplad först, men snart insåg jag att här behövdes inget koppel. Under ett litet skottuppehåll fick Lhine söka upp sin första and. Ett riktigt tätt ris med trassel och taggbuskar hittade hon en vingad and, och tog den ordentligt över ryggen direkt. När Thyra skulle ta sin första vingade and fick jag heja på henne, för hon sprang bredvid och tyckte den var superlattjo!
Under skyttet föll en vingad and ner på andra sidan vägen en bra bit bort. Lhine såg den inte eftersom att den föll bakom oss, men jag hade följt den så jag skickade Lhine på den direkt. Det fick bli som en dirigering, och hon gick ut och hittade den. Sen när skotten tystnat var det dags för vattenarbete, och det var ju inga större problem. Lhine hade ju hört några plask, så hon gav sig ut och letade.
Vid det andra vattnet blev det bara landarbete. Det ville inte komma så många änder åt vårat håll, men Lhine fick iallafall göra ett sökarbete ute i högt gräs och gick med vinst.
Jag känner mig helt klart nöjd med Lhines arbete, och i höst får hon vikariera för Thyra som om ungefär två veckor får viltförbud. Känns skönt för mig att inte behöva missa några andjakter på grund av att jag inte har någon hund att föra. Nu ser jag och Lhine fram emot fler andjakter!
