Lydnadstävling på Linköpings BK

Igår kväll åkte jag och Nhora bort till Linköpings brukshundklubb för att göra vår andra start i startklass. Det har inte blivit någon träning nu när det varit så varmt, förutom ett pass på tomten i onsdags morse när det var lite svalt i skuggan på långsidan, men jag hoppades på att alla delar skulle funka ändå. Vi har ju tränat startklass länge. I slutet av mars hade vi tänkt debutera, men det blev uppskjutet till början av juni p.g.a Covid-19.

Åskan mullrade över Linköping, så det blev svalt och skönt väder lagom till att vi skulle åka. När vi var framme fick Nhora komma ut och se sig omkring en stund, och sedan körde vi ett kort pass där jag belönade upp vissa bitar.

Nhora och jag skulle starta som det 6:e ekipaget, av 13 stycken, och de skulle bryta och ha prisutdelning för klass I precis innan oss. Prisutdelningen gick lite snabbare än vad jag hade räknat med, så det fick bli en snabb uppvärmning innan jag och Nhora blev välkomnade in på planen. Nhora kändes inte riktigt som hon brukar, men hon har inte varit riktigt sig själv här hemma heller sedan vi hämtade hem Ahril. Hon avslutade sitt löp ganska nyligen och vet inte riktigt vad hon tycker om Ahril, så jag var ändå beredd på det.

Vi började vårat fotgående redan utanför planen, och jag peppade henne hela vägen in för att få igång henne lite mer. Tävlingsledaren ville vara schyst mot hundarna, så eftersom att klass 1 varit inne och lämnat dofter inne på planen så var det inte jättenoga med att vi ställde upp exakt vid hennes punkter. Jag tog för mig av det så vi fick en rak väg in på planen, utan att behöva gå ner i det lilla diket.

I fotgåendet gick Nhora jättefint! Framåt marsch, vänster om marsch, höger om marsch, språng marsch, halt och höger om halt. Men, när jag klappade händerna och talade om hur duktig hon var så var hon kvar på marken. Hon som brukar skutta upp och ner. På inkallningen var hon lite seg i starten, och hade inte sin vanliga raketfart. Sättandet gjorde hon jättefint. Snabbt sitt och följde inte med mig med huvudet. Hon satte sig snabbt och fint i halten också.

Lattja mellan momenten ville hon fortfarande inte göra, utan hon höll sig på marken. Visst, det såg väl mer städat ut jämfört med vår debut, men jag är ju van vid att hon flyger upp i min ögonhöjd. Startklass-apporteringen är inte vårat favoritmoment, och Nhora såg ut att sitta väldigt stabilt på mitt första kommando. Jag skulle haft lite is i magen, för precis när jag påbörjade dubbelkommandot så satte hon fart.

Vid fjärren hade Nhora full koll på att tävlingsledaren hade tagit hennes apportbock, så jag tog i rejält med både röst och handtecken. Vid uppsittet fick jag ge ett extra kommando. Vi avslutade med ett snyggt hopp över hinder, och när vi kommit av planen blev det köttbullekalas och kamplek.

Sen var det dags för den långa väntan på prisutdelningen. Uppflyttning var jag ändå säker på att vi hade fått, men inte med så höga poäng. Nhora fick hoppa in i bilen en stund och så ringde jag och pratade med mamma. Hon tyckte inte det var konstigt att Nhora inte riktigt är sig själv. Hon är ung, nyss fyllda 18 månader, och kanske lite osäker på sin plats i flocken och våran relation. Hon har förlorat Lhine som var hennes trygghet, hon har nyss löpt, Thone har varit skendräktig och så flyttade den äckliga lilla valpen in. Med värmen har träningen uteblivit, och vi har liksom inte haft våran egna tid med varandra, och under Thones skendräktighet så har de inte lekt och röjt med varandra som vanligt.

Medan jag pratade med mamma så gick domaren förbi och sa att det hade sett jättefint ut idag. Kul att få höra!

När det började bli dags för prisutdelning så gick jag och hämtade Nhora igen, och det var ju tur att jag gjorde det för vi fick oss en rejäl överraskning. När tävlingsledaren började ropa upp de som fått uppflyttning så kändes det skönt att vi var med bland dom ekipagen. När 4:e och 3:e placeringen ropats upp så kände jag mig överraskad både över våra poäng och vår placering. Vunnit hade vi inte gjort, för jag såg när våra klubbkamrater Anna och Sam var inne på planen. Jättesnyggt och en massa fina poäng!

Gissa hur förvånad jag blev när det visade sig att jag och Nhora vunnit! 182 poäng och vårat andra uppflytt i startklass! Jag förstod inte riktigt hur vi kunde vinna, förrän jag och Anna tittade i protokollet. Jag och Nhora hade fått en 10:a på följsamheten! Wow!

Följsamhet 10 Fint!
Inkallning 8.5 Något långsamt tempo, sitter snett.
Sitt under marsch 10 Fint sättande!
Apportering 8 Extra kommando, något långsamt tempo, sitter bakom.
Fjärrdirigering 7 Utdraget handtecken, trampar ner, extra kommando upp.
Hopp över hinder 10
Helhetsintryck 9.5 Väl utförda moment. Ser mycket trevligt ut.

21 augusti, 2020 | 1 kommentar »

Välkommen hem Ahril!

Vid 8-tiden imorse var det äntligen dags att åka till Hälla för att hämta Höstglädjens Child Of Golden Dreams, Ahril!

Lenny kunde inte få ledigt idag, så det blev en ganska snabb hämtning eftersom att han skulle åka till jobbet vid 13.30. Efter att alla papper var skrivna och svansen blivit klippt så hoppade vi in i bilen och rullade hemåt. Jag kom ihåg hur det gick när vi åkte hem med Nhora, som spydde så fort bilen blev stillastående, så idag täckte jag hela baksätet och mig själv med lakan och handdukar.

Resan hem gick hur bra som helst. Ingen oro och inga spyor! Thone och Nhora var med i bilen, och när vi parkerat här hemma så fick de nosa på Ahril medan jag höll henne i famnen. Vi gjorde ingen grej av det när vi kom in, utan släppte bara ner Ahril. Thone verkade acceptera Ahril direkt, medan Nhora var lite mer fundersam.

Vi hade köpt med oss mat på vägen, så vi satt ute på tomten en stund. När Lenny åkte till jobbet så gick vi in, och Ahril gick och lade sig och sov. Evelina och jag kröp ner i sängen och tittade på film, och jag somnade en stund. Jag kommer ihåg att jag blev helt slut under Nhoras första dagar här hemma, så det kändes som att det var bäst att passa på att vila medan Ahril sov.

Det blev en väldigt lugn första dag, med vila i sängen eller slappande ute på tomten.

Thone verkar som sagt tycka det är helt okej att Ahril har flyttat in här, medan stackars Nhora tycker att hon är jätteäcklig. Hon dreglar och ser lite halvt förskräckt ut när Ahril vill hälsa på henne. Nhoras min när hon upptäckte att Ahril bajsat på hennes gräsmatta, oslagbar!

Vad är du för en äcklig liten sak? Du stinker!

12 augusti, 2020 | 1 kommentar »

Två ska bli tre igen

På onsdag hämtar vi hem den här lilla godingen.

Efter att Lhine fått somna in så var det faktiskt Lenny som började prata lite smått om valp. Han undrade vem som skulle paras nästa gång, och med vem. Den som skulle paras på sitt nästa löp var mammas Bodil, J Höstglädjens Child In Time, och hon skulle paras med Trazzel, J LPI LPII Höstglädjens Hearts Burst Into Fire.

Trazzel är pappa till Thone, och han bodde hos oss den veckan som Thones mamma skulle bli parad. Både jag och Lenny blev jätteförtjusta i Trazzel, och Lenny ville inte att matte Cattis skulle komma och hämta honom igen.

När jag berättade för Lenny om Bodil och Trazzel så undrade han när hon skulle börja löpa och när vi skulle få hem en valp isånnafall. Jag kände väl ingen längtan efter valp direkt, eftersom att Nhora bara var 12 månader, men nu när det var Lenny som började prata om valp… Det kanske aldrig skulle hända igen!

Parningen mellan Trazzel och Bodil har mamma haft i sitt huvud länge, och när hon nämnde det för mig så kände jag direkt att en valp ur den kombinationen skulle jag verkligen vilja ha. Nu skulle parningen, förhoppningsvis, bli av och det vore ju nästan dumt att inte ta en valp.

I mitten av april blev Bodil parad, och även om vi inte hade sagt det högt så hade vi nog bestämt oss. Vi räknade på beräknad födsel, leverans, föräldradagar och semestrar. Sen väntade vi på ultraljudet och därefter valpningen. Skulle det finnas en tik till oss? Om inte, skulle vi ta en hane istället?

Den 17:e juni blev jag väckt av ett meddelande där det stod att det kommit tre hanar och två tikar! Det blev till slut tre hanar och tre tikar, och ett par timmar senare så ringde jag mamma och sa att vi ville ha en om det fanns en till oss. ”Självklart finns det en till er!”.

Jag har inte varit och hälsat på valparna så många gånger. Första gången var när vi hade Evelinas födelsedagskalas ute hos mamma och pappa, och då var valparna 3 1/2 vecka. Jag trodde inte att vi skulle få välja, utan bli tilldelade en valp, men mamma visste inte hur hon skulle göra så hon lämnade över valet till mig ändå.

I onsdags förra veckan, på valparnas 6-veckorsdag var jag och Evelina och hälsade på dom. Jag fick väl en favorit, men försökte ändå att ha ett öppet sinne inför dagens besök när jag skulle ta mitt beslut. Idag pekade jag ut en valp direkt, ”Jag tar den där!”. Mamma hade tagit av halsbanden på tikarna för att jag inte skulle se vem som hade vilken färg, och den jag pekade på var min favorit från förra veckan. Det kändes bra, men jag hann förstås få lite beslutsångest emellanåt.

Mitt val blev mammas favorit, och även Lennys favorit, och nu räknar vi ner dagarna tills det är dags att åka och hämta hem Thones lillasyster!

7 augusti, 2020 | Inga kommentarer »