Apporteringsträning!
Efter en 7-dagars arbetsvecka så hade det idag varit rätt skönt att typ ligga på soffan, se någon serie och äta godis. Men, jag vet ju två stycken som inte hade hållit med om det, och jag hade nog blivit rastlös efter en stund. Hundträning skulle det bli, men jag visst inte riktigt vad vi skulle träna. Det blev iallafall så att visselpipan och ryggsäcken med dummiesar fick följa med när vi gick och lämnade Evelina på förskolan.
Sen kom nästa fundering, var skulle vi träna? När vi gick förbi plätten med högt gräs som ligger precis bredvid Evelinas förskola så tänkte jag att här kan man ju träna, så där fick det bli. Jag skulle se hundarna, jag skulle se om någon kom gående på gångbanan och andra skulle se oss.
Jag började med att lägga ut ett sök till Nhora, men idag förstod hon inte alls vad hon skulle göra. Hon fick in en dummie, men sen tog det stopp. Inte så konstigt, för nu kom jag på att jag glömde klappa händerna när jag gick omkring i söket. Stackars Nhora. Hur som helst så gjorde jag så att vi gick ut i söket tillsammans, och när hon hittade en dummie så fick hon massor av beröm. Hon fick hitta några stycken och sen bytte vi övning.
Vi tränade jaktfot en stund, och gick fram och tillbaka på en linje och ställde ut en dummie i varsin ände av linjen. När jag ställt ut nummer två så vände vi oss om och så fick hon hämta nummer ett. Sen gick vi tillbaka och ställde ut den, vände oss om och hon fick hämta nummer två. Fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Närsökssignal började vi träna in också, och det var perfekt att gömma dummien i det nertrampade gräset. Nhora fick kämpa för att få fram dummien, och stå och rycka eftersom att hon fick hela munnen full med gräs.
Sen var det Thones tur, och hon fick rusa av sig en liten stund först för annars skulle söket börja med alldeles för mycket spring. Hon fick sitta lös medan jag lade ut hennes sök, och hon satt lugnt och stadigt. Det måste varit en svår terräng idag, för Thone fick verkligen jobba i söket och leta länge. Hon blev jättetrött! Det händer inte ofta.
Även Thone fick träna jaktfot, på samma sätt som Nhora. Vi har gjort den övningen några få gånger tidigare, och hennes jaktfot har blivit så mycket bättre! Hon tänker inte bara ”Dummie, dummie, dummie!” utan går lugnt vid sidan och sitter eller står stadigt när jag riktar upp henne mot dummien. Tidigare har minst halva hunden gått före mig och det har ryckt i henne innan jag ens hunnit få ut min arm.
En och en halv timmes träning blev det totalt, och det var väldigt tyst och lugnt i flera timmar sen när vi kommit in. Trötta och nöjda hundar är ju bland det bästa som finns! Då mår man själv väldigt bra.
