Debut i mästarklass rallylydnad
Idag var det dags för mig och Thone att debutera i mästarklass i rallylydnad, och imorse när jag vaknade så var det knappt att jag ville åka. Uppladdningen blev ju verkligen inte den bästa, med huvudvärk, bihåleinflammation och feber. Samtidigt så visste jag att jag skulle ånga mig om jag inte åkte, och så var ju tävlingen här i Linköping. Efter att tagit mig upp ur sängen, tagit en värktablett, nässpray och varit ute på promenad med hundarna och fått en massa frisk luft så kände jag mig piggare.
Vid 12-tiden åkte jag, Thone och Nhora bort till Linköpings brukshundklubb. Jag hade tänkt sätta upp tygburen, så Nhora fick vara med i röran, men det var blött och regnigt så hon fick mest sitta i bilen. Fast det var nog rätt nyttigt det med. Nu ligger hon och sover som en stock!
Det var dubbla klasser, och jag och Thone skulle köra bana B först. Jag tyckte att ritningen såg lite rörig och svår ut, och jag lyckades inte ens få ihop det när jag stod bredvid banan och försökte se hur banan gick. När det var dags för banvandring så kände jag att vi kanske inte var så väl förberedda för mästarklass. Konskicken, som det var två av på banan, kändes väldigt svåra. Det ena var till en av konorna i slalomen, vilket vi inte tränat på. Det andra konskicket var förbi skyltarna till åttans frestelse och hopphindret, som man skulle hoppa och gå igenom två gånger lite tidigare på banan.
Bana B började bra, och Thone kändes samlad och fin. Hon har mognat massor den senaste tiden! Vi klarade det första konskicket utan några problem. Skönt! Det kändes som det flöt på bra, men i slutet blev det lite strul när vi för tredje gången skulle vända från varandra och vid den sista skylten så hittade inte Thone konan bland alla grejer. Det var hon dock inte ensam om, så den var riktigt svårt placerad. Jag försökte dirigera om Thone, men hon visste inte alls var hon skulle ta vägen. Menade jag den vänstra skylten? Eller den högra? Kanske hopphindret? Eller kaninskinnet i frestelsen? Till slut tog jag in Thone till sidan, gick närmare konan och riktade in henne ordentligt så att hon fick hitta den och lyckas.
Det blev kanske inte riktigt den debuten jag hade hoppats på. Även om vi inte tränat så länge inför mästarklass så trodde jag ändå att vi var ganska så förberedda. Men som sagt, Thone var inte den enda som hade svårt för det sista konskicket. Många hade dessutom svårt med det första, och jag hörde att det pratades om att banan var lite klurig och att det sista konskicket var svårt.
Även om självförtroendet fick sig en liten smäll så fick jag ju idéer om vad vi kan träna på, och sen var det bara att försöka rensa huvudet och ladda om inför nästa bana. Banvandringen på bana A kändes väldigt bra. Den banan var inte lika rörig. Det var så att den kändes lätt i jämförelse med bana B.
När jag och Thone gick in på bana A så blev hon tyvärr väldigt störd av ekipaget som var inne på bana A. Innan vi ens hade kommit fram till startskylten så tappade jag Thone bakom mig när det högt ropades ”Stanna!” på den andra banan. När vi stod vid startskylten kände jag att hon började gå upp lite i varv, och vid skylt nummer två blev det strul när vi skulle vända ifrån varandra. Det brukar inte vara några konstigheter, men hon tog åt sig av kommandona bakom oss.
Fjärde skylten var ett konskick, och det gick galant liksom det mesta av banan. När jag skulle kalla in henne över ett hinder så kändes det som att hon tänkte springa förbi på min sida, så det blev ett kort stopp för mig för att blockera och visa henne över hindret. Sen flöt det på bra igen, även om Thone var lite uppe i varv. Vi var snart framme vid den sista skylten innan målgången, och det kändes som att det hade gått väldigt bra förutom de två små missarna.
Thone höll på att explodera när vi kom av banan, och verkade glad över att få på sig kopplet och få skaka av sig lite. Störning i form av höga och hårda kommandon behöver vi tydligen också träna på…
Jag kan i princip ingenting gällande avdrag, men jag antog att rundan på bana A inte heller skulle räcka till cert. På två ställen hade jag blivit stillastående. Men, men. Nu hade vi provat på mästarklass iallafall, och två helt olika banor. Vi gick och hämtade våra grejer som stod under taket vid klubbstugan och så gjorde vi oss klara att åka hem direkt efter prisutdelningen. Vårat resultat för bana B hade kommit upp på listan vid klubbstugan, och där hade vi fått 79 poäng.
Vi hade startnummer 40 av typ 45, så resultatet för bana A kom inte upp före prisutdelningen. Lite jobbigt att stå där och inte veta, och placeringarna ropades upp från 1:an och neråt. Även om jag inte trodde att vi hade fått cert, så hoppades jag ju ändå. På 91 poäng ropade domaren upp ”Sandra och… ?”. ”Thone kanske?” fyllde jag i, och ja, det var mig och Thone hon menade. Yes! Det hade räckt till cert ändå! Vi är ett mästarklassekipage!
Vilken härlig avslutning på den här helgen!
Annika i Lindby:
