SSRK:s Club Show i Sunne, och trasig bil
Nhora 4 1/2 månad.
Igår började vår minisemester med två utställningar och två nätter i en stuga 2.5 mil från Sunne. Vi var framme vid 18-tiden, lite senare än tänkt, så det blev en lugn kväll på campingen. En promenad med hundarna, Evelina fick leka en stund på lekplatsen och sen var det dags att bada Nhora och försöka borsta till hennes päls. Den växer åt alla möjliga håll nu.
Idag var det dags för SSRK:s Club Show. Vädret såg ut att bli skapligt, så tältet fick stanna kvar i bilen. Det var några curlysar före golden, och sen en hanvalp innan det var dags för mig och Nhora att gå in i ringen. Evelina gav mig några peppande ord på vägen. ”Gå in på banan mamma, sen springer ni jättefort och vinner!”. Gullungen. Ja, hade det handlat om att springa fortast, då hade nog Nhora vunnit!
Det var fyra tikar i Nhoras klass. Vi stod som nummer tre, och jämfört med de två framför så kändes Nhora som en liten spillevink. Nhora skötte sig skapligt i ringen. Vi lyckas inte riktigt få till rörelserna. Hon vill iväg så fort, jag försöker bromsa och det blir mest pannkaka. I konkurrensen provade jag att släppa efter lite på kopplet, och det blev bättre! Nu när jag tänker efter så var det nog likadant med Thone, innan jag provade att låta henne springa själv i löst koppel.
Vi fick springa upp en placering, och Nhora slutade som 2:a med HP med superfin kritik!
”4 månader. Tilltalande tikvalp. Utmärkta proportioner. Nästan
hög på benen. Välformat feminint uttrycksfullt huvud. Utmärkt
överlinje liksom förbröst och bröstkorg. Bra stomme till sin storlek.
Utmärkta vinklar. Rör sig väl från sidan. Lovande päls.”
Jag känner mig jättenöjd med resultatet och kritiken. Två utställningar, två HP:n!
Vi packade ihop direkt och åkte tillbaka mot campingen, men först tänkte vi stanna till i byn och äta pizza. Tyvärr så hade inte pizzerian öppnat än, så vi åkte till campingen en stund först. Evelina, som inte äter pizza, fick äta mat och sen gjorde vi ett nytt försök att åka bort till pizzerian. Lenny körde hela vägen igår och till utställningen imorse, men nu körde jag. Vid sista svängen tyckte jag att kopplingen kändes konstig. Den var liksom långt ner, och helt plötsligt satt pedalen kvar i golvet. Tack och lov gick det sakta och vi hade inga bilar bakom!
Vi blev stående några minuter och funderade på vad fan vi skulle göra. Jag provade att tvinga upp kopplingen så att jag kunde lägga i 1:an, och sen startade jag bilen så att vi kunde krypa bort från vägen och ställa oss vid pizzerian. Där satt vi tysta en stund innan vi insåg att det här kunde vi inte köra med. Det kunde ju bli livsfarligt.
Jag visste inte vad jag skulle göra, i min hjärna var det kaos. Vi började iallafall med att ringa Volvia, och sen var världens karusell eller snarare cirkus igång. Jag blev kopplad till någon som skulle ringa efter bärgning, sen ringde bärgaren och efter det hade jag ungefär femtioelva samtal med en stackars kille på Volvo assistans.
Bilen skulle bli bärgad, men vi då? Killen på Volvo assistans jobbade nog röven av sig för att hitta en hyrbil till oss. Närmaste verkstad fanns i Sunne, och det var därifrån vi var tvunga att få en hyrbil. Men, det gick liksom inte att få tag på någon. Först lät det som att det var kört för att vi hade hund, sen lät det bättre när jag sa att de hade en bilbur, men då blev problemet att hitta en bil i passande storlek för buren.
En lösning var att vi själva skulle stå för bärgning till Karlstad, och få en hyrbil där, men det skulle kosta mellan 2000-4000:-. När han på Volvo assistans sen sa att vi kanske skulle behöva betala en saneringsavgift för 1500:- om det blev hundhår i bilen så bröt jag ihop lite. Vi har ju liksom hundhår på våra kläder! Jag kände att jag inte orkade mer, så jag gav över telefonen till Lenny.
När dom pratat fanns ett nytt förslag. Bilen bärgad till Sunne, vi skulle få skjuts till Karlstad för att kunna hämta en hyrbil och den resan skulle inte vi behöva betala. Efter det fortsatte jakten på hyrbil. Två timmar efter att bilen gick sönder så var det löst med hyrbil iallafall. Vi blev bärgade till campingen, där vi tömde min bil på allt. Sen åkte jag med bärgaren till Sunne för att ställa av min stackars bil, och sen fortsatte vi mot Karlstad där jag skulle få titta på två olika BMW och se vilken av dom som buren skulle få plats i.
Bil nummer ett kändes väldigt liten, men killen som mötte upp oss var inte jättesugen på att hyra ut den andra. Han blev osäker på om försäkringsbolaget skulle godkänna den. Medan han ringde upp dom så letade jag fram listan med modeller som buren skulle få plats i, och där stod inte bil nummer ett med så det skulle bli bil nummer två. Jag tänkte typ ”Oh, shit!” när han körde fram bilen, och när jag öppnade dörren och tittade i den var jag tvungen att dubbelkolla så att dom hade förstått att vi skulle sätta in en bakåtvänd bilbarnstol i den.
Skulle jag våga rulla iväg med den här? Killen tyckte jag skulle ta en försäkring på den, för typ 130:- om dagen, som skulle täcka allt så länge vi inte gjorde något med flit. Annars så låg självrisken på 7.500:-. Gissa om jag tog försäkringen? För mig gav bilen intrycket av att vara en rullande dator, och när jag frågade om den inte kunde köra själv så fick jag svaret ”Jo, nästan! Kolla här!”.
Det var en automat, som jag aldrig kört förut, så han fick förklara hur det funkade och sen ville jag mest bara få veta det mest grundläggande för att kunna köra. Hur man startade och stängde av bilen, vad den skulle tankas med och hur man fällde sätena för att kunna fästa hundburen i golvet.
Till slut var det dags för mig att köra tillbaka till campingen, med en BMW X5 xDrive30d som gått typ 12 mil. Att köra automat gick bra, det var ett par gånger jag ville växla men kom på mig själv. Om jag hade några frågor var det bara att ringa, och ett tag funderade jag på om jag skulle behöva ringa för att fråga hur man ändrade sidospeglarna. Det var så mycket knappar och grejer och jag visste inte vad jag vågade trycka på. Navigatorn fick jag igång utan problem iallafall, och både den och min hastighet samt vilken hastighet det var på vägen stod framme i rutan. (Eller utanför rutan?).
Jag var tillbaka på campingen vid 19-tiden, och jag och Lenny stod typ bara och tittade på varandra och bilen och skrattade. Vi började försiktigt packa in i bilen. Lade ut ett lakan i bagaget innan vi lyfte in buren, lade handdukar i baksätet och klädde in Evelinas vagn med en handduk. Alltså shit, vi vill verkligen inte lämna några fula spår efter oss i bilen även om killen som lämnade ut bilen var mer orolig för utsidan. Typ märken i lacken eller på fälgarna.
Fy fan, 6 timmar av den här dagen gick åt p.g.a att bilen gick sönder. Vi som hade helt andra planer, och den där pizzan skulle bli min frukost. Nu blev det frukost vid 20-tiden, en fryst färdigrätt. Än är inte den här röran färdig heller, men det orkar jag inte tänka på nu. Det får jag ta tag i på måndag. Blähä!
