Usch, vilken helg
Den här helgen blev inte rolig… Den började väldigt bra, för i fredags blev min bil klar och försäkringsbolaget hann ta bort min självrisk precis när jag var framme vid verkstaden. Jag hade inte hört något på hela veckan och det hade blivit en liten miss, men det hann som sagt bli klart. Vilken lättnad, tydligen en alldeles för stor lättnad som utlöste en migrän med aura.
Eftersom att jag bara har haft det en gång tidigare, för lite mer än 3 1/2 år sen så misstolkade jag alla symtom. Nu i efterhand har jag förstått att det började direkt när jag kom hem efter jobbet. Jag kunde liksom inte sätta mig ner och koppla av, blev sluddrig och kände mig yr och okoncentrerad.
Igår skulle jag jobbat, och var uppe tidigt med Evelina. Hade ont i huvudet och nacken, men precis som under fredagskvällen trodde jag bara att det var på grund av trötthet. En timme innan jag skulle åka och jobba blev jag jätteyr, och kröp ner i sängen bredvid Lenny för att vila en stund…
För att göra en lång historia kort så somnade vi allihopa, och jag vaknade inte till förrän två timmar efter att jag skulle börjat jobba! Ringde till jobbet och sa förlåt, och höll på att skämmas ihjäl. Trots huvudvärk och yrsel tog jag mig ut till bilen, men körde inte många meter innan jag insåg att jag var en livsfara både för mig själv och andra. Allt var som i en dimma, som om jag inte var i min egen kropp.
Tack och lov så har jag fantastiska arbetskamrater, som bara hade blivit väldigt oroliga över vad som hade hänt när jag inte hört av mig och dom inte lyckats få tag på mig. Min butikschef beordrade mig att köra en meter till, att ringa till Lenny så att han och Evelina fick hämta mig och sedan åka in till akuten. En stund senare ringde hon upp igen för att höra hur det var med mig, och när jag berättat allt tyckte hon att det lät precis som att jag fått migrän med aura igen.
Framåt kvällen kom jag ut ur den där dimman, och idag har jag varit och jobbat. Jag skulle egentligen vilat några dagar, men det var bara tre timmar och det gick bra även om jag kände mig lite överkörd. Det blir att krypa ner i sängen tidigt idag, och imorgon ska jag försöka att passa på att vila när Evelina är på förskolan. Jag hoppas att det här inte kommer tillbaka fler gånger, men om det gör det så hoppas jag att jag och Lenny känner igen symtomen…
Annika i Lindby:
