Debut i lydnadsklass I
Efter träningspasset i tisdags, som gjorde mig väldigt tävlingssugen, så gick jag in på SBK-tävling för att kolla vad det fanns för tävlingar kvar i år. Som jag tidigare nämnt så börjar det bli glest med tävlingar häromkring, men jag såg att det skulle vara en tävling i Flen idag där det inte var så många anmälda till klass I. Lite kort om tid att få ordning på rutan på bara några dagar, men jag gjorde en chansning och skickade iväg ett mail och frågade om vi fick efteranmäla – och det fick vi!
Att chansa är inte min grej, utan jag vill egentligen att allt ska vara färdigt och lite till. Hur som helst, många rutskick har det blivit sedan dess. Både bra och mindre bra. Igår upptäckte jag att Thone inte verkar veta vad ordet ”Stanna!” betyder…
Klass I hade inte samling förrän 13.00 idag, så jag och Thone hann köra ett träningspass på morgonen innan vi åkte. Jag hann även bli jobbigt nervös, och min kropp verkade tro att vi skulle dö idag. Nervös blir jag alltid, men jag brukar inte bli så nervös flera timmar innan. Magen brukar inte vilja vända ut och in på sig förrän vi närmar oss tävlingsplatsen.
Tävlingen gick inne på en inhägnad plan, som jag misstänker även används som rasthage av dom som inte vet bättre. (Jag återkommer till det senare). Grinden, och bron som man fick gå på över diket fram till grinden, sabbade min plan att börja fotgåendet en bra bit utanför planen. Jag hade gärna haft ett par extra meter på mig att samla ihop Thone och rätta till hennes position.
Thone var som vanligt taggad för arbete, men var nog inte riktigt med på vad vi skulle göra. Det kändes som att hon tänkte apportering, och att domaren och skrivaren var kastare. Fotgåendet blev därmed lite svajigt om man säger så. Emellanåt gick hon kanonfint, men ibland kändes det som att hon var någon annanstans i tanken även om hon höll sin position.
Ställande under gång och inkallningen gick jättefint. Vid läggande under gång var hon någon annanstans igen, och det blev ett sättande istället. Men hon gjorde ett fint sättande och höll den positionen så vi fick poäng iallafall. Sedan var det då dags för rutan. Det började bra! Thone sprang rakt ut till rutan, men jag fick inte stopp på henne. Jag hade tänkt vråla ”STÅ!”, vilket jag provade imorse och som fungerade bättre än ett ”Stanna!”, men det blev inget vrål så i blåsten hördes jag nog knappt. Thone hamnade på det bakre bandet och när jag ropade ”Rutan!” igen så började hon röra på sig men hade hade liksom aldrig hela kroppen i rutan.
Thone, som inte är någon nosig hund, fick till slut någon spännande doft i nosen och hamnade vid en elstolpe som stod en liten bit från rutan. En elstolpe som jag skulle tro är väldigt nerkissad, av hundar som får använda inhägnaden som rasthage… Det kändes riktigt surt att vi nollade rutan, när det först såg ut att kunna gå bra! Men, men. Vi gjorde en chansning, och jag visste ju att rutan inte är ett färdigt moment än.
Vid apporteringen stod jag och funderade på om vi skulle bryta, men samtidigt kände jag att det var nyttigt för Thone att få fortsätta. Vid apporteringen var jag inte helt närvarande, så det tog några sekunder innan jag reagerade på tävlingsledarens kommando att skicka iväg Thone. Hon satt stadigt och fint, och sen var det full fart ut och in. Vid fjärren kändes det väldigt konstigt att ha snett ut till höger, och när jag tittade på skylten så tittade Thone på tävlingsledaren. Jag trodde att vi skulle missa första skiftet, men Thone satte sig upp direkt. Sedan fick jag försöka att bara snegla mot skylten för att hålla kontakten med Thone.
När jag kallade in Thone vid hopp över hinder kom jag på att jag hade armarna en bit ut från kroppen istället för rakt ner, och hade jag ändrat dom hade det säkerligen tolkats som ett dubbelkommando. Jag fick förstås en nos i handen vid ingången… Konskicket visste jag inte riktigt hur det skulle gå, men tycker det har gått riktigt bra på träning sedan i onsdags när jag skaffade en stor kona. Thone såg ut att ha koll på var den var iallafall, och for iväg rakt ut. Hon gjorde dock ett kort stopp, för att nosa på konan(?!?), innan hon fortsatte in till mig.
Trots nollan och missen på läggande under gång kände jag mig ganska nöjd ändå. Självklart hade jag hoppats på ett 1:a pris, men även om vi skulle få full poäng på gruppmomenten så skulle det inte räcka. Vad vi hade fått för poäng hade jag inte koll på, men en tävlande i samma klass tyckte att det hade sett fint ut och berättade vad vi hade fått för poäng på några moment.
Jag kunde inte låta bli att räkna, även om jag inte hade poängen för alla moment, och när vi satt och tittade på ekipagen efter oss insåg jag att jag hade glömt räkna med helhetsintrycket. Om vi skulle få full pott på gruppmomenten, så skulle det kanske räcka till ett 1:a pris. Vi har inte tränat jättemycket på sittande i grupp, men Thone har fått sitta och vänta vid frukost och kvällsmat och när jag packat ihop våra grejer efter träning. Ett par gånger har vi tränat med halsband och koppel på, och jag har dragit lite i kopplet och viftat med det.
I onsdags gjorde vi ett sittande i halv storm, och det blåste ganska bra under dagens gruppmoment så det var ju bra att vi provat på det en gång innan. Thone satt som gjutet, så det blev full pott!
Vid prisutdelningen var det lite nervöst, och det kom en liten glädjetår när vi ropades upp sist som vinnare med ett 1:a pris! Jag hörde inte vad vi fick för poäng, och det kändes inte så himla viktigt heller. Vi hade lyckats få ett 1:a pris ändå! 260.5 poäng och 1:a placering av fem startande i klassen!
Fritt följ 8 Lite segt sätt, sitter snett, förflyttning lite luft.
Ställande under marsch 9 Något steg.
Inkallande 10
Sättande el. läggande under marsch 5 Fel position.
Sändande med läggande 0
Apportering 10
Fjärrdirigering 10
Inkallande med hopp över hinder 9 Avslut
Sänd runt en kon 8.5 Saktar in vid kon, avslut.
Sittande i grupp 10
Helhet 9 Glatt och trevligt. Lite överladdad.
Gissa om jag är glad över vårat 1:a pris?!? Det känns bara så himla bra! Trots att jag tappade fokus en stund så jobbade Thone på som vanligt. Vi tvåbenta har firat med pizza och hundarna har fått ett varsitt smaskigt tuggben. Imorgon blir det vila för Thone, men sen kör vi igång igen!
