Oj, vilket dåligt träningspass!
Jag och Thone har varit och tränat apportering med mamma idag, och det var inte mycket som gick bra. Det var näst intill katastrof! När vi tränat klart sa mamma snällt att jag skulle tänka på det som gick bra, och Thone kändes stabil vid min sida och hade inga problem att ta sig ut på vattnet. Resten var… ja, inget vidare alls.
Vi tränade med vilt, och Thone fick idag sina första markeringar på vatten med vilt. Det var full fart ut, men sen undrade hon om det verkligen var en blöt fågel som skulle med in?!? Den kom in och sen var hon inte lika tveksam, men hon hade inga bra grepp och inga bra avlämningar. Att målet med alla apporter är att dom ska hållas fast tills jag säger ”Tack” var som utsuddat. Nu överdrev jag kanske lite, men ett par stycken släppte hon på marken.
Efter att Thone fått vila en bra stund i bilen, medan Bodil och Märta tränade, så tänkte jag att hon kunde få en markering på land med torrt vilt. Något enkelt och roligt, som inte kunde gå så fel. Ett bra avslut liksom, men det blev inte heller så bra. En död kråka var inte så rolig att hämta, kråka som inte varit några bekymmer alls. Jag fick kalla in Thone och så snodde mamma den istället.
Det blev bra ändå till slut, och kråkan kom in med ett bra grepp. Hon fick även en markering med en kaja, och den plockade hon upp hur snabbt och lätt som helst.
Trots att det gick riktigt dåligt idag så känner jag mig inte nere för det. Vi tog tag i apporteringen för typ en månad sen, och har tränat med vilt sedan förra måndagen. Allt är nytt och hon behöver vänja sig, och lära sig hur hon ska bära viltet. Hon har farten, hon har viljan. Vi behöver ”bara” träna.
En and ligger redan på upptining i badrummet inför morgondagen.
