Lilla Retrievermästerskapet 2018
Idag har jag och Thone gjort inofficiell debut på jaktprov. När jag anmälde oss hade det bara gått tre veckor sedan vi satte igång med apporteringsträningen på riktigt och det var mycket som funkade väldigt bra, så jag tänkte att Lilla Retrievermästerskapet kunde vara ett bra tillfälle för provträning. Det är inofficiellt, och så finns det en dummieklass. Jag funderade på viltklass först, men eftersom att allt ändå är väldigt nytt för Thone så avrådde mamma mig från det så att det inte skulle bli för mycket på en gång.
Efter flera nätter med dålig sömn på grund av värmen så kändes det inte riktigt klokt att gå upp vid 6.30 imorse, men jag tog mig upp och vi kom iväg i god tid. Vi hade startnummer 5, och planen var att vara med på samlingen med domargenomgång. Jag har ju inte startat på jaktprov sedan typ 2009, så det hade nog varit nyttigt att vara med från början. Men, jag och fyra andra lyckades åka vilse. Det var tur att vi lyckades möta varandra, så att vi kunde irra omkring tillsammans. Vi lyckades komma rätt till slut, 40 minuter försenade…
Som tur var så hade en ringt och sagt att vi var ett par stycken som var vilse, så de hade väntat en halvtimme med första start. Jag och Thone hade ingen brådska, utan vi hann ta en promenad så att hon rastade av sig. Det är så skönt att hon kan kissa och bajsa borta nu, och inte bara på tomten. Efter promenaden tog vi det lugnt, för det var ganska varmt och kvavt, och Thone fick ha ett badlakan på sig som jag blötte med jämna mellanrum så hon höll sig lite sval.
När det var dags för mig och Thone att gå till hundstoppet kom nervositeten. Ännu värre blev det när vi stod hos domaren och han gick igenom en bit av provet. Jag fick nästan lite panikångest. Provet såg iallafall ut som så att först var det två enkelmarkeringar på vatten, en på blankt vatten och en bland näckrosor. Sedan var det en transport bort till söket, där det sköts två skott under vägen. Ett brett sök med sex dummies. Efter det gick man tillbaka mot hundstoppet för två markeringar på land som landade dolt.
Vattenmarkeringarna gick kanonbra! Inga konstigheter alls. Thone hade lite svårt att ta sig upp, men hon kämpade på och lämnade av dummiesarna i handen. När vi skulle gå bort till söket hade hon gärna velat ha fler markeringar på vattnet, så hon var lite styrig runt benen. Hon hade lite bråttom framåt också efter det andra skottet ut mot söket, men jag lyckades hålla ihop henne. På söket blev jag stillastående, och skickade stackars Thone från samma punkt hela tiden.
Fyra dummiesar kom in snabbt, från olika håll. Någon låg i vattenkanten och en uppe på en sten eller liten kulle. Thone började bli lite trött, och söket låg som i ett hål så det fanns ingen direkt vind. En femte dummie kom in till slut, och när hon jobbat en stund för att hitta den sista så sa domaren att jag kunde kalla in henne nästa gång hon var i närheten av mig. Vi såg på publiken att Thone var på andra sidan berget, där vattenmarkeringarna kastats, och där tog hon sig ett litet bad.
Vid transporten bort till landmarkeringarna var det många som fick koppla upp sina hundar, men det missade jag om domaren sa till oss eller så ville han kanske se mer av det. Första landmarkeringen gick fint, men på den andra knallade Thone! Vi har inte tränat med skott, och det går hon tydligen igång på, så jag vet inte ens om dummien hann landa innan hon for iväg?!?
Det ska visserligen inte spela någon roll, för stanna kvar betyder stanna kvar, men precis när jag signalerat att vi var redo så kände jag att jag stod fel och den lilla detaljen kan ju ha spelat roll för Thone. Aja. Shit happens, och vi var ju där för att se vad vi behöver träna mer på. Thone skulle inte få hitta dummien när hon knallade, så jag vrålade i och tog in henne igen. Sen när hon satt lugnt och fint skickade jag ut henne igen.
Att Thone knallade kändes förstås lite surt, särskilt när vi fick vår muntliga kritik. Domaren tyckte att vi hade genomfört provet med en bra helhet. En trevlig och arbetsvillig hund som jag förde bra. Efter vattenarbetet hade vi ett 1:a pris. Likaså efter söket, trots att Thone tog ett bad. Han hade redan sett det han ville se. Efter den första landmarkeringen hade vi också ett 1:a pris, men sedan försvann det… Det visste ju jag med, att vi hade nollat, så jag blev glatt överraskad när domaren sa ”Ett bra pris kommer ni få, men ingen 1:a förstås.”.
Det blev en lång väntan på prisutdelningen, och vädret visade alla sina sidor. Strålande sol, mulet, svalkande vindar, regn och åska. Jag och Thone njöt av regnet, fram tills att mullret kom närmare och mitt hjärta började slå fortare. Då fick Thone hoppa in i bilburen och jag satte mig i framsätet och försökte hålla mig lugn. Jag är väldigt åskrädd, och vill inte att det smittar av sig på Thone.
På prisutdelningen visade det sig att vi fått ett 2:a pris idag! Jag kände mig väldigt nöjd, med oss båda två, och att åka hem med ett 2:a pris gjorde ju att det kändes ännu bättre. Det är ju inte så långt från ett 1:a pris, och en bra bit från en nolla. Ett bra protokoll fick vi också. Nu är det bara att träna vidare. Thone är duktig och kan mycket av sig själv, och idag var det lydnaden som inte höll hela vägen.
