Sista besöket på djursjukhuset i Jönköping
Igår blev det tidig uppstigning och vid 08.30 var jag, Evelina och Thyra framme i Jönköping där Thyra skulle få sin tredje och sista strålbehandling. Besöket gick bra, men det var nervöst när vi satt och väntade på att få betala. Jag visste inte ens om pengarna skulle räcka, men summan för de tre besöken med strålbehandling landade på ungefär den samma som ett besök gjorde i början av Thyras cancerbehandling.
När vi sakta körde ut från parkeringen kändes det lite konstigt att det var sista gången vi skulle göra det, fast ändå lite skönt. Nu har vi gjort vad vi kunnat, och det känns som att jag har accepterat att nu är det som det är. Tumören har krympt ihop lite grann av strålningen, och i förra veckan så svullnade den inte upp sådär som den gjorde veckan innan. Jag hoppas att tumören fortsätter att krympa ihop ett tag framöver, så att vi får en fin och mysig sommar tillsammans.
Strax innan vi skulle köra ut på E4:an började Thyra trampa omkring i buren, vilket hon inte brukar göra, och i backspegeln ser jag att hon står och bajsar! Stackars Thyra. Det var liksom inte lämpligt att köra åt sidan någonstans, så hon fick oroligt trampa omkring i sitt bajs. Hon var så obekväm att hon till och med gnydde.
Jag svängde förstås av vid första avfart och in på närmsta parkering för att lyfta ur Thyra och sedan slänga ut hennes filt och torka rent så gott det gick i buren. Igår var jag extra glad över att jag valt att sätta dit mellanväggen, så att det fanns en ren halva för Thyra att ligga i på vägen hem. Men innan vi fortsatte vår hemfärd så blev det att gå en liten promenad för att hitta en soptunna att slänga filten i.
Evelina var snäll och förklarade för Thyra att hon skulle bajsa på gräset och inte i bilen, men jag tror inte att Thyra kunde göra något åt saken. Hon var nog fortfarande så avslappnad av det lugnande medlet att det liksom bara kom. Jag tyckte att Thyra fick god tid på sig att piggna till, och när hon själv tycker att hon är vaken så är hon envis och ska absolut inte ligga ner och vila.
Förutom att Thyra kommer gå på kortison resten av livet så är hennes behandling avslutad nu. Det känns som sagt lite skönt, iallafall just nu. Det känns skönt att inte ha något mer veterinärbesök inbokat. Jag hoppas att Thyra får fortsätta må så bra som hon gör, att tumören fortsätter att krympa ihop, och att vi bara kan få vara ett tag. Det tycker jag att vi förtjänar.
Isabelle:
