Ett steg framåt
De få gånger som jag och Thone har tränat apportering så har hon varit jätteduktig, men tyvärr så har vi aldrig kommit igång med den träningen på riktigt. Jag vill träna apportering, jag vill starta på jaktprov och prova på working test. Vi har påbörjat träningen flera gånger, men sedan kommit av oss.
Thone är en duktig apportör och har det i sig, och precis som mamma har sagt ett par gånger så vore det lite slöseri att inte träna apportering med henne. Hon gjorde ett jättefint FB-R, som folk har blivit imponerade av.
Idag skulle vi tränat tillsammans med mamma, men inatt mådde jag illa och hade ont i magen så det kändes bäst att stanna hemma då det nyligen gått magsjuka på förskolan…
Någon magsjuka verkade det tack och lov inte bli, så ett par timmar senare åkte jag och Thone bort till en sjö och tränade lite själva. Jag kände att nu får vi ta tag i det här! Stadga, avlämningar från vattnet och jaktfot vid vattnet kan vi ju träna själva. Som förväntat började Thone med att släppa dummien i vattenkanten för att sedan skaka sig, men då kom det ju varken någon belöningssignal eller belöning…
Thone vill göra rätt och få sina belöningar, så sen fick jag dummien i handen och hon fick både lek och godis som belöning. Efter det kunde jag backa upp från sjön och en bra bit upp på land utan att hon släppte eller skakade sig.
Planen är att vi ska komma iväg imorgon med, och prova lite svårare i- och uppgångar.
