Golden retrievers som är så söta och snälla, eller?
I två veckor har det gått folk in och ut här och grejat i våra badrum. Det har inte varit några större konstigheter. Vi satte upp barngrinden vid köket så att alla kunde få jobba ifred och inte behöva ha stenkoll på ytterdörren. När vi inte varit hemma verkar hundarna ha skött sig. De kanske till och med har tyckt att det varit lite trevligt med sällskap istället för att vara helt ensamma hemma.
Men, i tisdags eftermiddag när jag, Evelina och Thyra var i trädgårdsföreningen så ringde dom och sa att dom hade ett litet problem. De hade haft av några ledningar hos grannen ovanför och elektrikern behövde gå in i vårat kök, men där var det en jättearg hund! Hoppsan tänkte jag, samtidigt som jag inte kunde låta bli att fnissa inombords åt bilden jag fick framför mig. Jag visste ju att det var Lhine som var den arga hunden, för Thone var i sovrummet då jag inte lämnar hundarna ensamma tillsammans vid löp.
Elektrikern kom tillbaka på bokad tid igår morse, och berättade att han blivit lite chockad. Han visade hur han kommit halvvägs in i köket, och sedan snabbt backat ut igen.
Det känns faktiskt lite skönt att veta att Lhine inte släpper in någon när inte vi är hemma, och jag är egentligen inte jätteförvånad över det som hände. Jag kommer ihåg att min granne, när jag bodde själv för en massa år sen, möttes av en inte så trevlig syn när hon skulle gå ner till mig och hämta Thyra och Lhine när inte jag var hemma. Hundarna var precis galna i henne, och trots att hon var hundvan så hade hon vänt i dörren om inte hon känt mina hundar väldigt väl. Lhine hade blivit vansinnig och visat alla sina tänder bakom kompostgallret som jag ställt för vid hallen, innan hon såg och hörde vem det var som öppnat dörren.
