Första besöket på Djursjukhuset i Jönköping
Egentligen skulle inte jag och Thyra åkt till Jönköping förrän på fredag, men i fredags ringde jag dit med hopp om att vi kanske skulle kunna få komma tidigare. Jag berättade för tjejen i receptionen om Thyras tumör och att den börjat ställa till bekymmer för blodcirkulationen och att jag var tvungen att massera tassen flera gånger om dagen för att den inte skulle se ut som en elefantfot. Hon skulle prata med onkologen och lite senare ringde hon upp och berättade att vi kunde få komma redan på tisdag, fast att de egentligen inte hade någon ledig tid.
Igår var det alltså dags, äntligen! Fast att jag visste att jag inte skulle ha för stora hopp så hade jag ändå en bra magkänsla inför besöket. Thyra och jag smög upp och kom iväg i god tid, och var framme en timme innan vi skulle få träffa Nanna, som är specialist inom onkologi. Vi hann ta en ordentlig promenad innan vi gick in och anmälde oss i receptionen.
När vi fick träffa Nanna var det inga frågor om varför jag ville låta Thyra få behandling, utan hon utgick direkt från att Thyra skulle behandlas. Det kändes så himla skönt! Hon undersökte Thyra och tog ett prov från lymfknutan på benet som hon gick och tittade på i mikroskop. Efter att jag ringt i fredags hade de glömt att boka in ett ultraljud, så det skulle hon ordna med också och efter en stund kom en tjej och tog blodprover på Thyra.
Vi skulle få vänta en stund på ultraljudet, men eftersom att vi var där på en tid som egentligen inte fanns så gjorde det mig ingenting. Nanna tyckte att Thyra verkade lugn och snäll, så ultraljudet gjordes utan något lugnande. Thyra tyckte inte att ultraljudet var något roligt alls, så jag hade ett himla jobb med att försöka hålla henne still. Hon både sprattlade, sparkade och gjorde olika ljud för att tala om att hon inte alls ville vara med.
Han som gjorde ultraljudet pratade ingen bra svenska, så han förklarade att han inte skulle säga något om ultraljudet till mig. ”Inte bra!” sa han när undersökningen var klar, och jag började förstås fundera på vad han hade sett. Det visade sig dock inte vara värre än det jag redan visste, att cancern spridit sig till lymfknutorna i buk och bäcken.
Sedan var det dags att runda av vårat besök. Thyras blodprover såg bra ut, så Thyra skulle få behandling! Efter att lyssnat på min historia om Thyra och läst igenom hennes papper så tyckte Nanna att tumören var en grad 3, och inte en grad 2 som var beskedet jag fick efter biopsierna, och det var även vad hon hade sett i provet hon tog från lymfknutan.
Hon berättade vad som skulle hända i Thyras kropp och om eventuella biverkningar och sedan skrev hon recept och hemgångsråd. Vi fick en ask Palladia, som jag ska börja ge till Thyra på fredag. En tablett som ska ges hel, och man ska helst ha handskar på sig. Det samma gäller om Thyra skulle kräkas eller kissa inne, och slickar hon på en ska man gå och tvätta av sig.
Fram tills att Thyra ska börja få Palladia så får hon nu kortison och Pepsid. Hon fick den första omgången igår kväll och den andra nu på morgonen, och jag tycker redan att det har hänt något. Tumören är inte lika spänd, utan det dallrar liksom lite om den när Thyra rör på sig och jag har inte behövt massera hennes tass idag!
Det kom faktiskt ett par tårar i bilen på vägen hem igår. Tårar av glädje och lättnad. Tiden har gått så himla sakta sedan beskedet att Thyra har cancer, och infektionen i såret och svullnaden i tassen gav mig både ångest och panik. Flera gånger funderade jag på om vi skulle hinna åka till Jönköping innan tumören ställde till med för stora besvär.
Nu är behandlingen äntligen igång och det känns så himla skönt! Thyra kommer få chansen att njuta av livet som pensionär. vilket hon inte riktigt hunnit göra än. Behandlingen kommer kosta en hel del, bara en ask Palladia går på över 2000:-(!), men det är Thyra värd. Jag får börja rensa lite här hemma och se om vi kan sälja lite saker för att få ihop pengar till veterinärbesök och medicin.
