En dag i taget
Jag vet egentligen inte varför jag berättar det här… men igår var jag och Thyra på Valla, och det var inga roliga besked Helene kom med. Thyra har cancer. Knölen på benet är en elakartad tumör, som växer och har spridit sig till lymfknutan.
En remiss skickades direkt till djursjukhuset i Jönköping, och de ringde upp redan idag. I början på januari ska vi dit för att se om Thyra kan få behandling. Kan vi få köpa tid så kommer vi göra det. Men, det är många dagar kvar tills vi ska dit. Dagar som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.
Tumören växer, huden spänns och det får inte hända något med såret som ännu inte är läkt efter biopsierna. Usch. Jag orkar inte tänka på det, men tänk om vi inte ens hinner få åka till Jönköping?
Allting känns så overkligt. Thyra som är så pigg, fräsch och verkar må hur bra som helst! Idag tog vi en liten promenad bara hon och jag innan jobbet, och hon skuttade i sidleds vid min sida med förväntansfull blick.
Älskade Thyra. Nu tar vi en dag i taget. Försöker njuta av julen och hoppas på ett gott nytt år.
