31 oktober 2016
Dom där två…
Thone aktar sig för Lhines sprattlande bakben.
Vad är det man säger? No words needed!
Krock!
Arkiv för oktober 2017
En vecka
Idag är det en vecka sedan Thyra opererades, och så pigg som hon är nu så känns det nästan lite overkligt att vi hade två oroliga dagar i tisdag och onsdags förra veckan. Nu är allt som vanligt, förutom att hon inte får röra sig som hon vill. Tänk om veterinären vi hade på Strömsholm skulle se Thyra nu, undrar vad hon hade tänkt och sagt?
Jag har faktiskt skickat in en Dagens ros om Jägarvallen till tidningen, och kommer även göra det om Valla för att de ordnade så att vi kunde åka till Jägarvallen och ringde till Strömsholm så att Thyras journal fanns på Jägarvallen när vi kom fram.
Jag har fått ett par frågor om hur jag märkte att Thyra hade livmoderinflammation, och det var ju när jag var fräck och tittade i hennes vulva. När jag låg i sängen och blippade på mobilen så tvättade sig Thyra flera gånger, och sliskade som vid löp. Ett lite halvirriterande ljud faktiskt. Till slut kände jag att jag var tvungen att kolla varför hon tvättade sig, och när jag bara lyfte på hennes ben såg jag ingenting. Så jag var som sagt fräck och tittade i vulvan på henne, och där kunde jag se en tjock blodig flytning.
I övrigt hade hon inte visat några symtom alls. Inte druckit mer, inte varit hängig eller haft sämre aptit. Vi hade varit ute på en långpromenad på förmiddagen. Hade jag inte tittat i vulvan hade jag säkert inte märkt något förrän på måndagmorgonen, eller på kvällen eftersom att jag skulle jobbat. Flytningarna hade behövt bli kraftigare så att jag hade sett klet i hennes byxor.
Mörkare tider, men sommaren hänger kvar…
… i form av ett blommigt hårspänne.
Thyra mår tiptop
Thyra som aldrig sover i sängen…
Det fortsätter att gå bra med Thyra, och jag känner mig inte alls lika orolig längre. Hon verkar må jättebra, och tycker nog att allt borde vara som vanligt så nu har vi fått börja sätta upp kompostgaller så hon inte rör för mycket på sig inomhus. Igår kväll hittade jag henne i sängen, där hon aldrig ligger annars. Det är tur att vi har en låg säng, för hon ska ju inte hålla på och hoppa… Hon fick bli nedlyft och sen blev det kompostgaller för sängen så att hon inte skulle hoppa upp igen.
Det här är min första helt lediga helg på fem veckor och för Thyras skull har vi haft en riktig slapp dag. Jag får väl erkänna att det inte har känts helt fel efter den här veckan… Lhine och Thone har väl kanske lite tråkigt, men så får det vara nu. Dom fick sig en stor överraskning igår, för då var Susanne snäll och tog en promenad med dom när jag och Thyra var och jobbade. Jag själv har inte varit ute på promenad sedan i måndags, så imorgon blir det nog att smita ifrån Thyra en stund.
Just det, efter två nätter med kiss på golvet har vi nu haft två nätter utan kiss på golvet! Idag har hon tydligen inte behövt gå ut lika ofta heller, för två gånger har hon bara njutit av att få traska omkring och få frisk luft utan att sätta sig och kissa.
Försenad eller försvunnen?
I tisdags fick jag ett mail om att min nya almanacka var på väg, så jag trodde att den skulle ligga i brevlådan igår. Blev lite besviken när den inte låg där, men då visste jag att den skulle komma idag! När jag åkte hem från jobbet såg jag fram emot att få sitta och skriva i den när Evelina somnat, men brevlådan var helt tom!
Det känns ju väldigt segt att behöva vänta ända till måndag och se om den ligger i brevlådan då, eller om den helt enkelt slarvats bort någonstans på vägen. Jag vill ha den nu!
Bättre och bättre
Inatt sov både jag och Thyra jättegott! Jag vaknade en gång av att hon skrapade i med tratten mot mitt skrivbord, och då ville hon få gå ut och kissa. Det fanns en pöl på golvet att torka upp också. Sen när jag och Evelina gick upp så var Thyra med i köket när jag gjorde frukost. Hon försvann även en liten stund, och när jag kollade var hon tagit vägen så var hon inne i vardagsrummet och letade efter matrester. Det kändes skönt att se att hon tassade omkring på egen hand.
När jag kontrollerade operationssåret blev jag lite osäker på hur det såg ut egentligen. Hon är ju lite svullen om juvren eftersom att hon är skendräktig, och så hade hon en liten bulle med skorpa på bredvid såret. Jag tvättade rent där och tyckte att det såg ut typ som en finne, men när jag klämde lite lätt på den kom det ut en lång äcklig grej. Lite illamående blev jag, så jag ringde faktiskt till Jägarvallen och bad om att få komma in på en koll.
Vi fick en tid vid 16.30 och Thyra fick sitta kvar i bilen i väntan på vår tur så att hon inte skulle stressa upp sig, men idag tyckte hon att det var rätt så trevligt att vara hos veterinären. Stressen hon hade i söndags natt och måndags måste berott på situationen på Strömsholm, att hon kände att jag tyckte att allt blev väldigt jobbigt.
Den lilla bullen på magen visade sig vara en talgkörtel, och den verkade ha tömt sig själv under dagen. Veterinären spolade rent och så ska jag ha lite koll på den. Operationssåret tyckte hon såg jättefint ut, och angående kisseriet skulle vi avvakta lite. Det borde inte vara en urinvägsinfektion, utan det kan vara urinblåsan som är irriterad efter operationen.
Det kändes skönt att få en liten OK-stämpel i rumpan på Thyra och få veta att hittills ser allt bra ut och är helt normalt. Innan vi åkte hem passade jag på att köpa en till body, och det var tur för på vägen till bilen satte sig Thyra och kissade i den hon hade på sig.
Jobbig natt, men nu går det nog åt rätt håll
Usch och fy. Natten till idag blev inte rolig alls. Jag tempade Thyra precis innan jag skulle gå och lägga mig, och då hade den gått upp till 39.2. Då hade hon visserligen flåsat ett tag, och jag försökte tänka att det kanske berodde på det. Fast samtidigt oroade jag mig förstås över att hon flåsade för att tempen höll på att stiga. Jag tog av henne bodyn och tog på henne tratten istället och blandade lite vatten och färskfoder så att hon fick i sig vätska.
Hon lugnade efter en stund, och jag tog tempen igen efter en timme. Då hade den gått ner till 38.8 vilket kändes bättre. Fram till 03.40 sov vi båda två bara korta stunder, innan Thyra började flåsa och vred på sig i bädden. Två gånger ville hon gå ut och kissa också. Jag blev riktigt rädd ett par gånger och trodde att det höll på att gå åt helvete, och önskade att Thyra kunde få ro att sova. Hon drack vatten när det erbjöds, och höll på att klippa mina fingrar när jag provade att ge henne ett par godisbitar för att se om hon hade aptiten kvar.
Till slut däckade jag, och blev väldigt glad när jag vaknade och såg att Thyra låg och sov lugnt i bädden nedanför sängen. Klockan hade slagit 8, så snart kunde jag ringa och prata med Jägarvallen igen. De trodde att beteendet inatt kunde berott på den starka tabletten hon fick, att den gav henne psykiska biverkningar, plus att hon inte riktigt kommit till ro än efter stressen hos dom. Jag skulle prova att skippa den tabletten och avvakta och se hur hon mådde under dagen.
När det var dags att göra ordning frukost till hundarna så fick vi sällskap av Thyra, och det kändes jättebra! Efter frukosten ville hon gå ut och göra både nummer ett och nummer två, och sedan gick hon och lade sig i bädden igen och tyckte att det var helt okej att jag var uppe och rörde på mig. När jag och Evelina gick in i vardagsrummet för att äta frukost så låg Thyra lugnt kvar i bädden i sovrummet. Hon låg så att hon kunde se mig, och efter en stund somnade hon och sov tyst och lugnt!
Lite senare, när jag skulle laga mat så var Thyra med och tiggde korv och det kändes som att hon var klar i huvudet och sig själv igen. Hon traskade omkring lite och såg väldigt pigg ut. När Lenny kom hem skulle hon fara ut i hallen tillsammans med Lhine och Thone, och skällde hysteriskt när jag fångade in henne.
Att Thyra är sig själv igen mentalt känns bara så himla skönt! Hon har sovit så lugnt och tyst under dagen, och det är inte många gånger hon har flåsat. Kanske är det värsta över nu?
Thyra är hemma!
Igår när jag gick och lade mig trodde jag att det skulle bli svårt att sova, men jag sov som en stock! Jag visste att det var full volym på mobilen, men det kändes ändå lite nervöst att kolla om jag hade något missat samtal. Det hade jag inte, vilket kändes jätteskönt! Då måste natten gått bra för Thyra.
08.00 ringde de från Jägarvallen och berättade att Thyra mådde oförskämt bra, men att hon var väldigt stressad och undrade om jag kunde komma och hämta henne om en timme. Jag hade inte gått upp än, så jag och Evelina fick sätta lite fart. Medan Evelina åt frukost plockade jag ordning i sovrummet och vardagsrummet, och sen gick vi ut i förrådet och hämtade en sprillans ny Bia Bed att ha i vardagsrummet och nya lakan till bäddarna och till bilen.
Jag kände mig nästan som ett barn på julafton när jag och Evelina väntade på att veterinären skulle komma med Thyra. Jag hörde att Thyra var lite svårstyrd och hon skulle inte gå in i rummet när veterinären öppnade dörren, men så fick hon syn på mig och blev förstås jätteglad! Thyra som normalt inte gör mycket ljud ifrån sig lät nu som en hysterisk schäfer. Mycket stress och glädje på samma gång, och det var knappt att jag och veterinären kunde prata med varandra.
Innan vi åkte hem köpte jag en body till Thyra, så att hon inte behöver ha tratt hela tiden. Så fort vi kom utanför dörren och blev Thyra tyst och lugnade ner sig. När vi kom hem började hon gnälla igen, men när jag visat var jag bäddat åt henne i vardagsrummet och jag och Evelina satte oss och åt frukost i soffan så lugnade hon ner sig.
Hon vilade, sov och tog det lugnt ända tills Lenny kom hem. Evelina som skött sig jättefint började fara omkring, och allt blev väldigt rörigt och störigt för Thyra. Hon började gnälla igen och flåsa, och kände nog även att jag blev lite stressad av hur rörigt allt blev helt plötsligt.
Det fortsatte att vara flåsigt och gnälligt emellanåt under eftermiddagen, så jag ringde och pratade med dom på Jägarvallen och fick hämta några starkare smärtstillande tabletter. De var dock inte helt säkra på att hennes beteende berodde på smärta, utan det kunde bero på att hon varit så stressad.
När Thyra fått en tablett så kändes det som att hon blev lite lugnare och kunde lägga sig och sova ordentligt. Nu börjar det dock bli lite oroligt igen, så vi får se hur det blir inatt. Hon har kissat, bajsat, druckit och ätit med sin vanliga aptit så det känns ju bra iallafall.
Usch! Vilken natt, morgon och dag!
På Strömsholm.
Sitter här och mår rätt dåligt, är orolig över Thyra och vet inte riktigt var jag ska börja men jag tar väl det hela från början så det inte blir så rörigt.
Jag sov jättedåligt natten mellan lördag och söndag, så igår när Evelina nattades passade jag på att sova en stund. Lenny väckte mig efter 1.5-2 timmar, men jag kände att jag behövde ligga kvar i sängen. Först tänkte jag fortsätta sova, men det blev att ligga och blippa med telefonen. Vid 23-tiden var det dags att sova, men Thyra var lite bökig i sin bädd och verkade inte nöjd med sin stjärthygien.
Jag fick en obehaglig känsla av att jag behövde ta en titt, men när jag lyfte på hennes bakben såg jag inget konstigt. Men, när jag tittade i vulvan såg jag att hon hade en tjock flytning. Hämtade en bit papper och torkade henne, och det var slemmigt och blodigt! Panik! Ringde och väckte mina föräldrar samtidigt som jag tog en temp på Thyra. Den låg på 38.0, och mamma lät ganska lugn i telefonen.
Hon gav mig numret till en distriktsveterinär, men det samtalet gav ingenting alls. Jag ringde mamma igen som tyckte att jag skulle försöka sova, för att sedan ringa till Valla så fort de öppnade idag. Thyra såg obekväm ut, började vanka omkring och stressa lite. Jag satt på golvet och försökte tänka. Medan jag letade fram numret till Strömsholm så skickade mamma ett meddelande och skrev att jag kunde ringa och prata med Strömsholm.
Snabbt och kort förklarade jag läget. Goldentik 13 år, blodiga flytningar, 9 veckor sedan första löpdag. Fick till svar att det lät som en livmoderinflammation. Jag sa att jag ville att dom skulle ta bort den, och då tyckte dom att vi skulle åka med en gång. Om jag inte ville att hon skulle opereras kunde jag ringa en distriktsveterinär som kunde låta henne somna in. I dom banorna hade inte jag tänkt alls, så jag snyftade tillbaka att det ville jag ju inte.
Jag irrade omkring i några minuter. Klädde på mig och förklarade kort för Lenny att jag och Thyra skulle åka till Strömsholm, och att jag inte hade en aning om när jag skulle komma hem igen. Tanklampan lyste på bilen, och jag kommer aldrig mer vänta så länge med att tanka igen. Jag visste vilka tråkiga vägar vi skulle åka på, med skogen tätt intill. Tiden gick långsamt, jag vågade inte hålla hastigheten och Thyra hade svårt att komma till ro. Två gånger stannade jag och tittade till henne, och hon verkade må bra ändå. Sista gången ringde jag till Strömsholm och sa att vi skulle vara framme vid 02.30.
När vi kom fram kände jag mig ganska lugn. En jättetrevlig djursjukvårdare tog emot oss, och jag kände att det här kommer gå bra. Sen kom veterinären in och vände allt upp och ner. Jag kände ingen tvekan om att Thyra skulle opereras, men det kändes som att veterinären tyckte att hon skulle avlivas. Hon förklarade inte bara vilka risker jag skulle vara medveten om, utan matade på med en massa annat utan att ta reda på mer om Thyra. Jag sa att Thyra är väldigt pigg och fräsch för sin ålder, och fick till svar att det tycker väl alla om sin egen hund.
Jag visste inte vad jag skulle säga utan satt bara tyst och tittade på Thyra. Avlivning? Här? Nu? Till slut pep jag fram att jag måste ringa och prata med mamma, och veterinären sa att jag skulle tänka igenom beslutet ordentligt. Om jag verkligen skulle låta Thyra opereras. Ett ”Va?!?” fick jag till svar när jag snyftat fram vad veterinären sagt.
När veterinären kom tillbaka sa jag att jag stod fast vid att Thyra skulle opereras, så hon skulle få en smärtstillande spruta och sedan röntgas. I väntan på att djursjukvårdaren skulle komma och ge Thyra sprutan så lade mig på golvet hos Thyra som var ganska uppstressad. Hon som annars finner sig i allt bara jag är med.
Efter röntgen pratade jag och mamma en stund igen, och jag sa att det inte kändes bra att behöva lämna kvar Thyra. Att hon dessutom skulle behöva vara kvar i flera dagar, så långt bort, och när hon redan var så uppstressad. Klockan var 03.40, och Thyra skulle ändå inte opereras med en gång. Skulle det kanske vara bättre att åka hem med Thyra igen och ringa Valla direkt när de öppnade?
När veterinären kom tillbaka för att berätta vad hon kunde se på röntgen och på blodprovet som togs direkt när vi kom dit så tog jag ett djupt andetag och berättade vad jag och mamma hade pratat om. Veterinären sa förstås att det inte var något hon rekommenderade, men att hon heller inte kunde hindra mig. Hon skrämde upp mig, men efter en stunds funderande så ställde jag ett par frågor om blodprovet och röntgenbilderna. Thyra hade fortfarande ingen feber, livmodern var inte jättestor och de vita blodkropparna låg precis över gränsen för normalt.
Det fick bli så att jag tog med mig Thyra hem igen, och veterinären gick och skrev ut ett papper där jag fick skriva på att jag tog med mig Thyra mot deras rekommendation. Jag bad även om att Thyra skulle få den medicinen som ges i de fall där man provar att medicinera mot livmoderinflammation. Jag kände mig lite som en idiot, och jag vet inte vad veterinären tänkte. Hon upprepade flera gånger att hon ville att Valla skulle ringa så fort vi kom dit, och att dom då skulle få journalen och röntgenbilderna.
Bara så att ingen missuppfattar något, så menar jag inte att kritisera veterinären på något sätt. Jag förstår precis varför jag fick skriva på ett papper innan jag tog med Thyra hem, och varför hon skrämde upp mig. Det blev fel när hon började prata om avlivning, och det kändes som att hon mest utgick från Thyras ålder, istället för att berätta vad operationen skulle innebära. Det gav mig en dålig magkänsla, och det stressade upp Thyra som läser mig som en öppen bok.
Kanylen som Thyra fått fick sitta kvar och så fick vi med en tratt så att hon inte skulle slita loss den. Innan vi satte oss i bilen fick hon en chans att rasta sig, och hon var akut bajsnödig stackaren. Bajset såg helt normalt ut så det kändes skönt! 04.15 var klockan när vi började åka hemåt igen, och jag kände att hemresan skulle bli ännu längre. Jag var jättetrött, men jag skulle stanna varje halvtimme för att ta luft och titta till Thyra.
Thyra blev lugn så fort jag lyft in henne i bilen, och sov gott första gången jag tittade till henne. Andra gången blev hon lite gnällig, och hon var väl både trött och påverkad av sprutorna hon fått. Vid de resterande stoppen lät jag bli att öppna bakluckan och störa henne. 07.15 parkerade vi utanför Valla och en kvart senare skulle akutmottagningen öppna.
Med rödsprängda ögon och gråten i halsen förklarade jag läget, men det såg redan ut att vara fullt på operation. Hon i receptionen var väldigt hjälpsam, så hon hörde sig ändå för hos veterinärerna och ringde bort till Jägarvallen, vars telefontid inte skulle öppna förrän om en timme. På Valla skulle de inte kunna operera Thyra förrän framåt kvällen, men vi var välkomna direkt hos Jägarvallen. Jag tackade så mycket för hjälpen, och när vi var framme på Jägarvallen typ 10 minuter senare så hade hon på Valla ringt till Strömsholm också och fixat så att Thyras journal och röntgenbilder hade skickats till Jägarvallen.
Thyra var i princip redan inskriven, och jag fick fylla i lite uppgifter inför operationen. Sedan fick vi gå in på ett rum och strax därefter kom veterinären. Hon berättade om riskerna med sövning och att återhämtningen kan ta längre tid för en gammal hund, men om man inte opererar så… ja. Jag fick berätta när jag upptäckte de första symtomen, och så undrade hon om Thyra hade druckit mer, kissat mer eller verkat hängig.
Hon undersökte Thyra och berättade sedan hur planerna för dagen skulle se ut. Thyra skulle få dropp, smärtstillande och så skulle de ta ett ultraljud. Operation skulle det bli framåt eftermiddagen och efteråt skulle de ringa och berätta hur det gått. Thyra skulle bli kvar över natten, och få åka hem imorgon om allt går som det ska.
Thyra följde snällt med veterinären, och även om jag åkte därifrån med stor oro så hade jag inte den där obehagliga klumpen i magen som jag fick på Strömsholm. När jag kom hem blev det att äta lite frukost och sedan gick jag och lade mig för att sova bort några timmar. Vid 14.30 väckte Lenny mig och då började det bli jobbigt att vänta på att de skulle ringa, samtidigt som jag inte ville att de skulle ringa.
En timme senare ringde de från Jägarvallen och sa att operationen hade gått bra. Thyra hade dock blött lite mer än normalt, men så kan det tydligen vara hos äldre hundar. Jag tyckte att det lät lite otäckt, men nu är den inflammerade livmodern borta iallafall. Nu är det bara att hoppas och hålla tummarna för att hon återhämtar sig som hon ska.
Under kvällen skulle jag få en sms-rapport, och 21.15 var allt bra. Thyra hade ätit med god aptit och låg och sov i sin bur. Jag är fortfarande orolig, men hoppas att Thyra får en lugn och skön natt och att veterinären hör av sig med goda nyheter imorgon efter att de gått ronden.
En jättetrött Thyra på Jägarvallen.
Grattis Virre och Milo, Sara och Vittra!
Virre och Lhinesonen Milo, RLD N Höstglädjens Swinging On A Star har tävlat rallylydnad idag och fått sitt sjunde(?) godkända resultat i nybörjarklass. Grattis!
Sara och Thyradottern Vittra, LPI RLD N RLD A RLD M TJH(RDH) SE RALLYCH Höstglädjens Quick-Witted har också tävlat rallylydnad idag, och gjort tre starter i mästarklass. Resultatet blev tre cert med poängen 90, 96 och 100! Stort grattis!
-
BESÖKARE
Idag:
Totalt:
