Norrköping Dog Show och Babblarna – Första musikalen
Thones fina pappa Trazzel, LPI LPII Höstglädjens Hearts Burst Into Fire 4 år.
Idag har jag visat Thones pappa Trazzel, LPI LPII Höstglädjens Hearts Burst Into Fire på Norrköping Dog Show. Det kändes väl inte jätteroligt när klockan ringde imorse och jag hörde att det spöregnade ute, men det var bara att släpa sig upp och hoppas på att vädret inte var lika illa i Norrköping.
Vädret var minst lika blött och äckligt i Norrköping, och jag hann förstås bli ganska så blöt medan jag drog på mig regnkläderna på parkeringen. Mamma och Trazzels matte Cattis kom bara någon minut efter mig, så vi plaskade in på utställningsområdet ihop och hjälptes åt att snabbt fälla upp mitt tält och slänga in packningen innan den var genomsur.
När mamma och Cattis var och hämtade Trazzel kom jag på att jag glömt min kavaj hemma! Hur klantig kan man vara? Den som jag tvättade igår och hängde i köket för att jag inte skulle glömma den. Som tur var hade Cattis en enkel och snygg tröja på sig, så vi fick göra ett litet byte. Regnet hade börjat avta, så att gå in med regnkläderna på hade bara sett konstigt ut och att gå in i ringen med min adidaströja hade inte känts rätt för mig.
Innan jag och Trazzel skulle in i ringen försökte jag bli hans nya bästa kompis, men godiset som Cattis hade med och det nya hon köpte på plats kunde inte riktigt slå kärleken till hans matte. Han följde med mig, men hade nog helst varit hos Cattis. Nästa gång kommer vi nog båda ha med oss köttbullar.
Trazzel ställdes i öppenklass och skötte sig fint i ringen. Det kändes väldigt annorlunda att ställa honom jämfört med någon av mina eller mammas hundar. Han är ju lite större, längre, rejälare och står med en annan tyngd. Trazzel var väldigt lätt att ställa, precis som Thone, även om ena bakbenet ville vandra iväg emellanåt.
I den enskilda bedömningen kändes det som att domaren tyckte bra om Trazzel direkt, även om han kommenterade att Trazzel var lite stolt över sin svans idag. Jag blev jätteglad när ringsekreteraren ropade upp att han fick Excellent! I konkurrensen stod Trazzel först i ledet, och när vi sprungit ett varv plockade domaren fram en hund som fick ställa sig bakom honom. Vi som stod 1:a och 2:a fick röra oss tillsammans, och sedan plockade domaren fram den andra hunden som 1:a.
Sedan fick alla springa ett varv till, och domaren var nöjd med placeringarna. Trazzel fick alltså Excellent och kom 2:a i öppenklass! Tyvärr inget CK, men jag, mamma och Cattis var jättenöjda med att han fick Excellent och dessutom fick en fin placering. Dagens domare gav inte många CK:n, utan det blev bara 4 stycken till hanarna och 6 stycken till tikarna. Ett par Very Good och Good blev det också…
Det var roligt att få ställa Trazzel, som faktiskt är en av mina favorithanar. Dels så är han en så himla snäll och mysig hane, samtidigt som det är fullt fokus och full fart när han jobbar. Sedan har han ett otroligt sött huvud, och har gått och blivit väldigt fin. Jag tittade tillbaka på ståbilderna som jag och Lenny tog i maj 2015 när Trazzel bodde här under tiden som Thone och hennes syskon blev till, och det har hänt massor med både päls och kropp.
Efter utställningen blev det att skynda hem och hämta Lenny och Evelina för att åka på Upplevelsekvällen i Bergs slussar. Ett arrangemang för att samla in pengar till Hjärtebarnsfonden. 13.00 skulle Babblarna vara där, med föreställningen Första musikalen. Redan när vi fick ett reklamblad om det i brevlådan så kollade jag upp om det skulle vara på min lediga helg och bestämde att det var vi tvungna att åka på! Evelina är ju väldigt förtjust i Babblarna, som väldigt många andra barn.
Jag vet inte hur mycket folk det var, men det var i princip fullsmockat när vi kom dit. För att Evelina skulle ha en chans att se något så hade jag bestämt mig för att vi skulle tränga oss in någonstans, och vi hittade en ledig plätt i gräset. Det var fortfarande lite fuktigt i gräset efter morgonens regn, men jag och Lenny hade med oss en varsin jacka som vi satte oss på. Sedan satt vi där i solen och hade det trevligt. Lite matsäck hade vi med oss också.
När föreställningen började satt Evelina och bara gapade med händerna på kinderna. Hon trodde nog inte sina ögon! Sedan satt eller stod hon och pratade, ropade och pekade. ”Nu kommer Diddi!”. ”Doddo kommer snart!”. Hon tyckte det var jättespännande att få se Babblarna på ”riktigt”, och både jag och Lenny tyckte det var roligt. Vi kunde ju sitta och nynna med i låtarna.
