Thyra med sitt fina plåster efter blodprovstagningen. Rosa med röda hjärtan.
Ledig dag, och klockan var ställd på att ringa 06.00. Bilen lämnades in på Rejmes igår kväll, så jag, Evelina och Thyra skulle få ta bussen till veterinären. Evelina hade sovit klart redan vid 4-tiden, så det blev en väldigt tidig morgon. Vi vaknade till spöregn, som jag hoppades skulle avta tills att vi skulle gå till bussen eller iallafall tills vi skulle gå den längre sträckan från bussen till veterinären.
Regnet höll i sig, och Thyra fick betala 25:- för att ligga på det blöta golvet… Bussresan gick bra och Evelina tyckte det var spännande och roligt. Straxt efter att vi gått av bussen så somnade hon i vagnen, och sov sig igenom hela veterinärbesöket.
Vi var framme en halvtimme före bokad tid, så jag hann ta en kopp chokladespresso och torka av Thyra. Det var Björn som skulle undersöka Thyra och hennes knöl på benet, så jag kände mig inte ett dugg nervös. Han och Heléne är favoriterna.
Thyra tyckte det var ganska trevligt att vara hos veterinären och tog det hela med ro. Björn klämde och kände på knölen och kunde inte säga direkt vad det var för något, men att Thyra inte verkade ett dugg bekymrad över den. Han rakade och tog ett litet stickprov, och tyvärr så var det ingen fettknöl utan en tumör.
Han gick rakt på sak och sa att om den skulle fortsätta växa så skulle Thyra till slut bli besvärad av tumören. Den sitter precis vid en led och huden kommer bli väldigt sträckt eftersom att det inte finns så mycket hud där. Han rekommenderade en operation, men förklarade att man kanske inte skulle kunna få bort allt. Det var inget jag behövde bestämma mig för på en gång, utan man skulle kunna avvakta och se om den fortsätter att växa eller om den vuxit färdigt.
Vid en operation skulle han lämnade över den till Heléne, och hon var på plats idag så han gick iväg för att höra om hon hade tid att komma och titta på Thyra. Medan han var iväg satt jag och funderade och kom snabbt fram till hur jag ville göra. Thyra blir ju inte yngre, och skulle tumören växa och skapa så stora besvär att Thyra måste tas bort på grund av den så skulle jag ju ångra ihjäl mig att vi inte provade att ta bort den.
När Björn kom tillbaka med Heléne och hon känt på tumören så sa jag att jag redan hade bestämt mig. Att jag inte ville avvakta och se om den skulle växa mer, för Thyra blir som sagt inte yngre. Björn gick iväg direkt och kollade upp ett datum så snart som möjligt, och under tiden fick Thyra lämna ett blodprov för att få lever- och njurvärden kollade. Vi behövde inte stanna kvar för att vänta på provsvaren, utan Björn skulle höra av sig om något såg konstigt ut.
Det hade slutat regna när vi kom ut, så istället för att gå bort mot bussen började vi gå hemåt istället. Det skulle väl ta ungefär en timme att gå, och förutom en sparad slant och extra motion så skulle nog Thyra bli väldigt glad över en långpromenad med bara sin matte och lillmatte. Vi hann dock bara komma ut från Vallaskogen innan himlen öppnade sig igen, och det höll i sig en bra stund. Även om jag hade paraply med mig så blev jag genomsur om fötterna, sådär så att jag struntade i paraplyet när regnet lättade. Det kändes ändå redan som att jag stått med fötterna i en sjö, och det var enklare att gå utan att hålla i ett paraply.
Än så länge har jag inte funderat så mycket över Thyras kommande operation. Det kommer väl sen när det börjar närma sig. Jag är ju medveten om att det alltid är en risk att söva en hund, men jag vill inte gå och oroa mig över det än. Thyra är pigg och frisk i övrigt, så förhoppningsvis kommer allt gå bra. Jag vill inte gå och vänta och se vad som händer med tumören, för dagen som den verkligen måste bort kanske det är för sent.
Thyra, FDI FDII HTMI LPI LPII LPIII LPELIT SE FREECH FI LCH SE LCH Höstglädjens Golden Dream 13 år.
Imorgon ska Thyra till veterinären för att kolla upp en svullnad hon har på hasleden. Hon har en gammal skada där, som under flera år svullnat upp lite grann emellanåt. Det har knappt varit synligt och varit mjukt, men nu har det blivit som en stor knöl och den verkar inte vilja gå tillbaka.
För att se lite fräsch och fin ut inför veterinärbesöket så fick Thyra ett bad igår och fick sedan sova med en t-shirt på sig, och vad fin hon blev! Det var en helt annan hund under t-shirten imorse när jag tog av den. Thyras päls håller på och gör sig redo för fällning, så igår stod den åt alla håll och hon hade småsmå kockor i hela pälsen. Nu ligger den så slätt och fint över kroppen. Hennes framben måste jag dock torka av, för jag var osmart och gav hundarna bruna oxöron idag så Thyra ser blodig ut.
Nu ikväll fick Lenny följa med ut och hjälpa till att försöka ta en ståbild på Thyra, och det är faktiskt han som har ställt henne och jag som tagit bilden. Eller ja, Thyra har ingen aning om att hon är uppställd. Det går inte att ställa henne, utan henne får man lura, så Lenny fick stå och lattja med en frolicpåse för att hon skulle stå och tigga fint.
Jag har sagt det förut, och säger det igen. Varför kan inte hundar sluta löpa vid en viss ålder? Att Thyra och Lhine löper nu är ju helt onödigt. Båda två är ju för gamla för att paras. Thyra är på sin 10:e löpdag idag, och redan igår började hon gå runt och gnissla och tjata om att gå ut. Ena gången släppte jag ut henne, ifall att hon var akut nödig, men hon skulle ju bara gå längs häcken och vädra i luften.
Idag började inte jag jobba förrän 12.00, och Evelina skulle vara på förskolan vid 11-tiden för att vara med och äta och sedan sova där. Därmed blev det lite annorlunda imorse, och vi väntade med morgonpromenaden och tog den i samband med att Evelina skulle lämnas på förskolan. Fel i morgonrutinen i kombination med att Thyra tydligen redan börjar gå in i höglöp skapade ett lite mindre kaos här hemma.
Det var ett himla tjat och gnissel från Thyra, och var jag i ett annat rum hörde jag hur hon började flörta med Thone. På promenaden åkte öronen upp jättehögt när hon såg en annan hund, och så lite gnissel på det också. Hon som aldrig annars bryr sig om varken människor eller hundar när vi är ute och går…
Thyra har till och med skällt idag, och sett ut som ett fån när jag höjt fingret och blängt på henne för att tala om att så gör man inte. Inte nog med det, hon har även ylat idag. För första gången i sitt liv. Lite häftigt att höra, men samtidigt sorgligt. Jag hoppas att hormonerna har lugnat ner sig till imorgon, att dom liksom hade sin topp idag, för det känns som att hon har varit lite mer sig själv nu under kvällen.
Råkade, tyvärr, se en tråd i en Facebookgrupp där någon undrade varför det bara avlas på vita golden nu för tiden. Det första som dök upp i mitt huvud var att det är nog inte många som har det som avelsmål, för färgen är väl det minst viktiga hos en golden?
Sen började jag läsa svaren i tråden, och jösses. Ljusa goldens är inga riktiga goldens. Det heter ju golden retriever och inte white retriever. Alla ljusa golden är överviktiga. De ljusa är utställningsavlade. De ljusa är tjocka och pluffsiga… Ja, vad ska man säga? Jag tror och hoppas att det inte låter riktigt likadant i goldenvärlden.
Det känns ju dock lite tråkigt att det fortfarande finns dom som verkar tro att allt sitter i färgen på pälsen, och att det bara finns två olika typer. Om vikt, storlek och arbetsvilja satt i färgen, då måste det blivit något väldigt fel på mina tjejer. Thyra och Thone är mindre, smidigare och har mycket större arbetsvilja än Lhine…
På tal om Lhine. Jag vet inte om jag har nämnt det i bloggen förut, men när Lhine tog sitt HTM-championat så var det en som nästan blev irriterad när jag inte kunde ”erkänna” att Lhine var en jaktgolden. Hon gav Lhine en massa fina komplimanger, och bland annat att hon var jättefin jaktgolden. Jag svarade då att hon inte var en jaktgolden, utan en vanlig golden retriever.
Men nej, hon kunde minsann se att det var en jaktgolden på färgen, pälsen och glädjen inne på tävlingsplanen. Jag fick börja förklara att hon haft valpar ganska nyligen och det var därför hon såg ut som hon gjorde i pälsen, att hon hade CK på utställning och att hennes pappa var utställningschampion…
Jag behöver väl egentligen inte skriva någonting. Söta lilla Thyra. Vår andra tävling i freestyle klass II, 4 månader efter debuten i freestyle klass I. Där var hon 7 år, och 1 månad för att vara exakt. Det kan man knappt tro. Tänk att vi tävlade i nästan 6 år till, innan hennes hörsel satte stopp.
Tränar gör vi lite grann fortfarande. När jag är ute och tränar med Thone så är Thyra med och ivägen och tjatar om att det borde vara hennes tur snart, och då får hon självklart köra några små bitar. Jag måste nog be Lenny filma oss någon dag, så ni får se hur pigg och glad en 13-åring fortfarande kan vara.
Idag har Virre och Lhinesonen Milo, RLD N Höstglädjens Swinging On A Star varit på en dubbeltävling i rallylydnad. Milo har redan fyra godkända resultat och titeln RLD N, men de gjorde ytterligare två starter i nybörjarklass idag. Jag kan tänka mig att Virre ville passa på att ge både sig själv och Milo mer tävlingsvana. Det verkar ha gått alldeles strålande idag, för de fick 94 poäng, 98 poäng och en klassvinst!
Jag har misstänkt ett tag att Thone borde börja löpa snart, för den senaste tiden har hon faktiskt kunnat tänka sig att kissa två gånger på promenaderna och inte bara på samma ställen som hon brukar kissa på. Dessutom har hon reagerat annorlunda på vissa saker. T.ex så har hon hoppat ner på golvet om jag petat på henne med fötterna för att hon ska flytta lite på sig när hon brett ut sig i fotändan av sängen. När Trazzel träffade sin dotter i lördags så höll även han med om att löp borde vara på gång.
I söndags morse hittade jag en bloddroppe på golvet och tog för givet att det var Thone som börjat löpa, men sen på kvällen så visade det sig att det var Thyra som börjat löpa. I tisdags såg jag att Lhine var kladdig på svansen, och igår började det droppa om henne också.
Idag åkte vi ut till Tinnerö igen efter att jag lämnat Evelina på förskolan, och när hundarna hoppade ur bilen tyckte jag att Thone såg kladdig ut i rumpan – och visst, nu löper hon också. Fasen vad smidigt att alla tre löper på samma gång! Jag trodde att det kanske skulle bli så, och att alla tre bara har gått och väntat på att någon ska börja.
Innan jag kollade upp det idag så kom jag inte alls ihåg när Thyra löpte senast, men Lhine hängde ju på någon vecka efter Thones första och andra löp. Thyra däremot bryr sig inte om när andra löper, och löpte senast för ganska exakt ett år sedan.
Inget jobb i sikte förrän i helgen, och nu när det är slut på sommarlov och semestrar så går Evelina 15 timmar i veckan på förskolan. Det är iallafall hennes grundschema, även om det ändras lite hit och dit beroende på hur jag jobbar.
Idag var planen att passa på och åka ut till Tinnerö och ta morgonpromenaden med hundarna där, och träna lite apportering med Thone. Självklart så vräkte regnet ner när vi gick upp, men lagom till att det var dags att åka till förskolan så slutade det regna. Tack!
Det Thone fick träna idag var sök efter en eller två dummies. Hon fick sitta och titta när jag irrade omkring och lite diskret gömde dummiesarna, och jag blev så glad över att hon satt kvar. När jag var tillbaka hos henne så var det bara för henne att ge sig ut och leta. Precis som jag trodde så löste hon allting själv. På det tomma söket på FB-R:et vi gjorde i början av juni låg hon ju i och letade självständigt hela tiden ut.
Efter två sök med en dummie och två sök med två dummies tyckte jag att det fick räcka och så fortsatte vi våran promenad istället. Rundan jag tänkte att vi skulle gå fick vi skippa. Där man går genom en stor kohage så låg det tre kor precis intill vägen och resten av flocken låg bara ett stenkast längre bort. Jag hade ingen lust att vända, så istället knatade vi in på en stig som såg ganska bra upptrampad ut. Den skulle nog leda oss tillbaka mot bilen.
Stigen försvann så småningom, men jag trodde ändå att jag hade koll på var vi var någonstans. Det visade sig att vi var längre in i skogen än jag trodde, men åt rätt håll gick vi iallafall för till slut så kände jag igen mig.
