Världens fulaste stol…
Nu ikväll har jag och Thone varit på Söderköpings brukshundklubb och tävlat lydnad. Förhoppningen var förstås att vi skulle ta vårat andra uppflyttningsresultat i startklass, men så blev det inte. Thone har varit sitt vanliga pigga och glada jag idag, och det kändes jättebra när vi värmde upp.
Idag tog jag av kopplet när vi blev välkomnade in på planen, och fick till en fin ingång i sakta marsch. Vi tränar aldrig med kopplet på, och börjar vi fotgåendet redan utanför planen så får jag ju chansen att rätta till positionen innan vi ställt upp på startpunkten.
Det var inte många meter vi hann gå i följsamheten innan Thone började bete sig konstigt. Hon låste sig på något åt höger och när vi vinklade höger så ville hon inte hänga med. När vi vinklat åt vänster så kände jag igen henne igen, men det var något som störde henne något enormt. Hon gjorde en fin inkallning, men vid avslutet så ställde hon sig bakom mig. Vid sättandet under marsch ville hon heller inte följa med, och då upptäckte jag vad det var som störde henne. En stol med en jacka och fikakorg på som stod inne på planen.
Vi försökte oss på apporteringen, och Thone startade jättefint men sen vände hon runt och ställde sig och stirrade på stolen. Jag bröt där, för det blev ju inget bra alls. Jag gick fram till Thone och tog på henne kopplet och sen använde vi våran tid på planen till att gå och hälsa på den där fula stolen. Jag satte mig vid stolen och så fick Thone undersöka den och sen gick vi några varv runt den tills jag kände att hon hade löst situationen.
Det kändes förstås jättetråkigt att behöva bryta, och att Thone tyckte att den där stolen såg så otäck ut. Men, men. Thone fick sin belöning när vi kom av planen och sedan tränade vi en stund innan vi packade ihop och åkte hem. Stolen var som bortglömd, fast att jag medvetet gick i riktning mot den. Vi var visserligen på ett längre avstånd, men hade hon inte fått hälsa på den så hade hon säkert kastat blickar mot den.
När vi kom hem fick Thone ett smaskigt tuggben som hon avnjöt ute på tomten och nu ligger hon och sover gott på golvet bredvid mig. Även om kvällen inte blev så som jag hade tänkt så verkar Thone uppenbarligen väldigt nöjd. Hon kommer nog aldrig låta sig skrämmas av en stol igen, och jag har fått idéer om hur vi ska träna inför nästa tävling. Tävlingsmässiga ingångar på planen, som jag ställt upp i förväg och placerat ut störningar på.
