Apport?
Hoppsan! Jag och Thone skulle ju sätta igång med lydnadsträningen igen i förra veckan, men det blev visst ingen träning alls. Det blev kallt, blåsigt, blött och snöigt… Men, idag har vi varit ute på tomten och tränat! Thone visst knappt var hon skulle ta vägen när hon insåg att det var träning på gång.
Vi började med startklassapportering, och jösses. Benen och hjärnan hade ingen koppling till varandra. Thone hon bara sprang över apportbocken, gång på gång. När det inte resulterade i varken kamplek eller godis så provade hon istället att sitta kvar. Ordet ”Apport!” hade hon tydligen aldrig hört förut, och hon hade heller aldrig plockat upp en apportbock från marken.
Jag blev lite smått frustrerad, och irriterad, och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Till slut provade jag att själv springa fram och sno åt mig apporten och bete mig som att det var den bästa saken i hela världen. Då föll polletten tydligen ner, för sen kunde Thone apportera igen!
Upptagen måste vi dock klura på och jobba en del med. Ju högre fart hon har, desto större risk för slarviga upptag. Jag överdrev sträckan mellan Thone, apportbocken och mig rejält en gång, för att göra det lite svårare och se om hon skulle tänka apportering eller inkallning. Hon tänkte apportering och fick med sig apportbocken, även om det blev ett slarvigt upptag, och fick en dunderbelöning för jag såg att hon gjorde sitt bästa.
