20-månaderstjejen
Världens goaste lilla Evelina fyller 20 månader idag. Tänk att det bara är 4 månader kvar tills hon fyller 2 år!
Världens goaste lilla Evelina fyller 20 månader idag. Tänk att det bara är 4 månader kvar tills hon fyller 2 år!
Jobb i måndags, skitväder i tisdags, jobb i onsdags och igår blev ju hela dagen felvriden på grund av Evelinas mage och besöket på akuten. Men, idag var Lenny ledig så idag skulle det bli träning! Jag startade dagen riktigt, riktigt långsamt, så vi gick inte ut förrän vid 11-tiden. Jag packade med lite träningsgrejer i en ryggsäck, och vi skulle ha två timmar på oss att gå promenad och träna innan jag ville se livestreamen från Crufts.
Det blev jättebra träning med alla tre! Både innehållet och känslan kändes toppen. Jag började med Thone och vi värmde upp med vändningar och stegförflyttningar i fria följet. Sedan blev det apportering med fokus på gripandet. Där har vi inte hittat någon wow-känsla än, men idag var Thone på hugget om vi säger så. Jag drog upp henne med en kampleksak och höll sedan i halsbandet medan jag kastade iväg apportbocken. Hon sprang ut och greppade apportbocken riktigt snabbt, och äntligen fick jag henne att släppa apportbocken när jag ropade ”Varsågod!”.
Förut har hon tagit med den hela vägen in och velat lämna av den i handen, och då försvinner ju mycket av tempot. Jag vill att det ska vara pang, pang, pang. Snabbt gripande, spotta ut apportbocken på signal och snabbt gå in i kamp med mig. Hon fick även sitta och vänta medan jag lade ut apportbocken mellan oss, och jag tycker nog att hon både greppade och höll apportbocken bättre. Dessutom tog hon ju i mer när hon sprang.
Lhine och jag jobbade långsamt igenom hennes program, och repeterade de nya bitarna och belönade upp dom. Det känns som att Lhine tycker det är jättekul med en blandning av sånt hon kan utantill och lite nya grejer. Ögonen lyste, svansen viftade och när jag gick iväg för att hämta mer godis så stod hon kvar mitt ute på gräsplanen. Hon hade ingen lust att gå i närheten av kopplet och riskera att bli uppbunden.
Thyra fick ett liknande pass som Lhine. Vi började med vårat luddiga parti, och nu har jag nog hittat en skaplig lösning. Det känns inte helt rätt, men förhoppningsvis ser det mer genomtänkt ut än vad det är. Vi körde även igenom partiet där jag plockat bort en rörelse som Thyra inte gillar. Jag har tydligt kunnat se att hon blivit obekväm, genom att hon hållit tillbaka sig själv lite grann, så nu ska den känslan bort!
Idag hann det inte göra någon skillnad på den rörelsen som varit precis innan den hon inte gillat, men det gjorde jättestor skillnad på nästa rörelse. Lyckan i hennes uttryck när vi helt enkelt hoppade över den och gick rakt vidare på nästa istället! Det kändes även som att resterande bitar av programmet blev bättre när vi slapp den lilla konflikten där i mitten, och när vi tränat klart blev Thyra helt skogstokig.
Det kändes himla bra när vi packade ihop våra grejer och gick hemåt igen!
Den där snön som kom i tisdags ville jag inte ha, men igår på morgonpromenaden med Evelina och hundarna så passade vi förstås på att njuta av den ändå. Det är ju väldigt härligt att se hundarna rusa genom snön! Men precis som jag misstänkte så försvann snön lika fort som den kom, så idag är det blött och blaskigt igen och golven jag dammsugade och moppade igår är inte så fina…
Inatt vaknade Evelina och var jätteledsen och kunde inte somna om. Ingenting var bra. Vid 3-tiden klädde jag på mig och gick upp med henne. Hon var jättetrött och höll på att somna när vi satt i soffan och tittade tv, men kom aldrig till ro. Jag misstänkte att kanske kunde vara magen igen och ringde och pratade med 1177. Den jag pratade med skulle ringa tillbaka efter en kvart, men det blev en lång kvart så både jag och Evelina lyckades somna en timme. Sen vaknade hon igen och var ledsen.
Jag väckte Lenny som fick försöka ta hand om Evelina medan jag ringde 1177 igen, och den jag pratade med då tyckte att vi skulle åka in till akuten för en bedömning. Det blev att packa en väska lite snabbt och under tiden fick hundarna gå ut och kissa. Vi åkte upp utan Lenny, då han jobbar kväll den här veckan.
Idag var vi nog ganska ensamma på barnakuten, för vi hann knappt sätta oss ner i väntrummet innan Evelina blev uppropad. Precis som jag misstänkt så var det problem med magen igen. Evelina fick klyx, och vi fick ett nytt schema med oss hem också. Den här gången fick vi också en hel del kostråd, och jag kom själv på att vi behöver prata mer med förskolan om Evelinas mage. Här hemma har hon fri tillgång till vatten, och nu när hon får movicol är det jätteviktigt att hon dricker ordentligt.
Här hemma har hon en vattenflaska som hon går och dricker ur när hon är törstig, och hon säger även till när vattnet är slut så att vi kan fylla på. Vi får köpa en till flaska som hon kan ha på förskolan och som personalen får erbjuda henne med jämna mellanrum.
När klyxet haft sin verkan somnade Evelina i min famn, något hon sällan gör. Vi var hemma igen 8.30, och jag hoppades att vi båda skulle kunna sova några timmar. Hundarna såg väldigt förvånade ut när jag bara hälsade lite kort på dom, lade ner Evelina i spjälsängen och sedan gick och lade mig. De hade nog tänkt sig frukost och promenad… Lenny väckte mig och Evelina straxt innan 13-tiden, så den här dagen har varit helt felvriden.
Det gick ändå att natta Evelina som vanligt nu under kvällen och hittills har hon sovit gott. Hoppas hon får sova hela natten nu, och inte vaknar förrän vid 7-tiden som hon brukar. Det vore ju skönt om vi kunde hamna på vår vanliga dygnsrytm igen.
Jag har självklart tänkt en massa på Rhiva idag. Min fina Rhiva. Men, jag har inte gråtit. Det känns faktiskt väldigt skönt att inte behövt göra det. Direkt när jag vaknade kom jag ihåg vad det var för dag, men Evelinas konstiga påhitt och härliga skratt fick mig att le istället. Det var även riktigt skönt att åka och jobba och få helt andra saker att tänka på.
Nu under kvällen när Thyra stod i köket och viftade på svansen i väntan på kvällsmaten så kom jag på vad det här skulle vara för dag. Att det skulle vara min och Thyras dag! Det är ju vårat deltagande på Crufts som jag ska minnas idag. En av de häftigaste dagarna i mitt liv!
Medan jag nattade Evelina tittade jag på filmen från Crufts och fylldes av glädje och stolthet. Trots att det finns på film så är det fortfarande lite svårt att förstå att vi verkligen har varit där! Att tävla på Crufts är stort!
Thone, RLD N RLD F Höstglädjens Gleam Of Golden Dream.
Ja, idag fyller lilla Thonelutten 20 månader! Bus, fotografering och lydnadsträning med barnvagnsmaffian här i Lambohov stod på schemat, men det blev inte mycket av något utav det. Det har varit svinkallt och blåsigt, och så har det snöat hela dagen. Usch! Träningen blev inställd, och att vara ute och ta kort gick knappt. Dels så var alla snöflingor ivägen, och det blev så kallt om fingrarna att jag knappt kunde trycka på avtryckaren.
Jag tänkte att jag skulle ta och nämna några ord om Thone, för det är nog ett tag sedan jag gjorde det. Hon är iallafall min lilla skugga, och just nu ligger hon under min stol – som vanligt. När Evelina vaknar så tassar hon tätt efter mig och lägger sig i sängen medan jag försöker få Evelina att somna om. Hon sover i fotändan på min sida av sängen varje natt, och är en riktig mattegris.
Hon är mycket hund, men samtidigt väldigt enkel. Det är jätteroligt att träna med henne och det ska bli intressant att se vad vi kommer hitta på framöver. Vi har inga direkta planer, utan har väl tänkt ta en sak i taget. Det vi tränar mest just nu är lydnaden, och målet jag har satt upp där är att vi ska ta LD Startklass (varför heter det inte bara LD S?) till att börja med. Jag satt faktiskt och tittade efter tävlingar igår, men nu när det blev vinter igen känns debuten lite längre bort. Vi har ingen brådska någonstans, så jag tänker inte tvinga ut mig själv för att träna och frysa sönder fingrarna.
Förutom att hon är en jättetrevlig hund på alla sätt, så tycker jag att hon är jätteläcker! Just nu är hon i full päls också… Hennes huvud tycker jag bara är så fint, och då är jag väldigt fixerad vid huvuden. Känslomässigt så är hon och nosar Thyra i hasorna. När jag är iväg med bara Thone så glömmer jag av mig ibland och tänker att det är Thyra jag har med mig. Det ni!
4-11 mars, det är dagar som jag borde se tillbaka på med glädje och stolthet. Det var den veckan, 2014, som jag och Thyra var på vårat största äventyr. Det var då vi var i England, och representerade Sverige i den internationella freestylefinalen på Crufts och kom på en 4:e plats med 26.43 poäng.
Thyra var den första hunden av icke vallhundsras som tävlade för Sverige, och är det fortfarande, och vi fick den högsta placeringen Sverige fått på flera år och vi har den än idag.
Men, istället börjar sorgen komma krypandes. Jag vill inte veta av den, men emellanåt får jag den där klumpen i halsen och det börjar bränna i ögonen. Jag trodde inte att jag skulle känna så här dom här dagarna, och i år ville jag att den 8:e mars blir en dag jag minns med glädje istället för sorg.
Jag har ju liksom inte fått minnas den 8:e mars med glädje än. Dagen då jag och Thyra tävlade på Crufts. Precis på dagen 1 år efter Crufts gick Rhiva bort, och förra året blev det en dag jag mindes med stor sorg. I år vill jag som sagt få minnas den dagen med glädje, även om det nog blir svårt. Ett år har 365 dagar, så jag förstår inte hur en av de bästa dagarna i mitt liv och den hittills värsta dagen i mitt liv kunde inträffa på samma datum…
Efter att jobbat 6 helger i rad så kändes det väldigt konstigt att vara ledig idag, men väldigt skönt också förstås. Jag, Evelina och hundarna har ganska fasta rutiner på morgnarna, men idag fick hundarna vänta lite på sin morgonpromenad. Jag tänkte att vi kunde gå ut allihopa tillsammans, och att Lenny och Evelina kunde roa sig på en av lekplatserna medan jag och hundarna tränade på gräsplanen intill.
Det blev inte riktigt som det var tänkt, för Evelina somnade i vagnen efter bara några minuter. Hundarna fick varsitt träningspass ändå. När jag tränade med Thyra bad jag Lenny om idéer vad vi skulle kunna göra på det stället där jag inte vet vad vi ska göra, men han tittade inte ens. Suck! Det vore enkelt att lägga in lite fotgående, men jag vet inte. Thyras fotgående är ju katastrofalt dåligt. Hon är sned och hon är lågt fram.
Däremot så kom jag på att vi skulle kunna göra om slutet lite, men jag och Thyra var inte alls överens om vad ordet ”Sitt!” betyder och inte heller vad handtecknet för samma kommando betyder. Thyra hon skulle bara backa, backa och backa. Det känns ju som att avslutet blir lite luddigt om jag inte får stopp på henne och får henne att sätta sig ner. Knashund!
Sen när vi skulle gå hem, då vaknade Evelina! Jag tyckte inte att hon skulle få missa sin lekstund på lekplatsen, så hon fick visa Lenny att hon har lärt sig att åka rutschkana och att hon tycker det är jättekul. Jag vet inte hur många gånger jag bar upp henne och Lenny fick ta emot henne, men hon fick inte nog och blev inte alls glad när det var dags att gå hem.
Imorgon är planen att jag och Thone ska åka till Hälla och träna apportering med mamma, Cattis och Thones kullsyskon Olga och Bingo. Men, vi får väl se vad vädret säger. Tydligen ska det bli snö, halv storm och svinkallt…
Thyra hör inte så bra längre, men ibland känns det som att hon helt enkelt skiter i vad jag säger…
Evelina var tydligen trött redan vid 10-tiden idag, så medan jag klädde på mig för morgonpromenaden satt hon och somnade i vagnen och sov sedan som en stock! Hundarna hann både få sig en långpromenad, ett varsitt rejält träningspass och en liten dusch när vi kom in igen innan Evelina vaknade.
Jag provade förstås de små ändringarna jag planerat i Thyras och Lhines program. Thyras program är jag inte riktigt nöjd med. Jag blir galen på partiet där jag inte riktigt vet vad vi ska göra. Det är fyra korta stycken i ett, där två delar känns bra men de andra två inte alls bra… Lhines program däremot känns riktigt bra. Jag har visserligen inte kollat var vi hamnar på planen, men det känns som att de nya övergångarna och positionerna funkar bra ihop!
Thone fick träna sist idag, och jösses. Energin sprutade ur öronen på henne när jag skulle försöka starta upp hennes träningspass. Det gick inte att släppa henne en millimeter, för då for hon iväg för att rusa av sig. Trots det så jobbade hon på fint när hon var i arbete. Efter promenad, träning och en välbehövlig dusch för att bli av med allt salt som sätter sig i pälsen så verkade hundarna väldigt nöjda.
När Evelina vaknade ingen så åt vi mat, tittade på tv en stund och så hann vi baka kladdkakemuffins lagom till att Lenny kom hem från jobbet. En väldigt bra förmiddag!
Så där ja, nu är Thyra och Lhines låtar klippta och färdiga. I båda låtarna kortade jag ner ett stycke, som i mitt tycke inte är lika lätt som det låter. Även om det var två stycken där musiken upprepade sig så blev det ändå små hack. Lite frustrerande, men vet man inte om det så hörs det nog inte jättetydligt. Kanske att jag behöver korta ner Thyras låt på ett ställe till, men vi ska träna till musiken först och känna hur det känns.
Förutom att klippa deras låtar har jag även lyssnat igenom dom och gjort en plan för ändringarna i Thyras program och den nya början i Lhines program. Jag hoppas det kommer kännas bra när vi tränar på dom bitarna, och att dom går med på mina små ändringar.
I förra veckan såg jag på Instagram att tre klubbkamrater som bor här i Lambohov, varav två är nyinflyttade, och också har små barn hade tränat tillsammans. Jag kommenterade att jag gärna hängde på någon gång, och fick till svar att vi var välkomna.
Så idag trotsade jag, Evelina och Thone det tråkiga vädret för att vara med en stund. Det kändes riktigt lyxigt att inte behöva ta bilen någonstans för att få träningssällskap. Eftersom att jag och Thone inte har varit bland andra hundar sedan typ oktober så hade vi mest tänkt ta det som miljöträning. Att ställa krav på henne idag, bland fyra nya hundar som tränade och hade det roligt, kändes orimligt.
Reaktionen från Thone när Johanna, Sara och Anna kom gående med sina hundar och barnvagnar var i princip lika med noll. Sam fick ett litet muff tillbaka när han muffade åt Thone, och sen var det liksom ingenting. När de andra började träna och jag stod beredd att belöna Thone för att hon satt still eller sökte kontakt med mig så hoppade hon in i fotposition och undrade när vi också skulle börja träna.
Evelina satt duktigt i vagnen och var fascinerad över alla hundar en bra stund, och när hon började tröttna så hade Thone fått sig ett ganska bra träningspass. Det blev mest fotgående, med många belöningar för bibehållen kontakt. Sedan tränade vi på sitt-stanna-kvar när de andra hundarna sprang efter sina belöningar och till sist fick hon ligga passiv bredvid barnvagnen.
Jag kände mig väldigt nöjd när vi gick hem, både med Evelina och Thone!