Hon går, utomhus!
Det är som man säger, plötsligt händer det! Idag, nästan 4 månader sedan hon började lära sig gå, kom Evelina på att man faktiskt kan gå utomhus också! Tidigare har det varit tvärstopp och tårar, om hon inte varit ute och gått med sin lära-gå-vagn.
Jag blev nästan lite chockad idag när jag svängde in på förskolans parkering och såg att Evelina stod mitt ute på gården. Sitta i sandlådan har ju varit hennes grej. När jag öppnade grinden och ropade ”Hej Evelina!” så kom hon glatt gåendes. Hennes fröken sa att Evelina hade bromsat som vanligt när de gick ut, men när hon inte lyfte upp henne utan erbjöd henne att hålla handen istället så hade hon börjat gå. Bara sådär!
När vi parkerade här hemma frågade jag Evelina om hon ville gå själv, och fick ett ”Mmm!” till svar. Det fanns mycket att undersöka på vägen, men hon gick själv. Hon verkade inte ha någon lust att gå in, så vi gick bara in och bytte om från de fodrade regnkläderna till den nya overallen hon fick av sin mormor i tisdags. En tunn våroverall med en massa mopsar på. Jättefin!
Thyra fick följa med ut också, och jag tror vi var ute i en timme ungefär innan jag började locka in Evelina igen. Vi gick mest omkring på gångbanan utanför, och Evelina plockade småstenar bland gruset som nyligen sopats ihop. Hoppas hon inte blir allt för besviken imorgon när allt grus är borta, för bara några minuter senare kom en maskin och sopade upp allt.
