Inte så bra, men bra ändå
Hela familjen har varit ute i Hälla idag, och Thone har tränat apportering tillsammans med syster Olga, bror Bingo och pappa Trazzel. För mig och Thone blev det väl inget jättebra träningspass, men nu när jag tittade bakåt i bloggen så insåg jag att vi inte har tränat apportering sedan i mars! Det är nästan sex månader sedan, så med tanke på det gick det ganska bra ändå. Thone har inte smakat på vilt sedan dess heller…
Upplägget var enkelmarkeringar och sedan sök, med vilt. Thone for iväg som ett skott på den första markeringen, och plockade upp kråkan med en liten fördröjning. Hon var på väg in, men sen var det som att hon blev fundersam över vad hon hade i munnen och spottade ut kråkan. Vi pysslade lite med den själva på kortare avstånd, och bara hon fick en påminnelse om vad hon skulle göra så plockade hon upp kråkan och lämnade den i handen.
Sedan provade vi den andra markeringen, med duva, och den kom in utan konstigheter. Kråkan lade jag ut på några korta linjetag, och det var inga större konstigheter förutom slarvigt grepp. Som sagt, med tanke på att vi inte tränat apportering på väldigt länge så känner jag mig ändå nöjd med att hon plockade upp viltet och inte bara ratade det.
Söket låg redan utlagt, så jag tyckte att jag och Thone kunde gå ner dit och bara vandra runt lite. Om hon hittade något skulle hon få massor av beröm, men om hon inte hittade något skulle jag låtsas som ingenting. När vi kom ner till söket föreslog mamma att hon kunde gå ut och klappa i söket som motivation, men Thone som var lös var redan ute och sprang med nosen påslagen och kom snart in med en and!
Därefter skickade jag ut henne med handtecken och kommando, och hon sprang ut och hittade ett vilt till. Efter det gick mamma ut och klappade, och Thone som jag höll kopplad höll på att bli tokig! Hon ville ut och hitta mer, och det gjorde hon! Jag tror det kom in en and till, en duva och en stor trut. På det sista skicket tyckte mamma att Thone kunde få hitta kaninen, så hon gick omkring ute i söket och när Thone hittade kaninen så hejade hon på henne lite så att hon tog upp den.
Efter dagens träning känner jag att vi borde och måste ta tag i apporteringsträningen. Thone tyckte det var hur kul som helst, och dagens brister berodde ju bara på ovana. Hon har en jättebra näsa, så det är bara träning som behövs för att hon ska kunna starta på prov.
