Hur hade livet sett ut tillsammans med Rhiva?
Rhiva 8 1/2 månad, 8:e augusti 2012.
Mmm… Ibland när jag tänker på Rhiva så funderar jag även på hur livet hade sett ut om hon fortfarande hade levt. Hon hade varit 4 år nu, och hade säkert haft en kull valpar efter sig. Planen var att hon skulle parats med Trazzel, LPI LPII Höstglädjens Hearts Burst Into Fire som är pappa till Thone.
Kanske hade hon varit lydnadschampion, eller på väg mot det iallafall. Vi skulle ju tävlat lydnadsklass II förra våren, och var på god väg med träningen när hon gick bort. Målet var att hinna ta LPII innan min mage blev alldeles för stor och ivägen.
Även om Rhiva var en stökig fröken så tyckte jag om henne så jävla mycket. Hon var så rolig att träna med, och jag älskade hennes stil. Hon tog i med varenda muskel i kroppen och gav alltid allt. Dessutom tyckte jag att hon var otroligt läcker. Hård och muskulös i kroppen. Hon hade rejäla muskelbullar uppe på rumpan, och till och med Lenny var imponerad över hur hennes lår såg ut när vi var ute på promenad.
Idag är det på dagen 17 månader som hon gick bort, och samtidigt som den 8:e ger mig obehag varje månad så känns sorgen lite mera avlägsen. Det är svårt att förklara, men det känns som att det är länge sen hon var en del av vårat liv. Dock så drömmer jag fortfarande om henne. Drömmar i nutid, att dom ringer från Valla och talar om att hon lever och får komma hem.
Jag vet ju att det aldrig kommer hända, eftersom att hennes aska står i bokhyllan bakom mig, men i drömmarna har hon vaknat och de har lyckats rädda henne och haft henne kvar tills hon blivit helt bra…
Nettan:
