Nyblivna 1-åringen med sin Bobby Car hon fick idag av Lennys familj.
Idag har Evelina firats med sång och paketöppning i våran säng på morgonen, och vid 13-tiden kom farmor, farfar, farbror, kusinerna Alvin och Oliwer, faster med sambo och kusinerna Neo, Emil och Ronja på en fika.
Det känns inte riktigt klokt, men imorgon fyller vår lilla tjej 1 år! Var tog tiden vägen? Idag har vi iallafall haft en tjuvstart på 1-årsfirandet, och haft kalas i Hälla hos mormor och morfar tillsammans med morbror, gammelmoster och gammelmormor. Evelina förstod inte så mycket av paketöppningen, men blev väldigt glad för alla sina presenter. Hon fick bland annat en lära-gå-vagn, ett lektält, ett lekbord och ett bidrag till spargrisen.
Mormor och morfar fixade maten och jag gjorde efterrätten, så först blev det grillat och sedan rabarberpaj. Evelina fick smaka förstås, så hon satt och pillade i sig grönsaker, pommes och kött. En sked med bearnaisesås fick hon tag på också. Rabarberpaj var ingen favorit, men vi hade med oss hennes favorit – en banan!
Evelina höll igång nästan hela tiden från att vi kom dit tills att vi skulle åka hem, förutom en kort tupplur i morfars famn. Sedan var det full fart på henne i bilen, men fem minuter innan vi var hemma så slocknade hon och sover än. Hon brukar alltid vakna när man lyfter ut henne ur bilen, men nu är hon väl helt slut efter kalaset. Lenny och jag har väsnats ute i köket, och gjort klart tårtan inför morgondagens kalas, och inte ens det har hon vaknat av.
… känns det som att jag kan glömma att få på Thone. Hon ser ju inte klok ut!
Grattis Thone på 1-årsdagen!
Idag för ett år sedan var Evelina beräknad att födas, och när jag fick ett sms från mamma där hon gratulerade till en liten tjej så tittade jag ner på magen och tänkte ”Nej, hon är kvar där inne…” innan jag kom på vad mamma menade. Det var ju min nya fyrbenta kamrat som blivit född!
Det tog lång tid innan jag kunde ta till mig att jag skulle ha en valp efter Trazzel och Sasha, trots att parningen gjordes mest för min skull. Thone var namnlös fram till bara ett par dagar innan vi skulle åka och hämta henne, och jag kommer ihåg att jag var jätterädd för att jag inte ens skulle tycka om henne. Idag känns allt det där helt otänkbart.
Thone är en helt underbar hund! Hon är så okomplicerad och enkel, älskar att få träna och gör alltid sitt bästa. Hon är full av energi, men samtidigt väldigt cool. Trots sin unga ålder och att vi inte har haft någon brådska med någonting så har vi redan hunnit med att ta RLD N, med fyra fina poäng. Debut på officiell utställning har hon ju gjort också, fast att jag inte hade tänkt ställa henne än då hon sett så valpig ut, och resultatet blev mycket bättre än förväntat. Excellent och 2:a placering med CK i en stark juniorklass!
Jag ser fram emot många roliga år och härliga upplevelser med Thone!
Thone, RLD N Höstglädjens Gleam Of Golden Dream.
I 9 1/2 år har jag haft min Nikon D50, och i 9 år har jag haft mitt billiga Sigma 70-300/4-5.6. Många fina bilder har det blivit tagna genom åren, men jag har länge längtat efter att kunna köpa en ny kamera. Framförallt på hösten och vintern har suget varit väldigt stort, när det inte varit någon idé att ha med sig kameran ut om det inte varit soligt ute.
För drygt en månad sedan flyttade en ny kamera in här, en Nikon D5300 och jag trodde förstås att det skulle bli jättekul att börja fota med den. Ett Tamron 70-300/4-5.6 följde med, och även om jag inte gillat Tamron förut så trodde jag ändå att min nya kombination skulle vara bättre än min gamla. De första bilderna jag tog gillade jag inte alls, då det blev en helt annan färg i dom än vad jag var van vid.
Jag gav ändå objektivet en rejäl chans, men blev lika besviken och ledsen varje gång jag kom in och kollade igenom bilderna på datorn. Till slut blev det att lämna tillbaka objektivet och fundera över ett annat. Igår fick jag hem ett Nikon 70-300/4.5-5.6, för drygt 6000:-, och trodde förstås att nu skulle jag kunna ta minst lika bra bilder som jag gjort tidigare.
Färgerna i bilderna blev helt klart mycket bättre, men bilderna jag tog under första testet ute på tomten blev inga höjdare. Inte ens bilderna där hundarna satt still. Idag under kvällen var jag och Thone ute med nya kameran och nya objektivet i över en timme. Jag provade automatiska inställningarna, manuella inställningar, bländarprioritet och slutarprioritet. Man blir väl kanske inte vän med en ny kamera på så kort tid, men den nya kameran får mig verkligen att känna mig helt kass!
Jag fick liksom inte ens till en fin porträttbild! Ögonen blev som svarta hål, och även om Thone har mörka ögon så är dom inte kolsvarta och utan glans. Någon vidare skärpa blev det inte heller. Det kunde blivit många fina bilder med fart i, om inte jag suttit bakom kameran eller om jag suttit bakom min gamla kamera. Suck! Jag trodde att D50:n skulle få flytta härifrån snabbt när jag fick hem D5300:an, men den blir kvar ett tag till. Även om den ger sämre bilder vid sämre väder så har jag insett nu att den har varit väldigt snäll!
Sitter just nu och får experthjälp på Facebook av snälla Sofia, så nästa gång jag går ut med nya kameran kanske jag får några bilder att vara glad och nöjd över. Det är en sak att sitta vid datorn och läsa om bländare, slutartid och ISO, men det där att förstå vad som ska höjas och sänkas när man sitter där i gräset är en helt annan sak… iallafall för min hjärna, och jag är sån som blir galen när jag inte förstår mig på saker och ting. Känslan av att kastat alldeles för mycket pengar i sjön är ju inte heller rolig…
Idag har Evelina gjort sitt första besök på Leos Lekland här i Linköping. Det var faktiskt Lenny som tyckte att vi skulle hitta på något och kom med förslaget att vi skulle åka dit. En kostnadsfri aktivitet, eftersom vuxna och barn under 1 år går in gratis, förutom maten och fikat vi köpte.
Jag trodde inte vi skulle bli kvar där så jättelänge, men i fem timmar blev det innan det var dags att åka hem till hundarna. Trots att det inte fanns så mycket som passade Evelina så verkade hon tycka att det var roligt att vara där! Tre omgångar med lek i bollhavet blev det, där hon flaxade med armarna bland bollarna, kravlade omkring lite och förstås ville äta på alla bollar hon plockade upp. Usch!
Hon blev supertrött ett tag, men försökte envist hålla sig vaken. Till slut vann tröttheten och hon somnade en stund, men efter bara 40 minuter var tydligen hennes batterier laddade igen.
Thones farmor Ingrid, LPI LPII LPIII Höstglädjens Is Mot Eld.
Hög koncentration hos mig, fast att vi bara rör oss sakta framåt.
Ett av de fina hoppen, där sjalen inte blåste upp så Thyra fastnade i den…
Här hörde inte Thyra vad jag sa och gjorde om programmet lite…
Fotgående har aldrig varit vår starka sida, men vi har lyckats
jobba fram både glädje och engagemang på kort tid nu.
Samtliga bilder är tagna av Christine Beausang.
Vi har inte tävlat sedan SM i december, men idag var det äntligen dags för årsdebuten med Thyra och Lhine i freestyle och heelwork to music! 04.30 imorse bar det iväg mot SKK:s utställning på Ryda sportfält i Borås där Elfsborgs BHK arrangerade dagens tävling i finalringen. Jag tyckte att det skulle bli jättekul att få tävla i samband med en stor utställning!
Vi var framme strax innan 7-tiden, och slapp då köa för att få parkering och kunde dessutom parkera precis utanför entrén. Lyxigt! Tyvärr började det spöregna så snart jag parkerat, så det blev att byta till kängor och dra på regnkläderna direkt. Packningen försökte jag skydda med ett paraply, men i princip allt inklusive jag själv hann bli blött under den tiden det tog att packa ur bilen och gå bort till finalringen och slå upp vårat tält.
Regnet lättade lite när jag hämtat hundarna, och de äckliga regnkläderna samt de plaskblöta kängorna åkte av. När jag ändå var blöt kunde jag lika gärna gå barfota i mina tygskor och plaska och utan regnkläderna som kapslade in det blöta. En kall och blöt dag skulle det bli, där inget skulle kunna torka innan vi åkte hem igen…
Freestylen skulle gå först, och det kändes skönt att Thyra inte skulle behöva vänta så länge på sin tur och inte behöva bli avundsjuk för att jag körde med Lhine först. Jag tog god tid på mig under banvandringen, eftersom jag inte visste riktigt var vi skulle hamna efter varje rörelse. Dessutom ville jag inte hamna där en utställare traskade rakt igenom ringen med sin hund som var dålig i magen…
När tävlingen drog igång regnade det så lätt att jag knappt lade märke till det. Thyra och jag var först i freestyleklass III, och hon kändes lika pigg och glad som hon brukar göra på tävling. Vi brukar ha rätt fula ingångar på planen, men idag pinnade hon på! Vi hann knappt börja vårat program innan vi fick bryta, för då kom en funktionär klampande med en stor kartong precis bakom Thyra.
Domarna ropade ”Omstart!” direkt, så då sprang jag av och belönade Thyra lite snabbt och innan vi sprang runt tältet och in på planen igen. Under den andra starten fick vi vara själva inne på planen och vi tog oss igenom programmet rätt skapligt. På ett par ställen påbörjade Thyra andra rörelser än den vi skulle göra, och ibland kändes det som att hon inte hörde vad jag sa. Det snålades inte med volymen idag, som jag ibland brukar be om att få högre, och jag har den senaste tiden haft mina funderingar på om Thyra kanske inte hör så bra och har svårt att sortera när det blir för mycket ljud på en gång.
Trots de missförstånd som blev och att jag höjde rösten ordentligt när vi jobbade på avstånd så jobbade Thyra på glatt utan att bli frustrerad eller börja skälla. Det kändes som en skaplig debut, och jag blev jätteglad när jag såg våra poäng! 25.75 poäng och cert, och det räckte även till en 2:a placering! Förutom två fina rosetter vann vi en stol, som vi saknar nu sedan jag glömt en på Stockholm hundmässa och en på Linköpings hundungdom.
Inför nästa banvandring lyssnade jag på Lhines låt för att försöka få in vilka positions- och riktningsändringar jag gjort och hur bytena skulle se ut. Jag fick till det både utanför planen och på banvandringen, och sedan värmde vi upp genom att träna på dom. Lhine kändes pigg och glad när vi tränade, men sedan när vi väntade på vår tur utanför planen tappade hon allt. Hon hade ingen lust att följa med in på planen och var hur seg som helst att få in i startpositionen.
När musiken startade så gick Lhine iväg, så det blev ju en himla fin start… Vi körde inte riktigt samma program idag hon och jag, men så bytte vi tillbaka till det gamla programmet så sent som i torsdags och har bara hunnit träna en gång. Emellanåt gick hon jättefint, men jag fick vara övertydlig med både kropp och händer så det kändes inte rent och snyggt. När jag var tvungen att hålla koll på henne så tappade jag bort mig själv och missade en position. ”Det här har vi ju gjort förut” tänkte jag när vi gick i sidleds och hon var i position 1, och då skulle hon egentligen varit i position 5.
Vi fick bra poäng ändå, 24.60 poäng och cert så jag kände mig jättenöjd med Lhine också! Det visade sig även räcka till klassvinst! Jag tror det är första gången som Lhine har fått bättre placering än Thyra på samma tävling. Lhine fick, förutom rosetterna, ett läckert stadskoppel och halsband i rött läder med stora röda stenar i, en flaska nutrolin för hud och päls samt en furminator.
Det blev en riktigt lyckad dag, och det känns jätteskönt att båda hundarna fick med sig ett varsitt poäng som borde kunna räknas med på SM-kvallistan. Nu fattas det bara tre stycken… Det finns en hel del att jobba på, och med Thyra blir det att träna in kroppssignaler så att hon kan läsa mig när hon inte hör mig och med Lhine blir det att slipa på ändringarna jag gjort i programmet.
Förutom att folk tyckte att de kunde gå rakt över planen och inte förstod att de inte skulle gå innanför det markerade området utanför planen så var det här en av de roligaste tävlingarna jag varit på. Det var väldigt välarrangerat, och när man anmälde sig fick man en goodiebag med bland annat godis till både hunden och sig själv samt en fikakupong så att man kunde hämta ut fika i serveringen.
