Fin start på jobbet…
I måndags gjorde jag mitt första pass på jobbet, och det var väl egentligen inga konstigheter. Det är i en butik, så jag fick börja med att fronta alla hyllor och lägga tillbaka saker på rätt plats för att få ett litet hum om vad som fanns var. Det kändes som att hjärnan slutade fungera ett tag, precis som när man läser en text men inte kommer ihåg vad man läst, men jag kunde faktiskt plocka fram en vara som en kund frågade efter. Fast att jag inte ens hört talas om den innan jag klev in i butiken så visste jag precis var den fanns.
Idag skulle jag gjort mitt andra pass, men igår blev jag helt utslagen av magsjuka. Jag vet inte varifrån det kom, eller om det kan ha varit för att jag precis avslutat en antibiotikakur mot öroninflammation…
Förra helgen blev jag döv på ena örat och hade så ont i det att jag trodde att jag skulle dö. 1177 sa att det bara var att äta värktabletter och härda ut, och efter ett par timmar så släppte det. 1 1/2 dygn senare när det kom blodfärgad vätska ur örat så ringde jag vårdcentralen och fick komma dit direkt, och det var trumhinnan som spruckit.
Iallafall, magsjukan kom från ingenstans och först mådde jag ändå bra. Jag blev dock bara tröttare och tröttare så när Evelina ville sova en stund på dagen så passade jag på att lägga mig och vila. Tydligen somnade jag för Lenny fick väcka mig när han skulle åka och jobba. 1 1/2 timme senare hade Evelina sovit klart och väckte mig, och då mådde jag panikdåligt. Ringde till Lenny som inte kunde komma hem, och efter en stund så ringde han upp och frågade hur jag mådde. Mitt svar blev att jag inte kunde ta hand om Evelina, och då mår man riktigt dåligt!
Lenny fick komma hem iallafall, men det tog en hel evighet. Under tiden satt jag med huvudet i hinken och försökte roa Evelina genom att hålla upp mobilen och visa Babblarna för henne… När Lenny äntligen kom hem så checkade jag ut som mamma, dök ner i sängen och var helt väck resten av dagen och fram tills imorse. Under natten kändes sovrummet som en bastu, jag höll på att frysa ihjäl men var samtidigt genomblöt av svett.
Mitt i allt det där vaknade jag till ibland och kände att jag var tvungen att gå upp och ta en dusch, för att fräscha till mig inför jobbet. Jag hann dock bara tänka tanken innan jag somnade om igen, men någon gång under natten lyckades jag ta mig upp och tog tempen. Insåg då att jag inte skulle bli frisk på bara ett par timmar. Det var verkligen med svansen mellan benen som jag fick höra av mig och tala om att jag inte skulle kunna komma och jobba. Det kändes helt hemskt, så olägligt.
Nu mår jag iallafall bättre, även om kroppen känns helt överkörd och krossad. Jag fick ett pass på fredag istället, med två timmar extra utöver de jag skulle jobbat idag, och schemalagda tider fram till mitten av juni. På fredag är Lenny ledig, och i nästa vecka får Evelina vara hos sin farmor och farfar ett par timmar. Det kommer bli nervöst, men jag hoppas att det kommer gå bra. Det måste gå bra, för jag tror att jag kommer kunna trivas jättebra på jobbet.
