För fem år sedan firade Thyras dotter Lystra, HTMI LPI LPII LPIII RLD N RLD F RLD A RLD M SE VCH Höstglädjens Stjärnlyster sin 7-månadersdag hos oss, medan matte och husse hade det gott i solen i Thailand. Då hade hon förstås inte alla de där titlarna framför sitt namn.
I förmiddags åkte hela familjen ut till Hälla, och medan Evelina var ute på promenad med sin pappa och morfar så var jag och mamma ute i skogen och tränade apportering. För Thone stod sök på schemat, men det blev även ett par markeringar.
Thone och jag stod och tittade på medan mamma kvackande och klappande lade ut söket. Det var inte en direkt lugn valp jag hade i kopplet, utan hon ville ut i söket nu! Första skicket var inga problem alls för motivationen var på topp efter all retning. Det var full fart ut och jag trodde att nu skulle Thone ta sig ut långt, men hon hade inte bara fart i benen utan näsan påslagen också så hon hittade en av de främre dummiesarna.
Första försöket på det andra skicket blev ett skutt ut och ett skutt tillbaka, och mamma tyckte att jag skulle prova att inte röra armen så mycket utan bara skicka iväg henne. Det gick mycket bättre så där måste jag lära mig något nytt. Med Thyra och Lhine har jag gjort svepande rörelse för att tala om att det är ett sök, men för Thone blir det en störning.
Fyra dummiesar plockade hon in själv, de fyra som låg längst fram. Sedan knatade mamma ut i söket för att få ut Thone lite längre, och då plockade hon in en eller två till. Innan Thone lärt sig att ta sig ut på djupet får vi kanske lägga alla dummiesar långt ut istället. Det var dock stor skillnad mot sist när vi tränade ihop och när jag och Thone tränade sök själva. Idag tog hon för sig mer av skogen och tyckte inte att den var något konstig.
Några markeringar blev det också, på ett fält med stora stenar där mamma stod längre ut som på en liten kulle med stenar och enar. Att ta ut avståndet blev inte lätt. Thone såg ju att dummien föll bakom stenen, men för henne blev det ju bakom den första stenen. Dock så gav hon inte upp, utan insåg själv att hon behövde ta sig ut längre och hon fick in alla tre utan hjälp.
Efter att mamma tränat med Hicka och Thones syster Olga så fick även Thyra och Lhine komma ut och få ett par markeringar var. Det tyckte dom var superkul! Jag tog ut Lhine först, och det blev helt rätt ordning. Hon var jätteduktig, och Thyra var helt fantastisk. Hade jag börjat med Thyra hade nog inte Lhine upplevts så duktig som hon var, stackarn.
Mamma och jag har ett träningspass inbokat den kommande veckan också, och tills dess ska jag försöka hinna komma iväg till skogen en gång och se om jag och Thone kan träna lite sök själva.
Solen hade gått ner och det började bli kallare igen. Jag hade hellre legat kvar i soffan under den varma och gosiga filten, samtidigt som jag kände ett måste att gå ut och träna med Thyra och Thone. Till slut så bestämde jag mig för att ta mig upp ur soffan, klä på mig och gå ut och träna lite med Thone iallafall. Ett par minuter är ju bättre än inga minuter alls.
Hällde en deciliter torrfoder i ena jackfickan, men tänkte att jag tar en deciliter till så att godisarna inte tar slut för fort ifall att träningslusten skulle vakna när vi väl kom ut. Det var kallt och ruggigt, men vilken rolig träning det blev med både Thone och Thyra! Vilken tur att jag släpade mig upp ur soffan, för jag tror att allt vi gjorde hamnade på deras pluskonton.
Med Thone blev det ingångar, bakdelskontroll och stegförflyttningar, stadga i ligg och några freestyletricks. Ett tag så tänkte jag att vi kanske skulle träna lydnad och freestyle under olika pass, men jag tycker det känns väldigt bra att blanda lydnad och freestyle under samma pass. Jag vill att hon ska ha samma energi och koncentration i båda grenarna liksom, så att det inte blir städad lydnad och flamsig freestyle. Det blev kanske konstigt beskrivet, men i både lydnaden och freestylen behöver hon ju kunna växla aktivitetsnivå och tempo.
I Thyras nya program har jag funderat på att ha ett stycke med fotgående, så det blev det lite pyssel med idag. Jag kom på mig själv med att försöka pyssla detaljer, vilket inte funkade särskilt bra och att göra det med en hund som är 11 1/2 år är kanske lite slöseri med tid. Dessutom har jag ju sagt både till mig och själv och andra att vårat nya program ska vara enkelt.
Det var ju skönt att jag kom på mig själv där iallafall, så att vi båda slapp bli frustrerade. Thyra får köra sin stil i fotgåendet, och så får jag se till att belöna de bästa delarna. Det är ju ett antal år sedan vi tävlade lydnad och tränade fotgående, så det tar nog ett litet tag att damma av det. Thyra verkade iallafall tycka att dagens träning var väldigt rolig, och fotgåendet var verkligen inte vårat favoritmoment i lydnaden!
Lappen vi skulle få hemskickad om tid för Evelinas 8-månaderskontroll råkade bli bortglömd av hennes sköterska på BVC, så i måndags ringde jag henne och fick en tid inbokad idag. Precis som jag trodde så blev det ett lite stökigt besök, eftersom att någon inte har tid att ligga still och absolut inte vill ligga på rygg! Det är även otroligt onödigt med både blöja och kläder, så vid påklädningen fick jag be om hjälp.
På det förra besöket, för prick två månader sedan, vägde Evelina 6940 gram och var 66.4 centimeter lång. Jag och Lenny hade gjort varsin gissning på vad hon skulle väga idag, 8.5 kilo och 8.1 kilo, och hade jättefel båda två. Min gissning var fel med ett helt kilo. 7470 gram vägde hon, och var 69 centimeter lång.
Idag är det tre år sedan jag och Thyra var på vårat första landslagsläger med freestyle- och HTM-landslaget. En helg som jag såg fram emot med stor spänning och nervositet! En helg som resulterade i tårar och en känsla av att jag inte ville vara med i landslaget. Jag var sämst, på riktigt. Rörde mig på planen som en blyg liten mus, till en power metal-låt…
Att Thyra gapade genom hela programmet var inte konstigt, så som jag rörde mig – eller snarare inte rörde mig. Vi blev filmade både med och utan hund, och skulle jag se de filmerna idag skulle jag förmodligen skratta så att tårarna rann. Fast man måste ju börja någonstans, och jag började i botten. Det jag kände då, och försökte peppa mig med, var att det bara kunde bli bättre. Jag var tvungen att bli bättre, för lagets skull.
Trots att jag tyckte det var jättejobbigt så tränade jag mycket utan Thyra, medan vår lagkamrat Margareta och Nathalie, som också blev vår lagkamrat senare under året, tittade på och kritiserade. Jag såg till att bli filmad på alla tävlingar, för att se hur jag rörde mig. Inte alltid så kul att se, men nyttigt för att kunna göra förbättringar.
Utan landslaget hade jag inte kommit så långt på freestyle- och HTM-planen som jag gjort nu, och jag och Thyra hade definitivt inte vunnit SM, AFEC och Årets freestylehund eller tävlat på Cruft’s.
– Det där blir inte så bra! Den här är inte så snäll!
Igår mötte vi en bekant och hennes lilla hund på promenaden. En hund som både Thyra och Lhine har hälsat på förut, och som båda två är jätteförtjusta i! En 7-årig hane som inte bryr sig något särskilt om deras närvaro. Thyra är väldigt förtjust i små hundar, så jag är inte förvånad över att hon blir helt till sig när vi möter dom. Lhine vill inte ha främmande hundar på sig, så det är nog för att han inte bryr sig om henne som hon tycker om honom.
För Thone blev det första gången hon träffade honom igår, och hon hängde på Thyra och Lhines glädjeyra. Hennes ivriga och flamsiga sätt uppskattades dock inte, utan hon fick bestämda men vänliga tillsägelser om att uppföra sig. Hon gjorde ett antal lekinviter men fick samma svar varje gång, och till slut insåg hon att han var en herre man inte leker med utan bara umgås med.
När vi stod där kom en tredje hundägare, och tyckte att hens hund också skulle vara med och hälsa. Hur kommer man på tanken att släppa fram sin hund till fyra andra som redan hälsar på varandra, där tre stycken dessutom är helt främmande? Verkar det inte heller extra olämpligt när jag står med tre hundar plus en barnvagn?
Lhine vill som sagt inte ha främmande hundar på sig så hon blev ju stel som en pinne, höjde svansen rakt upp, reste ragg och började gurgla. Jag fick ta tag i hennes halsband och säga åt den andra hundägaren att hon inte var snäll för att undvika att den andra hunden gick rakt på henne. SUCK!
.
.
– Kan jag släppa min hund?
– Om den inte kommer fram till mina, vi vill inte leka!
I förmiddags var Evelina snäll och lät mig få träna med hundarna en stund, och medan jag tränade med Thone så hörde jag att någon ropade och frågade om hen kunde släppa sin hund också. Skönt med en människa som frågar först, och inväntar ett svar. Jag ropade vänligt tillbaka att det var okej om inte hens hund sprang fram till mina. Hen kanske också skulle träna, eller hade en hund som inte springer fram till andra.
Efter mitt svar så vinkade hen och vände. Jag kände mig lite som en skurk, men jag var mitt i ett träningspass, hade ingen aning om vad det var för hund och mina hundar kan leka med mig och med varandra. Även här undrar jag hur man kommer på idén att vilja släppa sin hund med tre främmande hundar, som dessutom tillhör samma flock? Aja, hen frågade ju först.
.
.
– Får vi klappa dina hundar?
– Nej, det vill ni inte.
På vägen hem gick vi förbi en skola där barnen hade rast. Hundar är ju barnmagneter, och speciellt om man då har två eller fler. Jag blev inte alls förvånad när jag fick frågan om de fick klappa hundarna, inte heller när de redan var på väg fram och förväntade sig att jag skulle stanna. Hade jag gått med en hund kunde de kanske fått göra det, men inte när jag går med två eller tre plus barnvagn.
Kaoset som kan uppstå kan ju ett barn förstås inte räkna ut, så det blev en tvärnit och besvikna miner när jag talade om att de inte ville hälsa. Mitt svar brukar följas av ett antal följdfrågor, och då får jag ju svara på dom och förklara att hundarna kanske hoppar, är leriga om tassarna och kommer smutsa ner deras kläder.
Förut har barn fått hälsa på mina hundar om jag känt att jag haft tiden till det, men sedan Rhiva blev anklagad för att ha bitit ett barn så säger jag alltid ifrån om jag inte bara har en hund med mig. Det var när vi bodde i Linghem och jag var ute och gick med alla tre. Alla förskolor hade tydligen någon aktivitetsdag ute, och det var några barn som ville hälsa. Mitt i hälsandet så var det ett barn som snubblade, och Rhiva tyckte förstås att det var jättekul och såg det som ett perfekt tillfälle att överösa det med pussar.
Hen fick nog både ont vid fallet och lite skraj över att få en hund i ansiktet och började gråta. Jag drog tillbaka Rhiva och hjälpte barnet upp medan en fröken skyndade fram och undrade vad som hade hänt. Barnet som ramlat hann inte ens svara innan ett annat ropade ”Hunden bet hen!”. Det kändes som att alla hörde vad hen ropade, och det kändes ju kul att vara hon med hundarna som äter barn…
Det hela redde ut sig så snart barnet som ramlat fick säga vad som hänt och hens fröken verkade inte särskilt fundersam eller bekymrad. Några fler sådana situationer vill jag dock inte hamna i, så därför väljer jag att vara den där dumma tjejen med hundarna man inte får klappa.
Idag är det ett år sedan jag, Lenny, en ofödd Evelina, Thyra och Lhine kom hem efter en helt otrolig tävlingshelg i Karlstad. Det var ju knappt en vecka efter att Rhiva gått bort, men vi bestämde oss för att åka ändå. Det kunde vara skönt att komma bort, och jag var väl medveten om att tävlandet kanske inte alls skulle fungera med tanke på hur jag mådde och att träningen uteblivit.
Med Lhine skulle jag köra ett helt nytt program, där jag slängde in de sista bitarna och torrgick programmet dagen innan. Thyra löpte för första gången på tävling och skulle tävla med tikskydd. Vi hade väl inte dom bästa förutsättningarna, men det orkade jag inte bry mig om. På något vis lyckades vi ändå göra det bästa vi kunde just då. Jag hade huvudet med mig, Lhine kämpade på trots att hon är en hund som påverkas av känslor och Thyra var lugn och sansad.
Två starter med Lhine och två starter med Thyra. Fyra cert, två klassvinster med Thyra, två tredjeplaceringar med Lhine, fyra SM-poäng, en kvalplats till AFEC-finalen i freestyle med Thyra samt att hon redan då blev färdigkvalad till freestyle-SM.
Thyra den 13:e mars 2007.
Titta vad jag hittade! En dräktig, rund och mysig Thyra som står och tigger fint av våran underbara granne Gunilla som bodde i samma trappuppgång som oss när vi bodde i Norrköping. På bilden är Thyra 2 år och 7 månader, och redan där hade hon titlarna LPI, LPII, LPIII, LPELIT, SE LCH och var kvalad till sitt första lydnads-SM. Rätt sjukt när man tänker på det, med tanke på hur lite jag kunde om hundträning då.
Jag vet inte hur jag gjorde, men idag lyckades jag få Lenny att ta en långpromenad med Evelina, Thyra och Lhine bort till Valla för att titta på djuren. Under tiden passade jag och Thone på att åka till Tinnerö, för skogs- och apporteringsträning. Det där att gå i skogen var väl inga konstigheter, utan bara jättemysigt! Få strosa runt, hoppa över nedfallna träd och undersöka goda dofter. Thone är nog en sån där hund som lär sig saker under vila. Efter att hon fått göra något nytt så smälter hon det till nästa tillfälle.
Det var riktigt skönt att knata runt i skogen med Thone som sällskap. Hon håller sig i närheten hela tiden, även om hon tog lite mera mark idag, och har full koll på mig. Jag försökte att inte ha ögonen på henne konstant och passade på att smyga iväg medan hon var upptagen med att stå och nosa. Det ska vara hennes uppgift att hålla reda på mig, inte tvärtom.
Jag hade med mig ett par dummiesar också, och lade ut ett sök medan Thone fick sitta och titta på. Halsen var jättelång och öronen hade hon så högt upp som hon kan. På första skicket var det full fart ut, men det där att det kan finnas fler dummies förstod hon inte. Jag gick ut flera varv i söket, men det kom ändå bara in en dummie och Thone gjorde ett skutt framåt och ett skutt tillbaka till mig när jag försökte skicka henne igen.
Till slut gjorde jag säkert något jättekorkat, fast det brukar ändå bli bra när jag hittar på egna lösningar på saker och ting. Jag gick ut igen, och längst ut så kastade jag två dummies i ett försök att locka ut henne längre. Då gick det att få ut henne två gånger, även om hon fick jobba länge på det andra skicket. Hon hade väl i minnet att hon hade sett två dummiesar flyga där ute, men visste nog inte riktigt vad hon pysslade med.
När vi kom hem igen plockade jag fram boken Retrievern som apportör, och läste sidorna om sök. Mina kast ute i söket var tydligen inte helt fel ändå, för det stod med som tips i boken. Dock måste jag lära mig att gå ut mer på djupet istället för på bredden. Avståndsbedömning är jag kass på, så jag får nog använda mig av någon app i mobilen så jag ser hur långt jag går ut.
Igår kväll var jag på en clinic i fritt följ för Emma Willblad som Linköpings brukshundklubb anordnat i AniCura hundsportcenter. Jag tycker det var en bra clinic, som gav många nya idéer och tankar. När jag kom hem ville jag sätta igång och träna med Thone direkt och prova de första stegen i inlärningen av fotgående som Emma visat.
Träningen fick dock vänta tills idag, och vi har hunnit med att köra två små pass. Evelina somnade en stund på morgonpromenaden, så både Thyra och Thone hann få träna ordentligt. Det Emma nämnde om belöningssignaler, belöningar och kommandon igår gav mig även ny inspiration till Thyras träning, och Thyra verkade väldigt nöjd över att jag tänkte på vad jag sa, gjorde och inte höll på och tjatade.
Med Thone provade jag Emmas sätt att lära in ingångarna, och Thone fick komma in rakt bakifrån och stoppa in huvudet mellan min vänstra hand och mitt vänstra ben istället för att snurra in framifrån. Vi har ju tränat med pallen tidigare, och de nackdelarna som Emma tog upp kände jag igen. Thone tyckte att övningen var kul och svängde duktigt in med rumpan när jag sakta vred lite på mig.
På eftermiddagen sen så provade vi även att snurra åt vänster på stället och ta ett litet steg åt vänster, och Thone hängde på bra. Vi tränade även på nos mot näsa, och idag lyckades jag få henne hyfsat rakt framför mig så att vi även kunde få fram ett par ställanden. Avslutningsvis blev det lite platsliggning, och jag tänkte mig väldigt noga för vad jag belönade eftersom hon ligger på tårna och vill ha koll på allt.
