Lhine, som visserligen har fällt och är helt naken, blev trimmad för ungefär två veckor sedan. Även om det inte fanns mycket päls kvar på kroppen så behövde ju ändå öron, hals, tassar, svans och byxor snyggas till. Det är inte fint med luddiga öronkanter, lurvig hals, pälstofflor på tassarna, sliten svans och spretiga byxor! Nu ser hon fin och fräsch ut, och naken.
Thyra som var nytrimmad i början av februari har gått och sett helt hemsk ut ett tag, och jag fattar inte hur fort pälsen kan växa där man inte vill ha den! Både igår och idag har jag satt saxen i henne klippt bort ett antal år av hennes ålder. Thyra tycker det är supertråkigt att bli trimmad, men efteråt känns det som att hon själv tycker att hon blir fin.
Thone var ju också nytrimmad i början av februari, och i helgen är det dags för utställning så för hennes del var det ett måste att putsas till. På henne fanns det inte jättemycket att klippa, men öronen och tassarna behövde verkligen snyggas till. Där växer pälsen alltid som ogräs, och så fanns det lite att ta av på halsen. Egentligen är hon inte i kondition att ställas då hon är halvnaken, men det är en inofficiell utställning och dessutom i valpklass.
Fick nyss ett meddelande från Emma, som var med i sökgruppen som skapades efter nybörjarkursen som jag och Rhiva gick. Ibland hade hon med sig sin filmkamera ut i skogen när vi tränade, och den hade hon tömt nu och hittat ett par klipp på Rhiva. Hon frågade lite försiktigt om jag ville se filmen, om jag orkade, och det ville jag faktiskt.
Rhiva vågade jag knappt ha lös, förutom i arbete och söket tyckte hon var jättekul! Tänk att få springa så fort man kan i skogen och hitta en människa som bjuder på laxpastej. I de två första klippen skulle hon bara hitta figuranten och få sin laxpastej, men sen i de andra hade vi börjat med att hon skulle ta en lösrulle och komma tillbaka med den och sedan springa ut och visa figuranten för mig.
Förutom brorsan Bingo som bor på Gotland så bor ju alla systrar i Thones kull i Östergötland, så idag hade mamma planerat in en systerträff. Tyvärr så kunde inte Anna och Mio komma, men jag, mamma och Susanne fick en toppendag! Det blev apporteringsträning och sedan en stunds fri lek i ett underbart vårväder med strålande sol.
Markeringar och sök blev det idag, och det skulle bli spännande att se hur Thone skulle göra på söket nu när hon fått vila över helgen sedan träningen i fredags. Vid markeringarna så hade jag kopplet runt henne på två och så fick hon sitta lös på två. Hon knallade på den första markeringen när hon satt lös, men på den andra var jag tydligare med kvarkommandot och då satt hon lugnt vid min sida tills jag skickade henne.
Hundarna fick starta på andra sidan en väg, så de fick ta sig över ett djupt dike och markeringarna kastades uppe på en stor kulle. Lite klurigt tyckte vi, och jätteroligt tyckte hundarna! Alla tre löste dom snabbt och lätt trots att de inte kunde se nedslagsplatserna.
Platsen för söket såg inte alls ut som mamma hade tänkt, för sedan hon var där sist så hade avverkats lite av skogen så det låg en del träd och massvis med rishögar på marken. Jag ville ha en lite mindre retning till Thone idag, så mamma och Susanne gick ut och klappade lite vid dummiesarna men gjorde inga andra ljud. Det räckte gott och väl för att väcka Thones intresse!
Dagens sök blev Thones fjärde totalt, och vilken skillnad det var sedan träningen i fredags! Idag syntes det att hon visste vad hon gjorde, och det var inga problem att skicka ut henne. Den första kom in lätt som en plätt och nummer två, som var ganska svår, fick hon i vind och tog jättesnyggt! Thone och jag körde sist idag, och hon tog vägar som inte hennes systrar gjort. Hon kämpade rakt igenom rishögarna, och hon tog sig ut i anvisad riktning.
Det tog en liten stund innan den tredje dummien kom in, men hon låg i och sökte av den sidan där jag skickat henne och fick till slut lön för sitt arbete. Vid det fjärde skicket var hon trött, så då fick Susanne knata ut som lite stöd. Thone var på väg ut i det högra hörnet, men fick då vind från dummien som låg i mitten uppe på en stubbe och fann den. Hennes nos alltså!
Efteråt fick systrarna busa en stund, och dom hade det jätteroligt ihop alla tre. Det var inte två mot en eller någon som blev utanför. Ett tag sprang de och jagade varandra runt en ris hög. Thone först med en trädklump i munnen, men sen blev hon trött och travade iväg och lade sig. Olga hängde på, men Freja hon fortsatte att springa runt rishögen och såg väldigt förvånad ut när hon insåg att Thone och Olga var borta. Det såg bara för roligt ut!
Utställningen Lilla Stockholm finns väl inte längre tror jag, men det var iallafall en internationell utställning som SKK tidigare arrangerade varje år runt påsk på Älvsjömässan (numera Stockholmsmässan).
För 11 år sedan firade Thyra sin 8-månadersdag där, och ställdes i valpklass. Jag kommer inte ihåg hur många det var i Thyras klass, och hon ställdes förmodligen inte särskilt snyggt eftersom att jag var nybörjare i ringen på den tiden, men hon blev faktiskt 2:a och med HP dessutom!
Jag trodde inte att jag hade kritiken, men hittade faktiskt alla kritiker från 2005 utskrivna på ett papper i hennes gamla pärm och så här såg den ut:
”Välproportionerlig tik med bra huvud och uttryck. Härligt pigment. Bra hals. Stark rygg. Tillräcklig kropp. Bra vinklar och benstomme. Rör sig bra. Helt igenom balanserad.”
Evelina fick tjuvstarta påsken och öppna sitt första påskägg igår när vi var ute i Hälla. När innehållet beskrevs med orden ”Inget gott eller roligt, men något hon behöver” så visste jag direkt vad mormor och morfar hade lagt i påskägget, nämligen strumpor!
Idag fick hon påskägg av mig och Lenny förstås, flera stycken till och med då inte allt fick plats i ett, och i dom låg det majsringar, klämmisar med fruktpuré och en klänning. Att fota Evelina med påskäggen var inte lätt, för jäklar vad snabbt hon kom på hur man öppnade dom och hon ville ju komma åt sina klämmisar!
Jag trodde inte att det skulle bli någon apporteringsträning för mig och Thone idag, men eftersom att jag mådde mycket bättre igår så var jag välkommen och imorse bestämde jag mig för att åka. Det skulle bli jag, mamma och Annette, och det är ju alltid nyttigt med någon annans ögon, tankar och även att se andras hundar jobba så det hade känts surt om vi hade behövt stanna hemma.
Lenny skulle iväg och leka med sin dator, så det blev att packa in alla hundar och Evelina. Idag var jag smart och även tog med bärselen, ifall att hon skulle ledsna på att sitta i vagnen. Vi har inte använt bärselen mycket alls, för i somras blev det för varmt i den och under vintern kändes det för kallt att ha hennes ben dinglandes utanför den. Jag hade med en filt som jag skulle lagt om henne då overallen börjat bli lite kort i benen, men den glömde jag förstås nere i bilen…
Sök och markeringar blev det idag, och Annette började med en av sina hundar så att Thone skulle få lite dofter ute i söket och dessutom av en främmande hund. Evelina satt i selen under tiden, och var väl sådär halvroad av det. Jag borde haft mitt visselpipsband om halsen så hon hade haft något att pilla med. När söket lades ut igen så knatade även jag och Evelina ut i det så att även min doft fanns där ute. Sedan fick Evelina följa med ner till bilen när jag hämtade Thone.
Jag funderade på om Evelina skulle få sitta kvar i bärselen när jag tränade med Thone, men mamma tyckte inte att det vore riktigt snällt eftersom att Thone inte har någon vana av det. Jag får börja använda bärselen här hemma först så att vi allihopa vänjer oss vid den. Det vore ju smidigt att kunna träna med Evelina på magen eller ryggen, för en barnvagn tar sig ju inte fram överallt i skogen.
Istället fick Evelina sitta i vagnen medan jag och Thone tränade, och det gick bra fram tills markeringarna. Då blev hon ledsen och jag blev stressad över det. Att jag sen gick ifrån henne för att sätta in Thone i bilen gjorde henne hysteriskt ledsen. Hon blir jättemammig när hon är trött, och när jag kom tillbaka och fällde ner ryggstödet så stoppade hon in tummen i munnen och somnade.
Sök och markeringar var som sagt vad alla hundar fick träna idag. Mamma och Annette gick ett varv ute i söket för att ge Thone retning, och på det första skicket var det förstås full fart ut. Ute i söket väntade något nytt, nämligen kaninskinnsdummies! Det var inga konstigheter alls.
Idag tog sig Thone ut tre gånger, och fick lista ut hur hon skulle komma åt en dummie som låg uppe på en jättestor sten och bärgade in en stor och tung dummie. Precis efter att jag skickat henne en fjärde gång kom jag på att vi borde flyttat oss eller ändrat riktning, eftersom hon redan sprungit samma väg tre gånger. Där fick hon hjälp av Annette som började knata ut i söket, och då hittade hon en dummie på andra sidan av söket.
Vi hade tänkt avsluta där, men Annette tyckte att vi kunde knata ut allihopa och bara gå och så fick Thone plocka in någon av de längst ut ifall att hon skulle ta sig dit. Innan jag ens hann säga något till Thone så drog hon ut i söket, långt ut och inte alls åt det hållet som Annette rörde sig mot. Vips så fick hon vittring på den som låg längst ut i ena hörnet och kom in med den. Jag tror att någon har börjat förstå vad det är hon ska göra!
Markeringarna gick lite mindre bra. Vi har inte tränat stadga, och på två av tre markeringar så knallade hon trots att jag hade kopplet om henne. Trasslet när hon knallade gjorde förstås att hon tappade bort sig, men den lilla hunden har en nos och ger inte upp så alla tre dummiesarna kom in ändå. Jag kände mig jättenöjd med träningen ändå. Thone är ju bara 8 månader och vi har inte tränat mycket apportering, och ingen stadga som sagt. Dock är det kanske dags att börja träna det samt visselsignaler och jaktfot.
Hela dagen igår och halva dagen idag så har tiden verkligen sniglat sig fram, och under tiden kändes det som att jag aldrig skulle få bli frisk igen. Jag kände mig både som världens sämsta mamma och världens sämsta matte, och grät faktiskt en skvätt över det fast att jag liksom inte kunde göra något åt det hela förutom att vila.
Mitt i alltihopa kände jag mig även sämst som inte tränat mer med hundarna de dagarna jag varit frisk det här året och inte tagit tag i att hitta en ny låt till Lhine och gjort klart Thyras program. Jag fick nog faktiskt för mig att jag skulle var magsjuk resten av mitt liv och inte kunna gå utanför dörren igen. Dessutom blev jag rädd att jag skulle smitta Evelina, och hur skulle hon klara av att bli magsjuk?
Men så helt plötsligt idag så mådde jag bättre igen! Kroppen verkade ha blivit av med det den ville bli av med, så hundarna har fått klorna klippta, Thyra och Thone har fått träna lite grann ute på tomten och jag har tagit en dusch och känner mig nästan som en ny människa fast helt utan energi förstås. Äta vågar jag inte göra än, och är inte sugen på det heller, men jag tar en klunk nyponsoppa lite då och då för att kroppen ska få i sig något iallafall.
När jag är fit for fight igen, då blir det att pussla ihop bitarna i Thyras program och leta musik till Lhine. Vi behöver inte ha perfekta program, och jag ska även planera in en tävling så att vi har ett mål att träna mot.
Jag var trött i måndags och jättetrött igår, och trodde det berodde på att Evelina tyckte det var dags att gå upp vid 5-tiden. Igår somnade jag en stund på förmiddagen innan Lenny åkte och jobbade, och sen på kvällen somnade jag och Evelina ihop i soffan. Det är inte riktigt min grej att sova under dagtid, och när Evelina sover brukar jag passa på att få lite vettiga saker gjorda.
Trots det jag sov under förmiddagen och kvällen så kröp jag ändå ner i sängen vid 21-tiden igår, och hoppade över min kvällsrutin. Innan jag går och lägger mig brukar jag plocka ordning så att det ser lite rent och snyggt ut när jag går upp nästa morgon, men igår orkade jag liksom inte. Det var inte så lätt att somna, men så hade jag ju redan sovit ett par timmar också. Till slut somnade jag, men låg typ halvvaken och mådde skit rent ut sagt. Ont i magen och kroppen.
Imorse kändes det inte ett dugg bättre, och jag hade jätteont i mage, rygg, leder och mådde illa. Varför jag mådde som jag gjorde förstod jag inte, men jag fick köra upp Lenny och tala om att idag kan inte jag vara en bra mamma åt Evelina. Han mådde inte heller bra, men ändå bättre än mig. Hela långa morgonen låg han i soffan och jag på golvet, medan Evelina busade omkring på golvet. Jag knaprade värktabletter och försökte sova bort värken.
Jag vill bara få bli pigg och kry igen. Kunna ta hand om Evelina, gå en promenad och träna med hundarna. Framåt eftermiddagen kom svaret på varför jag mådde som jag gjorde… Magsjuka! Då var det ju bara att ge upp hoppet om den här dagen och krypa ner i sängen…
Ja, idag har Thone fått springa långt och flera gånger dessutom. Vad vi gjorde för övning vet jag inte riktigt, för det var inget sök, inga markeringar och inga linjetag. Målet var iallafall att få ut henne långt och att hon skulle förstå att även om jag bara gått ut en gång så finns det flera apporter att hämta.
Ett gäng dummies fick följa med på morgonpromenaden och så gick vi upp till kohagen, där hundarna fick sitta uppbundna medan jag knatade ut en bra bit och strösslade ut dummiesarna, klappade händerna och tjoade. Thone blev förstås väldigt sugen på att få springa ut och kolla vad jag hade gjort! Första skicket var inga större problem. Hon sprang lite för kort, men med hjälp av nosen så tog hon sig ut.
Vid det andra skicket gjorde hon ett skutt framåt och ett skutt bakåt. Jag provade då att låta henne få fokusera längre innan jag skickade iväg henne. Hon sprang ut lite tveksamt, men sen var det som att hon kom på vad det var hon skulle göra. Jag gjorde likadant vid de två nästa skicken, och väntade lite innan hon fick springa iväg. När hon hämtat in fyra stycken tyckte jag att det fick räcka.
Lhine fick hämta den femte och sedan skickade jag Thyra på den sista. Vad Thyra pysslade med vet jag inte, så henne visslade jag in efter en stund. Hon kom glatt in, så jag berömde henne och gav henne en godisbit. Sedan provade jag faktiskt att skicka Thone, och hon visste precis var hon skulle. Det var full fart ut och hon hittade snabbt den sista dummien. Tjoho, så himla härligt!
