Spännande för den ena, förnedrande för den andra
Att ta sig rakt ut i skogen med barnvagnen är ju inget att tänka på direkt, men idag har Thone fått en lightversion av skogsträning. Där vi hade bra sikt så fick hon springa lös på gångbanan och även en bit i motionsspåret. Medan Thone var lös fick stackars Thyra ta på sig VGW-selen, och jag kan lova att hon inte såg nöjd ut över det.
Thyra går ju alltid lös annars, eftersom att hon rör sig i ett bättre tempo än när hon är kopplad. I koppel så går hon jättekort och passar hela tiden, och med tanke på hennes ålder så tycker jag att det är viktigt att hon får röra sig i sitt eget tempo. Dock så vill jag inte ha varken Thyra eller Lhine lösa ihop med Thone när vi går promenad, då båda två går väldigt långt fram och därmed lär dra med sig Thone lika långt.
Thone skötte sig fint på gångbanan, stannade upp och väntade in oss andra och kom in vid vagnen av sig själv ett flertal gånger för att hämta en godisbit. När vi gick i motionsspåret så höll hon sig mest på spåret. Där det gick så körde jag ut i skogen med vagnen och så fick hon skutta runt och undersöka. Nästa gång, typ imorgon, ska jag ta med en boll att kasta ut i skogen åt henne. Hade ingen tanke på det, och det är ju bara att låta den ligga i varukorgen under vagnen så att den alltid är med, precis som godisburken.
När motionsspåret blev lite mera kringelikrokigt så selade jag på Thone igen, och Thyra tyckte det var så skönt att bli av med den!
Nettan:
